Årsmöte och filmvisning om festplatser

Söndagen den 24 mars inleddes årsmötet för Vi i Bråttensby med filmvisning av Hans Ivansson. Filmen handlar om gamla festplatser.

Hans Ivansson har dokumenterat 47 festplatser belägna huvudsakligen i Herrljunga kommun. Se karta.

Det fanns två olika slags festplatser; med eller utan dansbana. Där det fanns dansbana var festen på lördagskvällar. Festplatserna utan dans hade tillställningar på söndagseftermiddagar med uppträdanden från en scen och enkla hoppelekar i gräset.

På festplatsen Gröna berg i Bråttensby får vi se Rune Gustavsson berätta.  Platsen är en hagmark på Skattegården tillhörande Gustavsson. Den är intill väg 181 mellan bygdegården och kyrkan.  Före festplatsens tid kallades platsen för Ekebacken, men för att skilja sig från benämningar på andra festplatser, fick den namnet Gröna berg. Den första festen var 1929 och parken användes fram till början av 1960-talet.

Bilden kommer från Paul och Svea Johanssons album.

På 1920-talet berättar Ingvar Valdermarsson att det i varje socken bildades JUF-föreningar (jordbrukare Ungdomens Förbund) för ungdomar med syfte att modernisera utövandet av jordbruksdriften. För att finansiera verksamheten anordnades hembygdsfester.

I parken fanns entré, belysning med kulörta lyktor och olika bodar för korv- och kaffeförsäljning, tombola och pilkastning.

Se foto från början av 1960-talet. En scen fanns i nedre delen av backen och publiken satt ovanför i sluttningen. Den var uppbyggd på pelare och hade en egen sceningång på baksidan.

Bilden kommer från Ingegerds Anderssons album. På bilden ser vi Glada gänget: Rune Öst, Oskar Brav, Arne Åhman, Jim Johansson Remmene, Ingegerd Andersson Jällby, Rune Gustavsson, Dorthy Andreasson Fölene.

På Gröna berg uppträdde celebriteter som Lasse Dahlkvist, Sven Arefeldt och Berith Bohm. Hon drog mellan 500 och 600 besökare. Den lokala gruppen ”Glada gänget” med Rune Öst i spetsen uppträdde förstås och Dorthy Andreasson sjöng Två solröda segel.

Entrépriset var två och femtio till tre kronor beroende på artisternas gage. Rune Öst från Frisegården i Bråttensby var en drivande kraft för att få igång festerna, han ledde även danslekarna tillsammans med Bengt Olausson som trakterade instrument. Danslekarna var ” Kom Julia vi gå, Tre små gummor, Vi äro musikanter, Lasse går i ringen” med flera.

I filmen får vi se och lyssna till Rune Gustavsson när han spelar på sitt knappdragspel utomhus på olika festplatser. Inspelningen gjordes några månader före han gick bort på hösten 2016, 93 år gammal. Rune har även komponerat en vals som han tillägnat Katebo festplats, Katebovalsen. Vid den vackert belägna Kvinnestad festplats i strandkanten av Kvinnestadssjön berättar Rune att han ofta fiskade i sjön. Tillsammans med Filip Nilsson på ”Torpet” hade de byggt en eka efter ritningar.

Hans Ivansson har dokumenterat en ca 50 årig nöjesepok i svensk historia genom intervjuer och besök på platser, gamla foton och gamla filminspelningar, när det finns att tillgå (t ex Sämfesten). Festerna sågs inte med blida ögon från kyrkan och frikyrkorna, det kunde vara syndigt. I JUF’s stadgar fick inte pardans förekomma, men folklekar gick bra. Det fanns en festplats i så gott som varje socken. För att ta sig dit var det därför inte så långt. Fortskaffningsmedel var förutom apostlahästarna, främst cykel. Motorcyklar förekom också, däremot var det inte vanligt med bilar. Festerna var viktiga mötesplatser. På en fråga om det förekom slagsmål, kom ett dröjande svar att han inte kunde minnas att det integjorde det. Detta var nog främst där det fanns dansbanor, då var det inte ovanligt med ett och annat grabbatag i nacken.  Känslorna svallade, så att säga. Många hittade också sin käresta som man också gifte sig med. På så sätt träffades mina föräldrar Svea och Henry på Katebo festplats och mina svärföräldrar Lizzie och Gösta Bayard på Grude festplats. Rune Gustavsson fann sin kära Kerstin vid en festplats i Sjövik, i närheten av hennes hem.

Eva Bayard

Comments are closed, but trackbacks and pingbacks are open.