Söndagen den 26 januari träffas vi i Bråttensby bygdegård för att dricka ”torparkaffe”, titta på bilder och prata om några av socknens torp
Vi börjar med kaffe kl. 16.00 och därefter bildvisning
Välkomna! Vi i Bråttensby
En äventyrlig Herrljungabo berättar
Söndagen den 17 november var synnerligen grå och regnig, perfekt för att söka sig till värmen i Bråttensby bygdegård och lyssna på en god berättare.
Hans Elvingsson, en känd Herrljungabo med många strängar på sin lyra, bl.a. känd för sina kunskaper i fruktodling, skulle berätta om sina äventyr i efterkrigstidens Europa. Vi förflyttar oss tillbaka till början av 1950-talet. Hans hade gjort lumpen, började en tapetserarutbildning, men fick höra talas om en frivillighetsorganisation som sökte arbetslag för arbete ute i Europa. Det lät spännande! Hans sökte och fick plats. I arbetslagen fick det bara var två från varje land, för att man skulle träffa och lära känna människor från andra länder. Hans skaffade en liten påhängsmotor till sin cykel, packade ryggsäcken och begav sig till Holland, ett land som var hårt drabbat efter översvämningarna 1953. Där fick han hjälpa lokalbefolkningen att röja upp.
Hans kunde inte så mycket engelska, behövde lära sig mer och arbetade ett halvår på en gård i England. Sedan liftade han ut i Europa till jordbävningsdrabbade Grekland, till norra Spanien och slumområden i Madrid, tillbaka till Holland där cykeln väntade och tillbaka till Sverige, innan det blev flyktingläger i norra Finland.
Hans återvände några gånger till Sverige. En gång för att tjäna lite egna pengar, han bad om det bäst betalda jobbet han kunde få. Det blev att sy klädsel till Opel Kapitän, bra att vara tapetserare! En annan gång var han tvungen att återvända hem då han fick gulsot, det blev sex veckor på sjukhus.
Nybyggare i Alpos Järvi som kommit från Karelen som flyktingar 
Lång lift med buss från Iran till Turkiet 
Byggde småhus till TBC-sjukhus i Karmiosi Kenya 
I Kabul Afghanistan på utflykt med Jan Myrdal med familj 
Dukat till fest flickskolan klar i Soriba 
Hans i Assam i norra Indien
På en lifttur åkte Hans med en man från Rhodesia och mannen pratade så intressant om Afrika, så när en inbjudan kom från Sudan, tvekade inte Hans utan det blev båt över Medelhavet och tåg genom Egypten till Sudan. De arbetade med sudaneser, som blev så fascinerade över att vita kvinnor kunde kroppsarbeta! Hårt arbete att bygga i lera och stekande sol. Nätterna var däremot kalla och då gällde det att vira in sig i yllefiltar. Inte bara arbete, utan även båtfärder på Nilen och vilda djur fick han uppleva under de tre månader i Sudan. Hans liftade söderut genom Uganda och Kenya till hamnstaden Mombasa. Därifrån skulle han kunna åka båt till Indien, ett drömland! Han fick plats på en lastbåt, för 10 pund och en plats på däck. Ryggsäcken innehöll lite frukt och när kaptenen på båten, som kände till Sverige, erbjöd honom ett mål mat om dagen tackade han inte nej. Båtresan gick via Seychellerna, en ögrupp som på den tiden endast gick att nå med båt.
Väl framme i Indien blev det arbete på flera ställen i det stora landet och det var billigt att åka tåg, med 4:e klass. Många människor träffade han i Indien, varav det märkligaste mötet var kanske Alva Myrdal, ambassadör i Indien 1956-1961, som hade en förfrågan om Hans kunde ta med några papper till hennes son Jan, som just då befann sig i Kabul i Afghanistan. Sagt och gjort, det var fred i landet då, så det skulle nog gå bra. Helt riskfritt var det säkert inte, för när han utfört uppdraget så blev han ombedd att åka genom södra delen av landet, norra delen var osäker. Från Kabul åkte Hans buss tillbaka mot Europa via Iran, Turkiet och till Bulgarien.
Väl i Europa blev det inte Sverige direkt, utan en tur till Grekland och Sudan. Hans bror Bosse hade hört om äventyren ute i världen och längtade också ut. Hans och Bosse stämde träff i Österrike. Hans kom från Sudan, båt över Medelhavet och liftade genom Italien och Bosse kom i sin VW norrifrån. De kom till den bestämda platsen med en timmas mellanrum! Sedan tillbringade de tre månader tillsammans i Grekland. I Österrike träffade Hans även sjuksköterskan från Holland, som han tidigare mött, och nu sa det klick! Toos och Hans arbetade tillsammans i Ghana, innan det blev giftermål i Holland och flytt till Herrljunga.
