Ps
Jake Gyllenhaal är släkt med begravningssköldens innehavare.
ds
Lars-Rune, Monika och Astrid 89 års högsta hugg på nästa fråga.
Majvädret har varit soligt och varmt och lockat många till bygdens tipspromenader. Vid vår tipspromenad i Bråttensby kom det visserligen några droppar regn, men det hindrade inte att tillströmningen var närmast rekordartad: 71 vuxna och 20 barn kom, vilket satte en viss press både på utrymmet i bygdegården och på fikapersonalen, Margareta, Christer och Eva. Men allt gick fint, kaffet, smörgåsarna och kakorna räckte och alla fick någonstans att sitta.
Det var många barn med på tipspromenaden.
Promenaden utgick från Frisegården och gick en runda uppe i skogen, liksom förra året. Vuxenfrågorna var lite för kluriga för att någon skulle få 12 rätt, men Aina Andersson och Kurt Brunnegård lyckades få in 11 rätt. Tredje pris gick till Åke Andersson med 10 rätt och närmast på skiljefrågan. Han gissade att Frisegårdens lagård var 36 m 12 cm, vilket får anses lysande, med tanke på att det rätta svaret var 36 m 19 
cm.
Barnfrågorna hade som vanligt samma teman som vuxenfrågorna och här var det Stina Öberg som vann med tolv rätt och närmast på skiljefrågan. Även hon var väldigt nära, när hon gissade att det var 74 stenar i burken, som innehöll 72 stenar. På delad andraplats kom Saga (efternamn okänt) och Ellen Ericsson.
Ladugårdens längd skulle utrönas.
Tack för i år och välkomna tillbaka nästa år!
Barbro och Kjell Johansson
Rätt svar:
Årets kosläpp på Guntorp blev en underhållande tillställning med strålande sol och stor publik. Men den innehöll också ett oplanerat dramatiskt inslag.
Första lördagen i maj bjöd familjen Hermansson och LRF Eggvena Bråttensby Landa in till årets traditionella kosläpp på Guntorp. Ett hundratal åskådare i alla åldrar hade radat upp sig vid staketet när korna släpptes ut i det gröna gräset, springande och hoppande, vissa med svansarna i vädret.
Ett och annat busigt stångande förekom också. Även om korna går fritt inne i lagården under vinterhalvåret, kan man förstå att det är skönt för dem att komma ut i solen och till det goda gräset.
En ko råkade dock illa ut. På ett ställe i hagen var det blött och lerigt och kon trampade djupt ner med bakbenet och kom inte upp.
I sina försök sjönk hon istället ner även med framfötterna. Lars-Rune och Joakim stängde snabbt av den delen av hagen med stängsel och sedan behövdes tre personer som grävde upp kons ben och med förenade krafter baxade upp henne. Frisk och kry och redo för nya glada skutt kunde hon så gå tillbaka till fastare mark.
När korna även hade beskådat årets ”människosläpp”
och börjat avnjuta den färska grönskan, bjöd Arla åskådarna på bulle och mjölk och efter småprat med grannar och bekanta kunde vi vända hemåt igen.
Tack familjen Hermansson och LRF för den trevliga aktiviteten!
Barbro Johansson
Bild från förra årets kosläpp.
Vi i Bråttensbys årsmöte gick i år i nostalgins tecken, då Tore Aronsson visade foton och film från början av 1900-talet och framåt. För hundra år sedan var befolkningsantalet betydligt högre i Bråttensby än idag, kan man förstå av ett foto från Bråttensby skola. Där står lärarna, bl.a. Henny Olsson och August Lindelöw, tillsammans med skolans sammanlagt 42 elever, alla från Bråttensby socken. Tillgången på arbetsför befolkning visade sig i en annan bild från 1940-talet, där tolv män, fyra pojkar och två hästar arbetar med att rensa Myrebäcken.
Föreningsaktiviteten bland ungdomarna var god på 40-talet; här fanns både JUF (Jordbrukarnas ungdomsförbund) SLU (Svensk Lantbruksungdom) och NTO (Nationaltemplarorden). Beredskapsmän i militäruniformer från denna tid påminner om att det var en orolig tid i världen. Andra foton utgjorde vyer över socknen från flyg eller från Ekeberget, där man bl.a. kunde se resultatet av en tidig skördetröskas arbete i form av långa rader av havrenekar.
Rune Östh var på sin tid en flitig fotograf och filmare, men de flesta av hans bilder och filmer har dessvärre försvunnit. Nu har en film återfunnits och Tore Aronsson har fått hjälp att överföra Super 8-formatet till digitalt format. Filmen består av inspelningar från resor och festligheter med Bråttensbybor som deltagare. I filmer från bl.a. Stockholm, Åsle Tå, Taberg och Hallaberget i Vårgårda hade vi åskådare fullt upp med att urskilja snabbt förbiilande yngre versioner av släkt och grannar.
