Vi iBråttensby

Till årsmötet den 19 mars hade Gunnar Ivarsson från Herrljunga Hembygdsförening bjudits in. Han är väl förtrogen med det gamla Herrljunga och kan personer och årtal på sina fem fingrar. Den här kvällen fick vi en närmare presentation av Storgatan från slutet av 1800-talet fram till idag, vilket förstås är väldigt intressant för oss som rört oss i Herrljunga under årens lopp. 

Gunnar berättade om många av de hus och inrättningar som funnits under årens lopp, och det som slår en är att det fanns så många fler affärer förr i tiden. Det var bl.a. charkuterier, konditorier, apotek, bokhandel, konfektion, sybehör, hattaffär och ett flertal specieriaffärer. När bilarna börjat komma hade varje specerihandel och järnaffär också en bensinpump och det fanns tio stycken av olika märken längs Storgatan. En finsk bastu fanns under en period vid fisktorget, där ICA nu ligger. Bastun kom sedan att hysa Erik Stjernas stoppmöbeltillverkning, vilket var grunden till Stjernmöbler.

Järnvägen från Borås korsade tidigare Storgatan längre västerut, banvallen var nedsänkt och en bro ledde över järnvägen. När spårbredden ökade kunde tågen inte köra i så skarpa kurvor längre och järnvägen flyttades till sin nuvarande sträckning. Den gamla banvallen fylldes igen och blev till ”Promenaden”, som det fortfarande finns lite spår kvar av.

1960-talets rivningshysteri fick lyckligtvis aldrig något genomslag i Herrljunga. Längs Storgatan finns därför många av de hus som byggdes under 1900-talets första decennier ännu kvar och har bevarats i mer eller mindre ursprungligt skick. 

På kartor som Gunnar visade kunde vi se hur mycket Herrljunga har vuxit sedan början på 1900-talet. Då slutade samhället vid Västra Parkgatan, som nu går ner till Kunskapskällan och Altorpskolan. Åt andra hållet kunde man se att Hagen, som byggdes när spanska sjukan härjade efter första världskriget, låg ett stycke utanför samhället.

Efter föreläsningen bjöd Vi i Bråttensby på fika, ordnat av Margareta och Christer och därefter vidtog årsmötesförhandlingarna. Det blev omval på alla poster och en glädjande nyhet från kassören var att föreningen fått ett överskott. De största inkomstkällorna under året har varit försäljning av skrot, bygdegårdarnas tipspromenad och kosläppet.

Följande val gjordes:

Ordförande: Christer Håkansson

Sekreterare: Eva Bayard

Kassör: Börje Aronsson

Ledamöter: Lotta Hagström, Ingrid Johansson, Lars Barkestedt

Revisorer: Sune Johansson, Christer Bengtsson

Revisorssuppleant: Christian Bardby

Bygdegårdsansvarig: Börje Aronsson

Valberedning: Sune Johansson, Margareta Håkansson

Text Barbro och Bild Kjell

I Bygdegården den 29 november så var vi inbjudna till en berättarkväll som inleddes med kvällsmat bestående av risgrynsgröt och vörtbröd. Redan vi matborden började berättelserna flöda tex om hur julen firas i de olika hemmen och i Norge.

Margareta Håkansson inledde berättandet vid elden med att referera och läsa kåserier ur Borås tidning bla om en liten ort i Dalsland, Dingelvik, som sedan Ragnar Ed berättade om för oss och hur han fick Telia att sätta upp en ny telefonmast i Dingelvik genom att vänlig fråga Telia hur det går med masten några gånger om dagen. Ingvar Valdemarsson läste upp ett avtal om undantag för den äldre generationen på gården på Backgården för mer än 100 år sedan, ett dokument som fastställdes av domstol. Sune Johansson läste ur en gammal bok om Linnés resor i Västergötland om hur människor levde, Christer Håkansson om pojkar som skulle ta med var sin skiva till skolan och vilka inre tvivel man kan få när man hör att den andre tog en låt som var mer populär och vad som då händer när det framkom en egen far var spelade på skivan, det svänger. Eva Bayard berättade om hantverkaren August Larsson som bodde vid Fölene Bro som förlorade ett ben och han gjorde ett träben till sig själv och började göra träben till andra och dessutom fick patent på konstruktionen.

De olika berättelserna  ledde till andra minnen och frågor. Kvällen avslutades med kaffe.

Kjell

Solen lyste på deltagarna vid årets tipspromenad i Bråttensby, kvällen var varm och hagarna ovanför Frisegården visade sig från sin bästa sida.

Frågorna var av blandad svårighetsgrad. Allra svårast visade sig frågan om vilken av socknarna Remmene, Eggvena och Fölene som är störst vara, där rätt svar är Fölene med 19 kvadratkilometer. Den fråga som flest svarade rätt på var vilket land som förra året blev det fjärde att landa en rymdsond på månen. Det var Indien.

Tre personer hade 11 rätt och av dem blev Annika Svensson 1:a, Ida Johansson 2:a och Ulrika Johansson 3:a. Bland barnen hade Frida Öberg, Linn Öberg och Alfred Philipsson 12 rätt. 68 vuxna och 8 barn deltog.

