Vi iBråttensby

Två byar

En gång i tiden bestod Bråttensby socken av två byar, Bråttensby by uppe vid kyrkan och Lunda by, där Östergårdarna nu ligger. Dessutom fanns sätesgården Guntorp och de fristående gårdarna Hägnen och Uddetorp. Men vid mitten av 1800-talet genomfördes laga skiftet, en reform som i grunden förändrade både jordbruket, bebyggelsen och livet på landsbygden. 

Laga skiftet och de kartor som upprättades i samband med det var ämnet när 22 personer samlades i bygdegården en novemberkväll. Ingvar Valdemarsson berättade om hur skiftet gått till i Bråttensby, och utlagda på borden låg kartor där man kunde se 1700-talets bebyggelse och vägar samt hur olika åkrar och ängar värderats inför skiftet. För fikat stod Elsie och Margareta H. 

Skiftesreformerna

Bakgrunden till skiftesreformerna var att myndigheterna, och även många bönder själva, såg ett behov av att effektivisera landets jordbruk. I den medeltida byn låg gårdarna samlade och varje gård hade marker på olika ställen, för att de skilda odlingsförutsättningarna som fanns på olika platser runt byn skulle fördelas rättvist. Utanför de inhägnade åkrarna fanns de gemensamma allmänningarna där djuren betade. Vid arvskifte delades varje gård upp mellan arvtagarna och tegarna blev på så vis allt mindre, tills det var ett lapptäcke av små, alltmer svårbrukade tegar. Sverige var vid denna tid ett fattigt land i Europas utkant. Varken industrialiseringen eller emigrationen hade kommit igång, utan den allra största delen av befolkningen sökte sin försörjning på landsbygden och när folkmängden dessutom ökade blev det alltmer svårt att livnära sig.

Men med tiden utvecklades nya odlingsmetoder, exempelvis växelbruk, och jordbruksredskapen moderniserades. Där man förut ”krokat” åkrarna med träårder, började man istället använda järnskodda plogar samt harvar med större räckvidd. Detta krävde i sin tur att åkrarna röjdes från sten och därmed ökade odlingsytan. När lien började ersätta skäran vid spannmålsskörden krävdes också mer utrymme och mindre steniga marker. Järnplogen gjorde det också möjligt att plöja upp näringsrika lermarker och genom dikning kunde tidigare vattensjuka marker användas till odling.  Parallellt med denna utveckling blev det då nödvändigt att slå ihop de små tegarna till större enheter. 

Redan på 1770-talet genomfördes storskiftet, där små ägor slogs ihop till större, men fortfarande låg gårdarna samlade i byar. I början av 1800-talet kom en mer radikal skiftesreform, enskiftet, som innebar att varje gård skulle ha all sin jord samlad i en enhet och att gårdarna flyttades ut från byarna. Den här reformen fick dock bara genomslag i utpräglade slättbygder, som i Skåne och på Skaraborgsslätten.

Laga skiftet var en modifiering av enskiftet. Det kom 1827 och stadgade att varje gård fick ha högst tre odlingslotter. Men även i det här fallet innebar det att byarna sprängdes och gårdarna flyttades ut, och det räckte med att en av socknens jordägare föreslog skifte för att det skulle genomföras. 

Skiftet i Bråttensby

Storskiftet i slutet på 1700-talet fick inte något stort genomslag i Bråttensby. Det enda var att utmarkerna, som förut varit gemensamma, delades upp mellan gårdarna. Men laga skiftet, som genomfördes från 1858 till 1874, blev desto mer genomgripande. Det första man gjorde var att dra upp sockengränserna. Här visade det sig bl.a. att en del av Hägnen låg i Remmene socken och gränsen fick därmed rösas om och Bråttensby utökades något. 

Lantmätaren var den som ledde arbetet med skiftet, men detta skedde långt ifrån smärtfritt. Åkrar värderades utifrån hur mycket korn de kunde ge och ängar utifrån hur många stackar hö de gav. Sedan skulle det ske en rättvis fördelning, så att alla fick likvärdig odlingsmark. Ingvar berättar att tvisterna och överklagandena var många och att det också var en hel del av de överklagande som fick rätt.

Före skiftet låg alltså Bråttensby by runt kyrkan. Den bestod av Lillegården, Stommen, Backgården, Skattegården, Nolgården samt Säteriet. Lunda by utgjordes av Gäddegården, Östergården och Frisegården. Att många gårdar fick sina nya skiften längre bort från byn gjorde att dessa fick flytta och gårdarna fick den placering som de har idag. 

För detta stora arbete skapades en fond som byggde på att de som fick ”utflyttningsskyldighet” vid skiftet skulle kompenseras ekonomiskt av dem som fick ”kvarborätt”. Ersättning från fonden kunde dock sökas först när hela arbetet var klart, så de utflyttande bönderna fick ligga ute med de kostnaderna. Ersättningen beräknades utifrån att ett mansdagsverke var värt 1 riksdaler och ett kördagsverke, när man hade häst med, var värt 2,25 riksdaler. Återigen fanns anledning till tvister, och den som ansåg sig felaktigt behandlad kunde söka gödselersättning som kompensation. Tyvärr visade det sig att Bråttensbybönderna sammanlagt hade sökt 3050 lass gödsel, vilket inte gick att uppbringa, utan förrättningsmannen fick avgöra vilka som skulle få.

Utmarkerna 

Bråttensby låg i utkanten av de ofruktsamma s k Svältorna, och de utmarker som skiftats redan tidigare bestod vid denna tid av ljunghedar, där djuren gick och betade. Förutom en del skog på Guntorp fanns den närmaste skogen i trakterna kring Tämta och därifrån kunde man köpa virke. Men många av de nya boningshusen, lagårdarna och uthusen uppfördes av virke från de gamla byggnaderna., något som var vanligt vid denna tid. På utmarkerna fanns också torvmossar, som alla hade del i. Torven användes som bränntorv. 

Livet efter skiftet

Att byarna sprängdes innebar en stor omställning på landsbygden. I byarna levdes livet på många sätt kollektivt. Grannarna fanns på nära håll och alla beslut om sådd, skörd, betessläppning m.m. togs gemensamt i bystämman. Nu skulle varje bonde bruka sin egen mark, vilket gav större möjligheter att genomföra egna idéer, men också ett större ansvar. Rationaliseringen och jordbruksutvecklingen tog fart. Det sociala livet förändrades också, när grannen inte längre fanns på andra sidan staketet utan kanske en halv fjärdingsväg bort.

Något annat som förändrades var trädgårdsodlingen, vilket Eva Bayard berättade om utifrån boken Bevara & sköta en gammal trädgård av Christina Ilminge. Före skiftena fanns det flera olika odlingar runt gårdarna och byn. Grönsaker odlades i inhägnader, antingen en för varje gård eller en gemensam för hela byn. Plommon och körsbär odlades i fruktlundar och humle i humlegårdar. Gårdstomten däremot användes mest som arbetsyta. Det var först efter skiftet när byarna upplöstes och gårdarna flyttades ut som även bönder började anlägga hela trädgårdar. Nu börjar man också ympa fruktträd, plantera bärbuskar och rabarber och skapa blomrabatter.

Utvecklingen gynnades av att staten såg en fördel med att gemene man hade trädgårdar och bidrog till landets självförsörjning av livsmedel. Inrättande av Kungliga lantbruksakademien, hushållningssällskap ute i länen samt skolträdgårdar bidrog till att främja trädgårdsodlingen i landet. 

Barbro