Efter detta smakade det gott med smörgåstårta, kaffe och kaka, som Margareta, Christer och Eva serverade och som Vi i Bråttensby bjöd på.
Årsmötesförhandlingarna tog därefter vid under Christers ledning. En god nyhet var att föreningen gått med vinst. Det berodde dels på en gåva från Kyrkliga syföreningen, dels på att vi haft flera välbesökta aktiviteter under året. Styrelsen omvaldes i sin helhet och den enda skillnaden var att Eva tog över sekreterarskapet från Tore. Revisorerna Dan Johansson och Sven Aronsson avtackades efter en 40-årig insats.
Nuvarande styrelse är:
Tore Aronsson, Lars Barkestedt, Eva Bayard, Christer Håkansson och Ingrid Johansson. Börje Aronsson saknas på bilden.
Ordförande: Christer Håkansson
Sekreterare: Eva Bayard
Kassör: Börje Aronsson
Ledamöter: Tore Aronsson, Ingrid Johansson, Lars Barkestedt
Revisorer: Sune Johansson, Christer Bengtsson, ersättare Margareta Yngvesson
Valberedning: Sune Johansson och Margareta Håkansson
Aktiviteter som planeras inför 2018 är tipspromenad, torpvandring, mörkertipspromenad och berättarkväll. Dessutom diskuterades att samla ihop fler foton från Bråttensbybor till en fototräff samt att ordna någon aktivitet som passar barnfamiljer. När det gäller fototräffen uppmanas alla som har foton från Bråttensbyaktiviteter att skicka dessa till Tore Aronsson. När det gäller barnfamiljsaktivitet så tar styrelsen tacksamt emot tips!
Barbro
Välkommen till ”Vi i Bråttensbys” årsmöte i bygdegården torsdagen 15/3 kl 19.00!
Årsmötesförhandlingar
Vi bjuder på smörgåstårta!
På kakbuffén förra året framfördes ett önskemål om en liknande med tårtor någon gång. Söndagen den 28 januari var det dags. Förra året kom 13 sorters kakor, och man kunde undra om bråttensbyborna var lika förtjusta i att baka tårtor? Javisst var de det!
Alla tårtorna. Foto Margareta Håkansson
Sju fantastiska tårtor dukades fram i köket. De beskådades och beundrades utseendemässigt innan det var dags att smaka. Sju tårtbitar fick inte plats på en liten assiett, så vi fick hämta flera gånger innan vi provat alla sorter. Vi smakade och smackade! Rulltårta, Budapestrulle, Stentårta, Gräddtårta, Citronmaräng, Hovets tårta och Mandeltårta, samtliga smakade förträffligt! Ingen tävling mellan tårtorna, alla blev vinnare!
En fint dekorerad tårta, också mycket god. Foto Margareta Håkansson
Kaffe och de goda tårtorna inspirerade till prat. Det blev ett ordentligt sorl i bygdegården! Vi satt kvar länge vid borden konstaterade att det är väldigt trevligt att träffas och umgås.
I förgrunden ses Madelen, Molly och Nellie välja bland tårtorna. Foto Margareta Håkansson
Tack för alla goda tårtor!
Margareta Håkansson
På förra årets succéartade kafferep framfördes önskemål om en tårtbuffé. Vi hade ju 13 olika kakor på kafferepet, så nu hoppas vi även få smaka många tårtor.
Bidrag med din favorittårta, helst med recept.
Meddela gärna, före 25/1, om du bakar en tårta, så att vi kan planera buffén!
Välkommen
Anmälan och eventuella frågor,
ring Christer, 0513-40042, 070-1542720
Alla välkomna med eller utan tårta!
Medarrangör
Paul bläddrar bland pappren. Bild Margareta Håkansson
Årets berättarkväll börjad med en god gröt (Tomtegröt det ordet använder vi ibland hemma vilken gröt är det då, gissa? Rätt svar kommer senare) På det blev det kaffe med goda kakor. Sedan bänkades vi framför brasan . Paul plockade upp ett antal papper som han tänkte läsa ur men dom låg i fel ordning och sedan visade det sig vara fel papper. Men nästa år får vi kanske höra fortsättningen. Där emot berättade han om sin tia-attack (lätt stroke) och hur han då upplevde en känsla av fullkomlighet, en kort stund. En berättelse om en hemtjänst anställd som blir stoppad av polis för körandes en obesiktigad bil och hur man löser det. Christer Håkansson kunde också berätta hur man kan uppleva och lösa sådant. En vers om hur det mesta nu blir kaos i medias värd, som mest förr kunde tänkas vara ”ingen ko på isen”.
