Text och foto: Eva Bayard

Herrljunga konst- & hantverksrunda firar i år 25 år. För tredje året i rad deltog Uddetorp i Bråttensby. Vi var fem utställare och under lördag och söndag kom sammanlagt 65 personer på besök.

Det kom bland annat en ung familj från Falköping. De hade först sett samlingsutställningen i Herrljunga konsthall och tyckte om det de såg av alstren från plats nr 25 och valde att besöka oss. Så kul.

Det blev med andra ord en lyckad tilldragelse och även i år var vädret fint. Steinar Christoffersen och jag, mest Steinar,  kunde sitta ute och spela durspel och det var uppskattat. Anne-Lie och Per Östemar skickade filmen.

1000037118.mp4

Gästerna blev väl omhändertagna av Henrietta Bodo från Hägnan, som hade mycket stickat att förevisa.

Luna Holmén Bayard, mitt barnbarns teckningar beundrades av såväl barn och vuxna. Margareta Håkansson var en av dem.

Pia Nilsson från Tormundgärde, hennes  keramik gick åt som smör, särskilt de trevliga fåren i keramik. 

Till min stora förvåning dök Annika upp, min kurskamrat som jag bodde ihop med i Kalmar när vi gick på lärarhögskolan på 70-talet. Har inte sett henne sedan återträffen 2001. Hon bor i Mölndal och hennes man Claes hade hittat på nätet att jag skulle vara med på konstrundan och tipsat henne om att göra ett besök. Sagt och gjort, hon hade en vägbeskrivning om att hålla till höger och höger igen och sedan höger någonstans i Remmene vid järnvägen. Hon hittade viadukten och kom till Tokatorp, där hon blev så smått tokig. Efter att ha frågat efter Uddetorp på fyra ställen kunde en person till slut ge henne rätt vägbeskrivning. Resan tog en timme extra.

Väl framme blev det ett kärt återseende. Hon kom lagom till lunchen med västerbottenpaj. Så klart fick vi höra om hur livet tett sig för henne och Claes. De träffades i Kalmar under studietiden där han utbildade sig till fritidspedagog. Därefter blev han tandläkare i Majorna i Göteborg. Claes stora intresse var att valla får med sina Border Collies. Annika berättade att de arrenderat mark för att hålla får.

Henrietta råkade överhöra samtalet och stack ut huvudet från köket och frågade om tandläkaren hette Claes. Ja, det är min man, svarade Annika. Henrietta sa att hon och hennes son hade gått hos honom när de bodde i Tollered.. Eftersom sonen hade haft tandläkarskräck var det skälet till att de letat upp Claes. Världen är liten, som man brukar säga.

Innan Annika skulle återvända hem frågade hon om jag säljer också.

-Jodå.. Hon köpte en akvarelltavla efter mammas 40-talsmodeller. Den enda jag sålde på rundan.

Henrietta och Pia sålde desto mer, och en av Steinars hyllor med belysning hittade till Sune och Anna på Nordgården. 

Det hela var mycket trevligt och folk som kom hit träffade bekanta och pratade om det ena och det andra. Conny Johansson och Maggan Frost kom i samspråk med Inger Eskilsson, traktens guru i släktforskning.

Enligt dna-test är Conny och jag släkt på långt håll, frågan är bara hur, måste vara på pappas sida.

Här på Uddetorp bodde en gång Filip och Karin Nilsson, född Jarl. Filip är född och bodde hela sitt liv här och kallades för Filip på Torpet. Nedan är Filip och Karins brudkort.

Vi talade om Connys far Kurt i Venavalla, och hans berättelser. Kurt kände Filip på Torpet och hjälpte honom när Kurt var grabb. En historia som vi båda hört är den om Filip och hans häst Dana, som var så fäst vid Filip. Det kan ha varit på 1950-talet som Filip och en man som hette Helge åkte häst och vagn på stora landsvägen uppe vid Säteriet. Väg 181 var då bara en grusväg. Filip blev kall om fötterna. För att få upp värmen gick han av för att röra på påkarna. Helge tog över tömmarna och Filip kom på allt längre avstånd från hästskjutsen. Helge kunde inte riktigt bestämma över hästen och efter en stund vände Dana mitt på vägen, gjorde en U-sväng.. hästen måste bara till Filip, som då ropade ” Dana, Dana jag kommer”.

Stort TACK till alla som gästade oss och hoppas att någon av våra besökare blir en lycklig vinnare i lotteriet.

På lördagen glömde jag helt bort att fotografera så därför är det mest foton från söndagen. Här kommer fler bilder med Åsa och Maj-Lis, Margareta och Christer, Conny och Maggan.

Text och foto Eva Bayard

Tur med vädret i år också, det är tredje året som vi i Bråttensby blir bjudna på sommarcafé i Gäddegården. En del Eggvenabor hade också hittat hit. Goda kakor i överflöd som tål att njutas av. Silviakakor, bondkakor, chokladkakor, kolakakor med dumle, hästskokakor smaksatta med kanel, glutenfri drömtårta, morotsrulle raw food, salt kolaruta raw food. Det fanns något till alla. Här nedan har vi Emmy och Elsa med kakbuffén.

