Vi iBråttensby

I Bråttensby har det genom åren funnits många bordtennistalanger. Förr var det i bygdegården (eller ”kåken” som vi sa då) man träffades för att spela.

Nu i helgen sammanstrålade 7 spelare vid pingisbordet i Kyléns ladugård för att göra upp om mästartiteln i Bråttensby Open. De flesta med minnen av svettiga träningspass just där.

Efter 3 timmar och 19 spelade matcher blev det till slut Joakim Hermansson som fick kliva upp överst på prispallen. 2:a och 3:a blev Anders Kylén och Christoffer Åhman.

Margareta Kylén

Söndagen den 24 mars inleddes årsmötet för Vi i Bråttensby med filmvisning av Hans Ivansson. Filmen handlar om gamla festplatser.

Hans Ivansson har dokumenterat 47 festplatser belägna huvudsakligen i Herrljunga kommun. Se karta.

Det fanns två olika slags festplatser; med eller utan dansbana. Där det fanns dansbana var festen på lördagskvällar. Festplatserna utan dans hade tillställningar på söndagseftermiddagar med uppträdanden från en scen och enkla hoppelekar i gräset.

På festplatsen Gröna berg i Bråttensby får vi se Rune Gustavsson berätta.  Platsen är en hagmark på Skattegården tillhörande Gustavsson. Den är intill väg 181 mellan bygdegården och kyrkan.  Före festplatsens tid kallades platsen för Ekebacken, men för att skilja sig från benämningar på andra festplatser, fick den namnet Gröna berg. Den första festen var 1929 och parken användes fram till början av 1960-talet.

Bilden kommer från Paul och Svea Johanssons album.

På 1920-talet berättar Ingvar Valdermarsson att det i varje socken bildades JUF-föreningar (jordbrukare Ungdomens Förbund) för ungdomar med syfte att modernisera utövandet av jordbruksdriften. För att finansiera verksamheten anordnades hembygdsfester.

I parken fanns entré, belysning med kulörta lyktor och olika bodar för korv- och kaffeförsäljning, tombola och pilkastning.

Se foto från början av 1960-talet. En scen fanns i nedre delen av backen och publiken satt ovanför i sluttningen. Den var uppbyggd på pelare och hade en egen sceningång på baksidan.

Bilden kommer från Ingegerds Anderssons album. På bilden ser vi Glada gänget: Rune Öst, Oskar Brav, Arne Åhman, Jim Johansson Remmene, Ingegerd Andersson Jällby, Rune Gustavsson, Dorthy Andreasson Fölene.

På Gröna berg uppträdde celebriteter som Lasse Dahlkvist, Sven Arefeldt och Berith Bohm. Hon drog mellan 500 och 600 besökare. Den lokala gruppen ”Glada gänget” med Rune Öst i spetsen uppträdde förstås och Dorthy Andreasson sjöng Två solröda segel.

Entrépriset var två och femtio till tre kronor beroende på artisternas gage. Rune Öst från Frisegården i Bråttensby var en drivande kraft för att få igång festerna, han ledde även danslekarna tillsammans med Bengt Olausson som trakterade instrument. Danslekarna var ” Kom Julia vi gå, Tre små gummor, Vi äro musikanter, Lasse går i ringen” med flera.

I filmen får vi se och lyssna till Rune Gustavsson när han spelar på sitt knappdragspel utomhus på olika festplatser. Inspelningen gjordes några månader före han gick bort på hösten 2016, 93 år gammal. Rune har även komponerat en vals som han tillägnat Katebo festplats, Katebovalsen. Vid den vackert belägna Kvinnestad festplats i strandkanten av Kvinnestadssjön berättar Rune att han ofta fiskade i sjön. Tillsammans med Filip Nilsson på ”Torpet” hade de byggt en eka efter ritningar.

