Vi iBråttensby

Text och foto Eva Bayard

Tur med vädret i år också, det är tredje året som vi i Bråttensby blir bjudna på sommarcafé i Gäddegården. En del Eggvenabor hade också hittat hit. Goda kakor i överflöd som tål att njutas av. Silviakakor, bondkakor, chokladkakor, kolakakor med dumle, hästskokakor smaksatta med kanel, glutenfri drömtårta, morotsrulle raw food, salt kolaruta raw food. Det fanns något till alla. Här nedan har vi Emmy och Elsa med kakbuffén.

Svante och två tjejer hoppade på studsmattan, Anton gungade i gungan.

Några hittade lä i bersån.

Samvaron var gemytlig, de flesta bara pratade, skrattade och njöt av fägnaden.

Vid ett av borden satt Tore Aronsson och han  informerade mig om att trappstenarna till det gamla missionshuset i Bråttensby en gång skänkts till Tarsleds missionshus. För ganska precis ett år sedan flyttades Tarsleds missionshus på lastbil genom Herrljunga centrum till Haraberget. Trappan är även den numera på Haraberget.

Samtalsämnena gick från traktorracet i Södra Lundby, till pågående Kullningstroféen, till den förestående stängning av järnvägsövergången i Venevalla, till stängda luckor vid klockringning i Bråttensby kyrka. Där och då fick jag lust att berätta en historia som jag nyligen fått höra. Det kan ha varit precis i början av 1960-talet som Gunnar i Guppagården i Fölene köpt en ny bil, en sportbil av märket Saab Sonett. Han var mycket stolt över den och höll den skinande ren och ville helst inte åka på den i onödan. En dag tog han i alla fall en kort tur till sina grannar Ester och Gustav, där han blev inbjuden på kaffe. Grannstället hette inte Baggetomten men likväl fanns det en bagge som gick lös på gården. Den nyfikna baggen fick syn på bilen och sin egen spegelbild i den blanka lacken och trodde att det var en rival.  Stångade plåten varpå spegelbilden försvann, flyttade sig sedan i sidled och där var baggen igen. Till slut hade han gått runt hela bilen och bucklat till den. Något man kan skratta åt så här långt senare, men nog så tragiskt.

Under de två timmar som caféet höll öppet var det säkert ett 70-tal personer som hittade dit. Många kom till fots eller på cykel, medan andra hade lite längre resväg och tog bilen.

Ett stort tack till Emmy och Elsa, och till alla som på olika sätt varit delaktiga i ännu ett lyckat café.

Text och foto Sune Johansson

Denna dag började med en viss fuktighet, för att under dagen låta ett regn falla med lite olika mängder. Dock påverkade detta inte mig personligen, ty jag arbetar inomhus. Men kvällens promenad kunde däremot bli lidande. Visserligen hade SMHI lovat att regnet skulle sluta vid 16-17 tiden. Men prognos och verklighet är dock inte alltid överensstämmande.

Vid 17-tiden lyste en vacker sol och luften kändes skön. Så det skulle nog kunna bli gott om folk. När vi anlände var redan promenaden igång, något före klockan 18. Men kanske var deltagarna oroliga att inte få plats i vår något kompakta lokal.

Efter att vi betalat och hälsat på andra deltagare började vår grupp promenaden. Vi passerade igenom den gamla festplatsen Grönaberg där ett plakat med bilder och text visade hur det sett ut. På ett foto kunde jag se mig och min mor. Så nu vet jag att jag faktisk varit där på den tiden det begav sig, dock inget klart minne av detta. Frågorna var av den klassen att jag kunde dom eller använde uteslutnings-metoden eller att någon av dom övriga kunde. Dock blev det bara åtta rätt, men satte nog två i fel ruta, (slarv). Gissade 78 stycken pärlor och det var inte i närheten.

Promenaden är den vackraste av dom alla tycker jag. Vi var ungefär 80 vuxna och fyra barn. Tack vare vädret tog några sin fika ute. Så småningom blev det utdelning av lotter och priser. Dom flesta gick hem tomhänta som vanligt, men en vacker promenad blev det i alla fall.

De som arbetat med promenaden tog sedan och åt upp alla smörgåsar och kakor som inte gått åt. Nja kanske sparades det en del till nästa år. Sedan återstod städning och diskning. Medan alla övriga åkte hem i den sköna vårkväll till sina Tv-apparater och datorer.

Påskafton i Bråttensby firades traditionsenligt. Dagen var solig och fin. På förmiddagen drog påskkäringar, påskgubbar, påskharar och andra figurer runt och önskade glad påsk och fick godis i sina korgar.

Sven Öberg hade tidigare kört upp ris till Ekeberget och årets påskeld tog sig snabbt i den friska vinden. Ca 35 personer kom för att titta och värma sig. Några barn och tonåringar var mer aktiva och gick och letade reda på fler grenar och t o m små träd för att mata brasan, som inte brann ut förrän långt fram på kvällen. 

Barbro Johansson

Bilder: Moa Johansson och Barbro Johansson

Den 21 december är det midvinter. Dagen är som kortast och natten som längst. Då har det blivit tradition att Sune och Anna bjuder in till Nordgården på glögg och pepparkaka vid en sprakande brasa. Så även i år och 25 personer kom, både in- och utsocknes. Sune kunde dessutom berätta att det exakta vintersolståndet hade infallit 16.03 tidigare på dagen. 
Barbro

Hemlagad risgrynsgröt, en brasa i den öppna spisen och roliga och intressanta berättelser därtill. Det är ett svåröverträffat koncept som håller sig år efter år, och nu var det dags igen, en blåsig kväll i slutet av november.

Vi började med gröt och smörgås som Elsie, Margareta, Eva och Ninni bjöd på och sen samlades vi för högläsning vid brasan.

Berättelserna var av skilda slag: Christer Håkansson läste en betraktelse över att bli gammal, vilket har både nackdelar och poänger. Eva berättade den fascinerande historien om kyrkklockan som flyttats från Östra till Västra Bitterna, vidare till Tarsled och slutligen hamnat i Hol. Sune fördjupade våra kunskaper om cykelns historia, denna fantastiska uppfinning. Anna läste ur en bok om Elizabeth Zott, kemist och ovanlig programledare för matlagningsprogram i 1960-talets USA. Jonny gav smakprov från Västgöta-Bengtssons rika repertoar av historier som han samlat in under sina resor runtom i Västergötland. Avslutningsvis läste Barbro ett kåseri från Göteborgsposten av Kristian Wedel på temat försäljare och automatisk telefonsvarare.

Avslutningsvis blev det kaffe och kaka och fortsatt trevligt umgänge med grannarna.

Barbro