Efter promenaden samlades alla i – och en del utanför – bygdegården där det bjöds på kaffe, smörgås och kaka, bakade av Margareta, Eva och Lotta. Det blev dragning på de tre lotterierna, genomgång av de rätta svaren och prisutdelning.

Text: Barbro 

Bilder: Kjell

Påskaftons kväll brann påskelden på Ekeberget och spred sitt sken över nejden. Tack till Sven som körde upp riset och till Lars-Rune som bidrog med halm att tända med!

I år tändes elden ovanligt tidigt på kvällen, eftersom påsken låg tidigt och år och vi inte ens hade hunnit gå över till sommartid. Detta kan ha bidragit att vi inte var riktigt lika många som vanligt, ca 30 personer. 

Förr var det vanligt att det sköts med raketer och smällare i samband med påskelden, men det har minskat under årens lopp, till glädje för både hundar och miljö. Och de fladdrande lågorna och det vackra gnistregnet från elden som steg upp mot kvällshimlen var väl så vackert att beskåda. Vi tänkte därför att vi fortsättningsvis ska annonsera påskelden som fyrverkeri-fri. På så vis är även hundar välkomna till påskelden.

Text Barbro och Bild Kjell

Årsmötet den 20 mars 2024 inleddes av Stellan Åström som berättade om sin bok Nossan. Han skrev en skrift om Orraholmen och skulle sedan göra ett bildspel om Nossan. Manuset till bildspelet svällde och det fick bli en hel bok på 160 sidor. Namnet Nossan är från medeltiden och lär betyda ”smycket”.

Vi fick avnjuta ett bildspel längs med Nossans väg norrut mot Vänern från Nossekälla i Borgstena. Bäckar från sydsvenska höglandet mynnar i Nossekälla och därifrån rinner Nossan som ett litet bäckflöde. I Ölanda ansluter Vimlebäcken och Nossan börjar likna mer en å. Längs med ån passeras många vackra valvbroar som klassas som kulturhistoriskt värdefulla fornlämningar. Det har funnits gott om kvarnar, sågverk, tegelbruk, kraftvek vid forsarna.  Byggnader som minner om verksamheterna förekommer men ofta är det bara rester kvar. Vid Laggardammen var det ett blomstrande tegelbruk där tegelrör och byggnadssten tillverkades. Härifrån togs material för att exempelvis bygga huset där Alingsås Sparbank håller till på Storgatan Stellan visade gamla foton från järnvägsbron i Herrljunga då det inte fanns. elektriska ledningar. 1923 skedde elektrifieringen. Bron var från början enkelspårig. När järnvägsvallen byggdes i anslutning till vattenfallet och bron, grävdes massor ut vid sidan om och en damm bildades. Längs med dammvallen uppstod den så kallade kärleksstigen. Bron vid Vreta var från början ett vadställe och kallades kyrkvägen eftersom folk från Vreta gick däröver till den gamla kyrkan vid prästgården.

Vid Fölene bro visades en stor fällbar bykbrygga som utgjorde byns tvättplats. Där fanns också ett mejeri.  Gamla Fölenebro revs 1923 och eventuellt hade Stellan ett foto på den, men det var inte belagt. 

Många stora vägar, huvudleder, har gått genom vårt område och den gamla vägen längs med Ölanda mot Annelund kallades Kungsvägen. Det fanns gott om gästgiverier längs med vägarna och på Lofsgården i Stenunga var det ett lite större gästgiveri. Böndernas hästar växlades vid gästgiverierna och när Jean Baptist Bernadotte (Carl XIV Johan) blev kung sprängkördes hästarna och en del dog. Bönderna var förgrymmade på fransoserna.  Apropå hästar berättade Stellan om en incident när han som 11-åring fick i uppdrag att köra farfars stadiga och lugna häst för att räfsa hö på Tarsleds mader. På hemvägen satte hästen av i galopp in till Herrljungas centrum, där han sedan lugnade sig. Stellans farfar arbetade i kyrkan och det var till honom hästen hade så bråttom. 

Stellans far fotograferade mycket och hans bildskatt förvarades i Spårabolstugan på Haraberget. I och med branden gick 3000 bilder beklagligen upp i rök.

Stellan har bland annat använt Gustav Evalds bygdeböcker som underlag till boken. Vi fick följa med till Baltorps kvarn i Barne-Åsaka. Där har man sprängt i berget för att sänka ån med fyra meter. Sågverket fungerade inte efter å-sänkningen, foton på stenvalv i Baltorp visar på en helt annan vattennivå. Å-säkningarna gjordes för att erhålla mer åkermark. Den så kallade Klastorpssjön vid Ölanda är ett exempel på en sjö som uttorkades. Numera vill man återskapa våtmarker. Ett bra exempel på en dämning är Orraholmssjön med sitt rika fågelliv.

När trädbristen och svältorna brett ut sig anlades en skogskola och plantskola på Starrholmen i Tostared av jägmästare Oskar Emanuel Gyberg på 1840-talet. I sammanhanget fanns en annan jägmästare som hette Mörk och något mystiskt hände honom. Det finns planer på att skriva en berättelse om skogen och om Starrholmen. Vi kan troligen se fram emot fler böcker av Stellan Åström.

Tack för ett givande föredrag och att vi fick möjlighet att köpa boken.

Eva Bayard text och Kjell Johansson bilder