På förfrågan om hur resorna påverkat honom svarade han att upplevelserna gjort honom mer tolerant, att alla människor är olika och man hänger inte upp sig på småsaker.
Tack Hans för att du kom och berättade om dina fantastiska upplevelser!
Margareta Håkansson
Berättarkväll i brasans sken
Fredagen den 6 december kl. 19.00 träffas vi i bygdegården för att berätta, läsa och prata framför den öppna spisen.
Det serveras gröt, smörgås, kaffe och kaka.
Vi i Bråttensby
En äventyrlig Herrljunga-bo berättar
Söndagen den 17 november kl. 15.00
Hans Elvingsson till Bråttensby bygdegård.
Han kommer att berätta om sitt äventyrliga liv som frivilligarbetare i efterkrigstidens Europa.
Kaffe och kaka
Välkomna!
Torpvandring i Bråttensby
Förr i tiden fanns betydligt fler boställen i Bråttensby än nu, inte bara gårdar utan även torp och backstugor. För fyrtio år sedan gjordes en torpinventering där platserna för torpen markerades med stolpar, totalt 64 stycken. Den 29 september samlades 18 nuvarande och tidigare Bråttensbybor vid Älgadammen för att ta en titt på platserna för sju av de torp som ligger närmast: Hagalyckan, Hastatorpet, Annedal, Stenholmen, Brodda-Mågens, Hallins och Boréns, och även byta ut en torpstolpe som ruttnat. De här torpen byggdes mellan 1825 och 1891, förutom Stenholmen, som uppfördes 1947 och ännu bebos. Av de övriga har fyra inte varit bebodda på över hundra år, medan Hastatorpet och Boréns var bebodda fram till 1936.
När de sista invånarna flyttade ut från ett torp revs husen ganska snart och virket togs tillvara på annat håll. Det som nu finns kvar är mer eller mindre synliga stengrunder från hus och ladugårdar samt de hoprasade skorstenarna. Vid Boréns finns även en murad brunn och vid Brådda-Mågens en fin jordkällare. Det går också att på vissa håll skönja rester av de åkrar som fanns runt torpen och med god fantasi kan man föreställa sig det betydligt öppnare landskap som fanns på den tiden, när Sverige var som skogfattigast.
1800-talet var en tid med kraftig folkökning, enligt Esaias Tegnér orsakad av ”freden, vaccinet och potäterna”. Folkökningen innebar att det växte fram ett proletariat som inte ägde någon jord, och innan industrialiseringen kom igång fick egendomslösa som inte valde att emigrera försörja sig så gott de kunde på landsbygden. Flera av torpen är s.k. dagsverkstorp, vilket innebar att torpet låg på någon gårds mark och att torparna fick ett stycke jord att bruka mot att de utförde dagsverken på gården eller betalade med naturaprodukter. I Bråttensby fanns både frälsegårdar, som ägdes av adelsmän, och skattegårdar, ägda av bönder, och således fanns både frälsetorp och skattetorp.
Alla hade inte möjlighet att få ett torp att bruka, utan det fanns också backstugusittare, som endast fick lov att bygga sig en bostad på en gårds mark, där jorden var sämre, och där de som mest hade möjlighet att ha några grisar och höns och ett potatisland. De fick istället försörja sig med t.ex. hantverk eller lönearbete på gårdarna.
Fram till slutet av 1800-talet var militärväsendet organiserat med utgångspunkt i indelningsverket, infört av Karl XI i slutet på 1600-talet. Det innebar att landet delades in i rotar på två-fem hemman, som vart och ett skulle försörja en soldat med ett torp och olika förnödenheter. Av de torp som besöktes denna dag var Hastatorpet och Annedal soldattorp. Soldaterna fick namn som följde torpet, så att varje ny soldat på torpet fick samma namn. Namnen utgjordes av ord som förknippades med soldater som Hast, Rask, Kämpe eller Lantz och många sådana namn finns ju ännu kvar som minne av den tiden.
