Text: Barbro Johansson Bild: Kjell Johansson
I Tumbergs före detta skola finns ett hembygdsmuseum som är en riktig pärla, informativt och välordnat. Dit begav sig en grupp på tolv Bråttensbybor en solig söndag i augusti.
Vi möttes av Hembygdsföreningens ordförande Ragnar Arvidsson, som tillsammans med Christel Sahlqvist och Marita Pettersson visade oss runt bland samlingarna.
Utställningen är upplagd så att man går från den äldsta historien fram till 1900-talet. I forntiden var det vattenvägarna som var de viktigaste kommunikations-lederna och närheten till Säveån och Nossan ledde till att trakten varit befolkad sedan äldre stenålder. Stenyxor, pilspetsar, vävredskap och en lång stockbåt tillhör de äldsta fynden. Dessutom finns Nordens största hällkista i Södra Härene. Det kanske allra mest spektakulära fyndet kommer från bronsåldern och utgörs av en ceremoniyxa, som hittades 1950 i en grusgrop i Galstad.
Hällristningar och resta stenar från olika tidsåldrar har hittats och en av dem berättar om Tove som levde på 1000-talet i Tumberg, en av de tidiga kristna, en välbärgad kvinna som är den äldsta vi känner till namnet.
Så får vi följa utvecklingen genom medeltiden, Vasa-tiden, 1600-talens krig och fram till 1800-talet. Redskap, verktyg, husgeråd vittnar om det strävsamma livet under självhushållningens tid. Torp och backstugor visar att nya bosättningar behövdes, men odlingsmöjligheterna var ofta magra här i utkanten av Svältorna och från mitten av 1800-talet påbörjades den stora emigrationen som skulle få en och en halv miljon svenskar att lämna Sverige, framförallt till USA.
Men 1800-talet var även den tid då järnvägarna byggdes, Vårgårda samhälle växte till och industrialiseringen tog fart i landet. Aron Heyman anlade en kvarn där havregryn och sedermera Vårgårda ris tillverkades, och han startade även kultorvfabrik och tegelbruk. Sonen Ivan startade några decennier senare Sveriges första hundfoderfabrik, Doggy, för att ta vara på avfall från kvarnen. Ett annat företag startades av bröderna Lindblad som utvecklade de första bilbältena och sedermera även trepunktsbältet och nu är världsledande i branschen.
Ragnar Arvidsson berättar att när museet skulle inrättas fick man först bära ut alla tusentals föremål och ställa iordning lokalen. Sedan fick Hembygds-föreningen hjälp av arkeolog och antikvarie att bygga utställningen, skriva texter och välja vilka föremål som skulle visas fram. Den ideella insatsen bestod av imponerande 4000 timmar.
I anslutning till museet ligger den första skolan i en liten stuga innehållande ett klassrum med plats för cirka 15 elever och en lärarbostad med två små rum. Föremålen i den gamla skolan väcker minnen från oss som passerat pensionsåldern, och det fanns t o m någon Bråttensbybo som mindes att han fått skriva med fjärderpenna doppad i bläck, och vilken stor nyhet det blev när kulspetspennan kom på 1950-talet.
Besöket avslutades med medtagen fika i bänkarna utanför, med utsikt över en transformator som utgör det senaste tillskottet till museet, medan molnen tornade upp sig inför ett välkommet regn.
