Text: Sune Johansson Bild: Eva Bayard
Denna skogspromenad började med en vacker morgon, blå himmel ingen vind. Det fanns en del träd med löv kvar speciellt en del aspar med sina ljusgula löv som morgonsolen lyste på.
Dessa ger en god lyster mot en grön skog, eller mot den plöjda fuktiga bruna svarta åkern. Dock kom en molnkant dragandes över den blå himmelen. Anna och jag bestämde oss för att promenera till Börje Aronssons vändplats. Vädret var skönt för en promenad.
Väl inkomna på vägen som leder till vändplanen så blir vi omkörda av bilar med jämna mellanrum, det kändes som halva Bråttensby, var på väg till samma plats! Vilket dom faktiskt var. Inte halva Bråttensby men väldigt många. Efter idogt räknande, enades alla att summa summarum blev det 29 st. Åldersfördelningen var ungefär tre generationer. Nu kommer en del läsare påstå att summan är fel. Lugn jag återkommer om detta senare i texten..
Ryggsäckar etc kunde lämnas kvar, vi skulle passera på vägen tillbaka till grillplatsen. Så med lätta steg gick vi igenom Börjes skog som Christer Håkansson med myndig stämma förklarat var Börjes skog. Likaledes fick vi reda på när vi passerade gränsen till Kjells skog. Kan vara bra att veta om någon norpar en julgran!
På Skåphult fick vi information om dom som en gång i tiden brukat marken. Det var då skogen lyste med sin frånvaro. Lotta och jag forcerade ett antal granar och nedanför en liten bergskant fanns rester av stenarna till en liten byggnad.
Vi skulle sedan till Vall-Svens jordkula, den ligger visserligen på Eggvena’s marker men Vall-Sven har anknytning till Bråttensby.
En minimalistisk byggnad, en förstuga sedan kommer man in i huset bestående, av kök vardagsrum, sovrum allt på ca 6 kvadratmeter.
Med ett par ordentliga kliv var vi sedan tillbaka i Bråttensby.
Nu på väg till Ejes källa. Jenny och jag tyckte att träden var mindre och fler än vi kunde minnas, med andra ord så hade det gått ett tag sedan vi var där senast. Men den var kvar och vatten fanns det. Några provsmakade och kunde känna både smak av jord och löv, även en nypa metall!
Vi begrundade även grävlinggryt, vilket fanns att beskåda, dock var ingen intresserad av att hälsa på oss. Victor och jag fortsatte lite längre upp på kullen varvid vi framkomma till en skogsväg. Vänster eller höger? Victor föreslog höger då vi skola kunna passera Älgadammen. På åsen ovanför hade vi kunnat njuta av en god utsikt, dock stod ett antal träd i vägen. Så vi genade nedför åsen över ledningsgatan och upp på nästa ås.
Varvid vi träffade på den 29’e personen Tore.
Han ledde oss till fårahyddan där en glödbädd så vackert lyste utan rök. Hyddan bestod av ett U-format stenparti där man i svunna tider haft ett tak över, troligtvis en vägg med dörr. Så småningom kom dom övriga, så under stoj och glam åt vi vad var och en hade med sig.
Nöjda över denna dag tog sedan envar sig hemåt.