Hans Ivansson har dokumenterat en ca 50 årig nöjesepok i svensk historia genom intervjuer och besök på platser, gamla foton och gamla filminspelningar, när det finns att tillgå (t ex Sämfesten). Festerna sågs inte med blida ögon från kyrkan och frikyrkorna, det kunde vara syndigt. I JUF’s stadgar fick inte pardans förekomma, men folklekar gick bra. Det fanns en festplats i så gott som varje socken. För att ta sig dit var det därför inte så långt. Fortskaffningsmedel var förutom apostlahästarna, främst cykel. Motorcyklar förekom också, däremot var det inte vanligt med bilar. Festerna var viktiga mötesplatser. På en fråga om det förekom slagsmål, kom ett dröjande svar att han inte kunde minnas att det integjorde det. Detta var nog främst där det fanns dansbanor, då var det inte ovanligt med ett och annat grabbatag i nacken.  Känslorna svallade, så att säga. Många hittade också sin käresta som man också gifte sig med. På så sätt träffades mina föräldrar Svea och Henry på Katebo festplats och mina svärföräldrar Lizzie och Gösta Bayard på Grude festplats. Rune Gustavsson fann sin kära Kerstin vid en festplats i Sjövik, i närheten av hennes hem.

Eva Bayard

Ingvar Valdemarsson som mindes och Tore Aronsson som visade.

Gamla foton från Bråttensby var temat när Bråttensbyborna bjöds in till bygdegården sista söndagen i februari. Intresset för gamla bilder var stort och över 30 personer i alla åldrar hade kommit för att delta. Tore Aronsson hade samlat in och sammanställt foton från folks album och datorer och kvällen bjöd på en kavalkad av Bråttensbybor från sekelskifte till sekelskifte. Men allra först avnjöt vi kaffe och smörgås, bullar och kakor, bakade av Margareta Håkansson, Berit Barkestedt, Solveig Lundell och Elsie Valdemarsson.

Lundells hus innan boningshuset revs och ett nytt byggdes.

Och inne i huset sitter familjen Augustsson med Paul som läser tidningen, Greta som läser sin veckotidning, Solveig och Bror spelar dam och Gunnar sitter med vid köksbordet. Ett bra uppställningsfoto. Vem tog bilden?

Att fotografera sin vardag, liksom att ibland ställa upp sig mer formellt framför fotografen i en studio, på föreningsmötet eller tillsammans med skolkamraterna är lyckligtvis något som Bråttensbybor har ägnat sig åt i alla tider. Pappersbilder i svartvitt och färg, liksom diabilder, kan idag scannas in och överföras till digitalt format, vilket gör det lätt att visa för många. Flera personer i Bråttensby hade försett Tore med bilder, ur vilka han gjort ett urval som visades under kvällen och vi fick följa Bråttensby-livet i vardag och fest. Mycket funderingar ägnades åt att identifiera personerna, och här slog vi våra kloka huvuden ihop. Framför allt var Ingvar Valdemarsson en värdefull resurs, eftersom han kände igen de flesta. Inte minst imponerande var det hur han utan att staka sig rabblade upp alla elever som gått samtidigt med honom i Bråttensby skola i början på 1940-talet.

Bråttensby gamla skola med den legendariske läraren August Lindelöv med sina skolbarn på 1900-talets början.

Hus och gårdar i Bråttensby och deras om- och tillbyggnader, gav bilderna också exempel på. Bråttensby skola togs i bruk på sin nuvarande plats 1920. Innan dess låg den där bygdegården nu ligger och tog emot barn från både Bråttensby och Landa. Fotona visade också något av jord- och skogsbrukets utveckling, där vi kunde se traktorer av olika årgångar, höhässjor, sädeskärvar och skördetröskor, samt den första prototypen till processor, tillverkad av PAJO Mekaniska. Andra bilder visade Bråttensbybor på utflykter, kalas och sammankomster.

Här ser vi påskkärringar från andra delen av 50-talet

50- och 60-talets påskkäringar, som gick runt på ställena, i hopp om att bjudas på godis, fanns också förevigade.

De första stegen till dagens processorer för skogsavverkning gjordes på Pajo Mekaniska i Bråttensby.

Kort sagt blev kvällen en fin illustration av hur tidevarv komma och gå och hur släkten följa släktens gång. Många Bråttensbybor har gått ur tiden och nya kommer till. Vissa har flyttat bort, andra har flyttat hem igen och ytterligare andra kommer med nytt blod. Nu finns många unga familjer i Bråttensby och förhoppningsvis fortsätter vi att fotografera för stundens glädje och för framtida fototräffar.

