Vi iBråttensby

Det kom runt 25 personer söndagen den 28 september, en fin förmiddag som startade med att vandra runt Älgadammen för att prata om vad som har hänt i denna omgivningen sedan ca 1650-talet.

Älgadammen hette förr Gamle Damm och var en damm som det togs vatten ifrån när det skulle malas nere vid Skattegårdens skvaltkvarn. Gamle Damm upphörde efter 1750 och området benämndes som mader 1795.

Georg Aronsson använde maden som betesäng fram till 1950 då han återställde dämmet för att få vatten till Älgarna, därav namnet Älgadammen.

Det finns spår av små åkrar på flera ställen samt en grund som var sommarlada för beteskorna fram till 1947.

Vid vandringen slut var man framme vid Hastatorpet strax söder om vägen vid Älgadammen som var Östergårdarnas soldattorp från 1871-72 tills roten upphörde. Den siste soldaten A P Hast dog 1905. Makan Lotta (död 1931) och dottern Ellen (död 1933) bodde kvar med Tegel-Svante (död 1917) som inneboende på äldre dar. De sista som bodde därefter var sedan Karl Sjöberg med familj fram till 1940 då huset revs. 

Före Hastatorpet fanns från omkring 1830 Hagalyckan och det byggdes gropavallar runt åkrarna. Nedanför åkrarna var det mader som också varit damm till kvarnen vid Skattegården. Bonden Anders Nilsson dog ”i rusligt tillstånd” ute på markerna 1850. Vid laga skiftet blev en del av markerna soldattorp under Östergårdarna. Nilssons änkas byggnader flyttades då 200 meter österut. Det fanns ladugård och uthus till torpet. 

Sista grässkörden togs 1950 av Bertil Sjögren på Hastatorpets åkrar och på maderna samt på Annedals marker samt även på ”Bertils åkrar”. Den som bevittnade detta då var Alf Sjöberg som fortfarande bor kvar på Stenholmen. I år har skogen som självsåddes eller planterades efter år 1950 skördats. Så förändringar i naturen sker ständigt genom tiderna.

Efter vandringen åts det med glädje kolbullar med tillbehör som serverades av Lars och Berit Barkestedt. Detta serverades vid grillplatsen som ligger intill en liten stuga som byggdes 1973 av Georg Aronsson.

Författat av Tore och Börje Aronsson bilder Margareta Håkansson

Sex sorters kakor, gott om kaffe och två glada konditorer mötte besökarna på Emmy och Elsas café en solig julieftermiddag. De båda flickorna upprepade förra årets succé och inbjöd bygdens folk att komma till en fikastund i Gäddegårdens trädgård. För en billig peng fick vi kaffe och en välfylld assiett med kakor. Det var Silviakaka och en mjuk kaka till, kolakakor, hästskor, chokladbollar och morfars favoriter, allt bakat av flickorna själva. Soligt väder var det också och det blev några timmars trivsamt umgänge i den blommande trädgården med grannarna och värdfolket.

Tack till Emmy och Elsa och deras föräldrar för detta gemytliga arrangemang! Självklart kommer vi gärna tillbaka nästa år om det skulle bli aktuellt. 

Barbro Johansson

Bilder: Kjell Johansson

Första maj firades med kosläpp på Guntorp. Lovisa och Joakim hade bjudit in gamla och nya ortsbor och många hade kommit till begivenheten i det vackra vädret.

Den nyasfalterade ytan där plansilon ska ligga blev en utmärkt parkeringsplats. I väntan på att korna skulle komma ut kunde man satsa och gissa på vilken ko som skulle komma först. Det gick också att handla av Emmy Zagerholm, som sålde majblommor, rabarber, kalvdans, plantor och fröer – de senare i egenhändigt tillverkade påsar – och av Ida Alfredsson, som sålde honung och krukor. Monica serverade kaffe och bullar till de fikasugna. Överskottet, 2200 kr, går till Bygdegårdsföreningen.

Två traktorer på gårdsplanen, en från 1960-talet och en från 2024, visade åskådligt på utvecklingen inom jordbruket. Den nya traktorns bakhjul var nästan lika stort som hela den gamla traktorn.

Klockan 11 samlades alla längs staketet och några minuter senare kom så korna ut, sprudlande vårystra, och rörde upp ett moln av damm. Allra först ut genom lagårdsdörren vågade sig ko nummer 442. Lycklig vinnare på detta nummer var Olivia Lindblom, som fick en korg med diverse godsaker i pris. Lisa Bardby vann en korg vid ett utlottat pris.