Torpinventeringen som gjordes i Bråttensby i slutet på 1970-talet finns dokumenterad i en bok, där fakta om torpen och dess invånare finns upptecknade. Om torparen Johannes Andersson på Stenholmen står berättat att han var med och byggde gamla skolan (nuvarande bygdegården) och även gamla missionshuset, som låg nedanför nuvarande Tore och Anette Aronssons hus. Johannes Andersson emigrerade till Nordamerika 1888. Hustrun Anna Kristina fick av fattigkassan ett bidrag på 177 kronor till biljett och kunde resa dit tre år senare.
Slutligen återges här ett utdrag från ett köpekontrakt, upprättat 24 februari 1874 gällande torpet Annedal:
Undertecknad hemmansägaren i Lunda Östergården 1/8 mt uplåter och försäljer ett torphemman beläget på mitt av lantmätaren tilldelade utmarkskifte, vilket är inhängnat och uppodlat till den största delen jemte all den min oodlade utmark, som stöter norr utifrån torplägenheten så kallade Annedal till min soldat A P Hast och hans hustru Annicka Andersdotter vid Lunda Östergård. /…/ Torpegaren skall utgöra 6 dagsvärken om året till säljaren med kost på stället. Såsom skatt betalas årligen 10 öre till säljaren. Jordägaren förbinder sig till torpägaren utgöra en plöjedag om året då det påfordras. /…/
För den som vill fördjupa sig ytterligare i torpens historia, blir det säkert fler torpvandringar framöver; det finns ju ytterligare några att besöka! Det finns också planer på att publicera torpboken som pdf här på hemsidan.
Barbro Johansson
Torpvandring
Söndag 29/9 blir det torpvandring runt Sjöbergs på Stenholmen. Vi besöker 5-6 torpruiner i närheten samt byter ut stolpar där det behövs. Vi träffas vid Älgadammen kl. 10.00. Tag med fika!
Välkomna!
Christer 0701542720
Kubbspel i Remmene
Kubbspel vid Remmene bygdegård 1/9 kl. 15.00
4 spelare i varje lag. Fika finns!
Anmälan senast 28/8 till Christer, 070-1542720
Mvh
Christer
Sju vackra flickor på Gröna Berg
Festplatsen Gröna Berg, belägen mellan kyrkan och bygdegården, var för femtio år sedan en av många välbesökta festplatser, där ungdomarna samlades på söndagseftermiddagarna för att dansa sångdanser, s.k. ”hôppeleka”. Den 4 augusti återupplivades för en dag denna tradition, när ett trettiotal personer samlades för att dansa Sju vackra flickor, Lasse går i ringen, Viljen I veta och flera andra danser från början av 1900-talet och i något fall ännu äldre. Det blev en glad och uppsluppen tillställning där vissa lärde sig nytt och andra återupplivade gamla minnen. Efter ca en timmes dansande pustade vi ut med medhavd fika innan vi fortsatte med flera danser. Ingrid Green och Kjell och Barbro Johansson ledde danserna. Deltagarna kom både från Bråttensby och från många andra håll i Västergötland.
Under 1900-talets gång har sångdanserna gradvis kommit att förändras och anpassas för barn, och idag träffar vi mest på Små grodorna och Prästens lilla kråka vid midsommarstången eller runt julgranen. Men de äldre deltagarna kunde berätta om hôppelekera i deras ungdom var tillfällen att träffa andra ungdomar och kanske få bli utvald av sin hemliga kärlek i Flickorna många eller Fjäskern. Fram till 1960-talet fanns festplatser runtom i bygderna, varav vissa hade dansbana och frekventerades på lördagarna, och andra, som Gröna Berg, var platser för sångdanser på söndagarna. Skjutbana, lotteristånd och scen med uppträdande fanns också.
Festplatsen hålls i fint skick av markägaren Hans Gustafsson, som inte bara klipper gräset, utan också har grusat upp vägen dit och gjort iordning en gångväg till kyrkan. Gröna Berg är en liten pärla i Bråttensby.
För att ge en bild av hur en dans går till kommer text och beskrivning nedan:
Flickorna många
(Uppställning i två ringar, flickorna i innerringen och pojkarna i ytterringen. Flickorna dansar motsols, pojkarna medsols.)
Flickorna många, uti raderna långa
Flickorna många, uti raderna långa
Räck så fram handen (Alla stannar och flickorna räcker fram handen till en pojke.)
Ta din kära i famnen (Paret håller varandra i händerna och tar ett steg intill varandra.)
