Hôppeleka på Gröna Berg

Den 4 augusti anordnas ”hôppeleka”, sångdanser, på Gröna Berg i Bråttensby. Eva och jag såg Herrljungabon Hans Ivanssons film om festplatser på Vi i Bråttensbys årsmöte och blev inspirerade. Eftersom vi båda har dansat sånglekar på sjuttiotalet, ville vi försöka ordna en träff med sånglekar på den vackert belägna gamla festplatsen Gröna Berg i Bråttensby. Jag tog kontakt med en före detta Herrljungabo, Michael Eriksson, som i sin tur kontaktade Ingrid Green som har hållit på mycket med sånglekar på Nääs, och vi fyra planerade ovanstående träff. Till träffen annonserar vi både lokalt och regionalt.

Vi kommer att träffas 12 juni på Gröna Berg och kanske även i juli för att själva träna på sångdanserna. Är du intresserad så kom även då. Kontakta gärna Kjell på 073-5518686.

Hôppeleka är ett lokalt och dialektalt ord som används om sångdanserna. Det var sånglekar för ungdomen som ofta ordnades av SLU, Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund, i början av förra seklet men troligen även av andra föreningar på den tiden.

Se gärna föregående inlägg nedan om Årsmöte och filmvisning om festplatser.

Kjell

Vad är det som vi vurmar för? Jo, sånglekar!

Sånglekar finns upptecknade från århundraden tillbaka. De kunde delas in i ”samparningslekar” och ”friarelekar”. De utvecklades lite olika i våra olika landskap men budskapet var detsamma; ”Jag är så nöjder / jag är så gla. Nu har jag fått den jag vill ha.”
I början av 1900-talet hände något som haft avgörande betydelse för det vi i dag kallar sånglekar. På Nääs slöjdseminarium i Floda utbildades lärare från hela Sverige och alla fick de vara med och dansa sånglekar i Lekhuset om kvällarna. Så kom det sig att Nääs-varianterna av sånglekar kom att spridas över hela landet och är oftast det vi träffar på, som just sånglekar i dag. Temat går igen; flicka möter pojke. 

Det är alltså inga barnvisor! Vid senare tiders midsommarfirande blir det allt vanligare att man puttar in barnen att dansa runt stången, leken anpassas och det blir mer av ”små grodorna” och de ”vanliga” sånglekarna försvinner så sakta. Det vi vill är att samla jättemånga unga och vuxna för att tillsammans sjunga och dansa sånglekarna som de skapats och levt vidare genom tiderna. Det är enkla små visor och man gör som man sjunger. 

Här några exempel!

Flickornas största nöje det är att ha en vän / Flickornas största nöje det är att ha en vän
Så räcker jag dig hand kära vän / så tar jag dej i famn kära vän / och dansar med dej varje kväll / det skadar inte dej

Inte friar jag i den byn i den byn, i den byn / Inte friar jag i den byn, i den byn eller denna
Men den jag nu uti hand haver, är lika lustig och lika glader som jag

Inte må du tro att jag går och friar fast jag fjäskar lite smått för dej / Inte må du tro att jag går å friar fast jag fjäskar lite smått för dej

Mina vägar går till andra byar här är vännen som jag tycker om

Tycker om sa´n , tycker om sa´n, tycker, tycker, tycker om sa´n

Ingrid Green / Entusiasterna (inkl Kjell Johansson, Eva Bayard och Michael Eriksson)

Comments are closed, but trackbacks and pingbacks are open.