Svante och två tjejer hoppade på studsmattan, Anton gungade i gungan.

Några hittade lä i bersån.

Samvaron var gemytlig, de flesta bara pratade, skrattade och njöt av fägnaden.

Vid ett av borden satt Tore Aronsson och han  informerade mig om att trappstenarna till det gamla missionshuset i Bråttensby en gång skänkts till Tarsleds missionshus. För ganska precis ett år sedan flyttades Tarsleds missionshus på lastbil genom Herrljunga centrum till Haraberget. Trappan är även den numera på Haraberget.

Samtalsämnena gick från traktorracet i Södra Lundby, till pågående Kullningstroféen, till den förestående stängning av järnvägsövergången i Venevalla, till stängda luckor vid klockringning i Bråttensby kyrka. Där och då fick jag lust att berätta en historia som jag nyligen fått höra. Det kan ha varit precis i början av 1960-talet som Gunnar i Guppagården i Fölene köpt en ny bil, en sportbil av märket Saab Sonett. Han var mycket stolt över den och höll den skinande ren och ville helst inte åka på den i onödan. En dag tog han i alla fall en kort tur till sina grannar Ester och Gustav, där han blev inbjuden på kaffe. Grannstället hette inte Baggetomten men likväl fanns det en bagge som gick lös på gården. Den nyfikna baggen fick syn på bilen och sin egen spegelbild i den blanka lacken och trodde att det var en rival.  Stångade plåten varpå spegelbilden försvann, flyttade sig sedan i sidled och där var baggen igen. Till slut hade han gått runt hela bilen och bucklat till den. Något man kan skratta åt så här långt senare, men nog så tragiskt.

Under de två timmar som caféet höll öppet var det säkert ett 70-tal personer som hittade dit. Många kom till fots eller på cykel, medan andra hade lite längre resväg och tog bilen.

Ett stort tack till Emmy och Elsa, och till alla som på olika sätt varit delaktiga i ännu ett lyckat café.

Text och foto Sune Johansson

Denna dag började med en viss fuktighet, för att under dagen låta ett regn falla med lite olika mängder. Dock påverkade detta inte mig personligen, ty jag arbetar inomhus. Men kvällens promenad kunde däremot bli lidande. Visserligen hade SMHI lovat att regnet skulle sluta vid 16-17 tiden. Men prognos och verklighet är dock inte alltid överensstämmande.

Vid 17-tiden lyste en vacker sol och luften kändes skön. Så det skulle nog kunna bli gott om folk. När vi anlände var redan promenaden igång, något före klockan 18. Men kanske var deltagarna oroliga att inte få plats i vår något kompakta lokal.

Efter att vi betalat och hälsat på andra deltagare började vår grupp promenaden. Vi passerade igenom den gamla festplatsen Grönaberg där ett plakat med bilder och text visade hur det sett ut. På ett foto kunde jag se mig och min mor. Så nu vet jag att jag faktisk varit där på den tiden det begav sig, dock inget klart minne av detta. Frågorna var av den klassen att jag kunde dom eller använde uteslutnings-metoden eller att någon av dom övriga kunde. Dock blev det bara åtta rätt, men satte nog två i fel ruta, (slarv). Gissade 78 stycken pärlor och det var inte i närheten.

Promenaden är den vackraste av dom alla tycker jag. Vi var ungefär 80 vuxna och fyra barn. Tack vare vädret tog några sin fika ute. Så småningom blev det utdelning av lotter och priser. Dom flesta gick hem tomhänta som vanligt, men en vacker promenad blev det i alla fall.

De som arbetat med promenaden tog sedan och åt upp alla smörgåsar och kakor som inte gått åt. Nja kanske sparades det en del till nästa år. Sedan återstod städning och diskning. Medan alla övriga åkte hem i den sköna vårkväll till sina Tv-apparater och datorer.

Påskafton i Bråttensby firades traditionsenligt. Dagen var solig och fin. På förmiddagen drog påskkäringar, påskgubbar, påskharar och andra figurer runt och önskade glad påsk och fick godis i sina korgar.

Sven Öberg hade tidigare kört upp ris till Ekeberget och årets påskeld tog sig snabbt i den friska vinden. Ca 35 personer kom för att titta och värma sig. Några barn och tonåringar var mer aktiva och gick och letade reda på fler grenar och t o m små träd för att mata brasan, som inte brann ut förrän långt fram på kvällen. 

Barbro Johansson

Bilder: Moa Johansson och Barbro Johansson

Den 21 december är det midvinter. Dagen är som kortast och natten som längst. Då har det blivit tradition att Sune och Anna bjuder in till Nordgården på glögg och pepparkaka vid en sprakande brasa. Så även i år och 25 personer kom, både in- och utsocknes. Sune kunde dessutom berätta att det exakta vintersolståndet hade infallit 16.03 tidigare på dagen. 
Barbro