Räck så fram handen (Samma)
Ta din kära i famnen (Samma)
Mor lärde mig spinna (Dansa runt parvis långsamt)
Far lärde mig dansa (Dansa runt parvis snabbt åt andra hållet)
Mor lärde mig spinna (Samma)
Far lärde mig dansa (Samma)
Håll i rocken, håll i rocken, så att jag får dansa (Dansa runt i armkrok)
Håll i rocken, håll i rocken, så att jag får dansa (Armkrok åt andra hållet)
Här ska noteras att ”rocken” i det här fallet inte avser ett plagg, utan spinnrocken, som flickan alltså vill slippa, för att få dansa istället.
Barbro Johansson
Bråttensby Open
I Bråttensby har det genom åren funnits många bordtennistalanger. Förr var det i bygdegården (eller ”kåken” som vi sa då) man träffades för att spela.
Nu i helgen sammanstrålade 7 spelare vid pingisbordet i Kyléns ladugård för att göra upp om mästartiteln i Bråttensby Open. De flesta med minnen av svettiga träningspass just där.
Efter 3 timmar och 19 spelade matcher blev det till slut Joakim Hermansson som fick kliva upp överst på prispallen. 2:a och 3:a blev Anders Kylén och Christoffer Åhman.
Margareta Kylén
Eftersnack i badtunnan. Det här gör vi om nästa år? 
Hela gänget poserar för ”pressen” 
På prispallen
Hôppeleka på Gröna Berg
Den 4 augusti anordnas ”hôppeleka”, sångdanser, på Gröna Berg i Bråttensby. Eva och jag såg Herrljungabon Hans Ivanssons film om festplatser på Vi i Bråttensbys årsmöte och blev inspirerade. Eftersom vi båda har dansat sånglekar på sjuttiotalet, ville vi försöka ordna en träff med sånglekar på den vackert belägna gamla festplatsen Gröna Berg i Bråttensby. Jag tog kontakt med en före detta Herrljungabo, Michael Eriksson, som i sin tur kontaktade Ingrid Green som har hållit på mycket med sånglekar på Nääs, och vi fyra planerade ovanstående träff. Till träffen annonserar vi både lokalt och regionalt.
Vi kommer att träffas 12 juni på Gröna Berg och kanske även i juli för att själva träna på sångdanserna. Är du intresserad så kom även då. Kontakta gärna Kjell på 073-5518686.
Hôppeleka är ett lokalt och dialektalt ord som används om sångdanserna. Det var sånglekar för ungdomen som ofta ordnades av SLU, Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund, i början av förra seklet men troligen även av andra föreningar på den tiden.
Se gärna föregående inlägg nedan om Årsmöte och filmvisning om festplatser.
Kjell
Vad är det som vi vurmar för? Jo, sånglekar!
Sånglekar finns upptecknade från århundraden tillbaka. De kunde delas in i ”samparningslekar” och ”friarelekar”. De utvecklades lite olika i våra olika landskap men budskapet var detsamma; ”Jag är så nöjder / jag är så gla. Nu har jag fått den jag vill ha.”
I början av 1900-talet hände något som haft avgörande betydelse för det vi i dag kallar sånglekar. På Nääs slöjdseminarium i Floda utbildades lärare från hela Sverige och alla fick de vara med och dansa sånglekar i Lekhuset om kvällarna. Så kom det sig att Nääs-varianterna av sånglekar kom att spridas över hela landet och är oftast det vi träffar på, som just sånglekar i dag. Temat går igen; flicka möter pojke.
Det är alltså inga barnvisor! Vid senare tiders midsommarfirande blir det allt vanligare att man puttar in barnen att dansa runt stången, leken anpassas och det blir mer av ”små grodorna” och de ”vanliga” sånglekarna försvinner så sakta. Det vi vill är att samla jättemånga unga och vuxna för att tillsammans sjunga och dansa sånglekarna som de skapats och levt vidare genom tiderna. Det är enkla små visor och man gör som man sjunger.
Här några exempel!
Flickornas största nöje det är att ha en vän / Flickornas största nöje det är att ha en vän
Så räcker jag dig hand kära vän / så tar jag dej i famn kära vän / och dansar med dej varje kväll / det skadar inte dej
Inte friar jag i den byn i den byn, i den byn / Inte friar jag i den byn, i den byn eller denna
Men den jag nu uti hand haver, är lika lustig och lika glader som jag
Inte må du tro att jag går och friar fast jag fjäskar lite smått för dej / Inte må du tro att jag går å friar fast jag fjäskar lite smått för dej
Mina vägar går till andra byar här är vännen som jag tycker om
Tycker om sa´n , tycker om sa´n, tycker, tycker, tycker om sa´n
Ingrid Green / Entusiasterna (inkl Kjell Johansson, Eva Bayard och Michael Eriksson)