Kosläppet är en trevlig tradition och ett tillfälle att få se en modern mjölkgård och att träffa nya och gamla bekanta med anknytning till orten. Tack till familjen Hermansson-Zagerholm för det fina evenemanget!

Barbro Johansson

Till årsmötet den 19 mars hade Gunnar Ivarsson från Herrljunga Hembygdsförening bjudits in. Han är väl förtrogen med det gamla Herrljunga och kan personer och årtal på sina fem fingrar. Den här kvällen fick vi en närmare presentation av Storgatan från slutet av 1800-talet fram till idag, vilket förstås är väldigt intressant för oss som rört oss i Herrljunga under årens lopp. 

Gunnar berättade om många av de hus och inrättningar som funnits under årens lopp, och det som slår en är att det fanns så många fler affärer förr i tiden. Det var bl.a. charkuterier, konditorier, apotek, bokhandel, konfektion, sybehör, hattaffär och ett flertal specieriaffärer. När bilarna börjat komma hade varje specerihandel och järnaffär också en bensinpump och det fanns tio stycken av olika märken längs Storgatan. En finsk bastu fanns under en period vid fisktorget, där ICA nu ligger. Bastun kom sedan att hysa Erik Stjernas stoppmöbeltillverkning, vilket var grunden till Stjernmöbler.

Järnvägen från Borås korsade tidigare Storgatan längre västerut, banvallen var nedsänkt och en bro ledde över järnvägen. När spårbredden ökade kunde tågen inte köra i så skarpa kurvor längre och järnvägen flyttades till sin nuvarande sträckning. Den gamla banvallen fylldes igen och blev till ”Promenaden”, som det fortfarande finns lite spår kvar av.

1960-talets rivningshysteri fick lyckligtvis aldrig något genomslag i Herrljunga. Längs Storgatan finns därför många av de hus som byggdes under 1900-talets första decennier ännu kvar och har bevarats i mer eller mindre ursprungligt skick. 

På kartor som Gunnar visade kunde vi se hur mycket Herrljunga har vuxit sedan början på 1900-talet. Då slutade samhället vid Västra Parkgatan, som nu går ner till Kunskapskällan och Altorpskolan. Åt andra hållet kunde man se att Hagen, som byggdes när spanska sjukan härjade efter första världskriget, låg ett stycke utanför samhället.

Efter föreläsningen bjöd Vi i Bråttensby på fika, ordnat av Margareta och Christer och därefter vidtog årsmötesförhandlingarna. Det blev omval på alla poster och en glädjande nyhet från kassören var att föreningen fått ett överskott. De största inkomstkällorna under året har varit försäljning av skrot, bygdegårdarnas tipspromenad och kosläppet.

Följande val gjordes:

Ordförande: Christer Håkansson

Sekreterare: Eva Bayard

Kassör: Börje Aronsson

Ledamöter: Lotta Hagström, Ingrid Johansson, Lars Barkestedt

Revisorer: Sune Johansson, Christer Bengtsson

Revisorssuppleant: Christian Bardby

Bygdegårdsansvarig: Börje Aronsson

Valberedning: Sune Johansson, Margareta Håkansson

Text Barbro och Bild Kjell

I Bygdegården den 29 november så var vi inbjudna till en berättarkväll som inleddes med kvällsmat bestående av risgrynsgröt och vörtbröd. Redan vi matborden började berättelserna flöda tex om hur julen firas i de olika hemmen och i Norge.

Margareta Håkansson inledde berättandet vid elden med att referera och läsa kåserier ur Borås tidning bla om en liten ort i Dalsland, Dingelvik, som sedan Ragnar Ed berättade om för oss och hur han fick Telia att sätta upp en ny telefonmast i Dingelvik genom att vänlig fråga Telia hur det går med masten några gånger om dagen. Ingvar Valdemarsson läste upp ett avtal om undantag för den äldre generationen på gården på Backgården för mer än 100 år sedan, ett dokument som fastställdes av domstol. Sune Johansson läste ur en gammal bok om Linnés resor i Västergötland om hur människor levde, Christer Håkansson om pojkar som skulle ta med var sin skiva till skolan och vilka inre tvivel man kan få när man hör att den andre tog en låt som var mer populär och vad som då händer när det framkom en egen far var spelade på skivan, det svänger. Eva Bayard berättade om hantverkaren August Larsson som bodde vid Fölene Bro som förlorade ett ben och han gjorde ett träben till sig själv och började göra träben till andra och dessutom fick patent på konstruktionen.

De olika berättelserna  ledde till andra minnen och frågor. Kvällen avslutades med kaffe.

Kjell