Barbro Johansson

En populär återkommande aktivitet i Bråttensby bygdegård är berättarkvällen med risgrynsgröt och berättelser i brasans sken. I år spände historierna från äventyr i Canadas vildmark till gamla tiders mjölkhantering. Prästhistorier, språkvård, lantbrevbärare och dikter av olika slag hanns också med.

Linda tar en selfie när hon tar hand om hästarna som guide i vildmarken

Närmare 30 personer hade kommit till bygdegården, traditionsenligt inbjudna av Paul. Lika traditionsenligt bjöd Elsie, Eva och Margareta på risgrynsgröt och vörtbröd med ost och skinka.

I första programinslaget visade det sig att Bråttensby har en ung invånare som är äventyrlig utöver det vanliga. Linda har varit i västra och norra Canada i sammanlagt över ett år och visade bilder från det storslagna landskapet och något av allt som hon varit med om. Hennes första arbete var som liftvakt vid en skidbacke, där hon fick stå utomhus åtta timmar per dag, ibland i 40 graders kyla. Det andra arbetet fick hon under sommaren hos en familj, som guidade jägare ut i vildmarken. Här blev Lindas uppgift bland annat att bo ensam i en stuga högt uppe i bergen för att se till hästarna i ett varg- och grizzlybjörntätt område. Mellan arbetena gjorde hon långa resor ensam i bil, längs miltals spikraka vägar där det stundtals dök upp svartbjörnar, renar, bison och Canadas särskilda former av älg och vilda får.

Annat hon hann med under sin resa var isfiske, helikopterfärd och besök på kreatursutställning, (där djuren dammsögs före uppvisning), rodeo och museet ”Skyltskogen”, som innehöll ca 90 000 skyltar från lite varstans i världen, skyltar som folk kontinuerligt kom och fyllde på. Är hon klar med Canada nu då? Nej, redan i mellandagarna kommer hon att åka tillbaka till detta spännande land.

Paul Johansson inledde traditionellt berättarkvällen

Efter denna första del av kvällen blev det fika, innan alla samlades framför brasan för att fortsätta berättandet. Paul inledde med att berätta en liten historia om en dam som hann halvvägs in i en bil. Sen läste Barbro två satiriska dikter från 1700-talet. Margareta läste en krönika av Magnus Josefsson om att måla lagår’n, stryka tvätt och att ”ålderdomsräkna”. Ulla gav i en dikt en gammal kvinnas perspektiv på sitt liv och bemötande på vårdhemmet. Åke bidrog med ett par prästhistorier, bland annat om en präst som höll provpredikan med och utan löständer. Även Christer drog en prästhistoria, innan han läste ett kåseri från Svensk Jakt om hur det kan gå när en klåfingrig redaktör tycker att ”råbock” låter för vulgärt och ändrar till ”rådjurstjur” i texten.

Christer Håkansson

Eva Bayard

Barbro Johansson

Åke Brunngård

Därefter blev det lokalhistoria. Eva berättade om den cyklande brevbäraren Ernst Sjögren och hans okonventionella utdelningsrutiner, som ledde till att han fick fraktas hem. Ingvar avslutade med en tidsbild från 1930-talet, då mjölkbönderna i Bråttensby var indelade i mjölkalag, som körde mjölken till mejeriet i Remmene. Han beskrev den långa raden av mjölkskjutsar som köade vid mejeriet, där mejerskan Stina vägde in mjölken, som sedan transporterades i fyrkantiga kärl på godståg till Göteborg. Han konstaterade också att på den tiden fanns runt trettio mjölkgårdar i socknen, som tillsammans producerade mindre mjölk än vad den enda mjölkgården i Bråttensby gör idag.

Ulla Brunngård

Ingvar Valdemarsson

Tiderna förändras, men trivsamt umgänge och glada skratt passar in i alla tider, och förhoppningsvis kommer många flera sådana tillfällen i Bråttensby bygdegård.

Barbro Johansson