Karin Brungård närmast i bild. Bild Margareta Håkansson
Ulla Brunngård talade om när hon som 7 åring tittade på medan rörmokarna monterade in hydrofon och vatten i deras hem, om man inte vet att kofot är benämnig på ett verktyg kan få en att dra andra slutsatser. Åke Brunngård berättade om när han läste i Lund. Han och andra studenter brukade besöka en dam på söndagarna. En gång talade hon om, att hon hade haft inbrott i sin sommarstuga. En polis var och undersökte . Det visade sig sedan att den polisen eldade upp ett äldreboende, 9 personer dog däribland hans ex fästmö och hans föräldrar. Det var även han som hade gjort inbrottet i sommarstugan.
Bild Margareta Håkansson
Att åka i en kapsåg på vagn med en häst som blir skrämd av en lastbil, varav hästen flyr över ett dike varav kapsågen ramlar av vagnen med Ingvar Waldemarsson, men det gick bra. Oskadd kom Ingvar ur, ingen kontakt med sågklinga. Berättelse om kassaskåp där nyckel försvinner, hur man får frakta den till en låssmed som lyckas få upp skåpet. Om lämpligheten att ha reservnyckel i skåpet, kan man fundera över.
Att sedan original nyckel hittas är ju helt naturlig, eller hur. Yster häst kan få den bästa tårta att ändra utseende och mycket annat berättades, många självupplevda berättelser vilket jag tycker var intressant .
Rätt svar= risgrynsgröt
Sune Johansson
Hisnande bergskedjor, heta öknar, frodiga djungler, vita stränder och myllrande miljonstäder; detta är något av vad Sydamerika har att erbjuda och som Axel Barkestedt och hans båda vänner fick uppleva under sin fem månader långa resa från söder till norr. Ett trettiotal intresserade åhörare kom till Bråttensby bygdegård för att lyssna på Axels reseberättelse och se fantastiska bilder av killarnas äventyr på den mångsidiga kontinenten.
Axel gav åhörarna en pedagogisk och medryckande guidning längs den rutt som killarna följt på sin resa. Första månaden var de två som reste tillsammans och de började i världens sydligaste stad, Ushuaia, längst ner på Argentinas sydspets. Här var det högsommar och 5-10 grader varmt, på grund av närheten till sydpolen. På stränderna promenerade pingviner och på klipporna solade sjölejon. Sedan gick färden vidare upp i Patagonien och dess storslagna landskap med stäpper, glaciärer och en säregen bergstopp här i Andernas sydligaste del.
Utsikt över bergstoppar i Patagonien. Foto: Sebastian Friberg
Killarna fick glädjen att se den mäktiga kondoren sväva i skyn och de träffade också på en sorts litet bältdjur, som gick omkring bland parkbänkarna och letade efter brödsmulor. De besökte en alpby, som var en kopia av en schweizisk sådan, med såväl de karakteristiska trähusen som chokladtillverkning. I Patagoniens sjödistrikt hyrde de kajaker och paddlade.
Nästa resmål var området Mendoza längre upp i Argentina, där vinodlingen dominerar landskapet. Här hyrde killarna cyklar och ägnade en dag åt att cykla runt och besöka vingårdar och prova viner. Här började de också få närkontakt med Anderna, genom att beskåda världens högsta berg utanför Asien, över 6000 meter högt. Själva nöjde de sig med att färdas upp till 3800 meters höjd till bergspasset mellan Argentina och Chile, där landskapet var helt kalt och utsikten bestod av bergstoppar av varierande höjd. När de sedan reste österut till Buenos Aires mötte den tredje killen upp och i denna Argentinas huvudstad med 12 miljoner invånare besåg de bl.a. de färgglada husen, en två timmar lång improviserad trumshow samt fotbollslagets Boca Juniors hemmaarena.
”Djävulsgapet” på gränsen mellan Argentina och Brasilien. Foto: Sebastian Friberg
Därefter gjorde de en sväng in i Uruguay, där de bland annat besökte en märklig stad utan elektricitet dit inga vägar ledde utan som nåddes genom att man körde längs sandstränderna med fyrhjuliga bilar. Åter in i Argentina, nu i den norra delen med gräns mot Brasilien, fick de inte bara se utan också känna det mäktiga Iguazúfallen, ett hästskoformat ”djävulsgap”, där vattnet föll från 80 meters höjd, luften var fylld av vattenånga och dånet öronbedövande. Här passade de på att åka med båt nere vid och under fallen, vilket inte bara var spännande utan också uppfriskande, eftersom det var 35 grader varmt.
Ett resmål som de planerat in var karnevalen i Rio de Janeiro, men denna höll de på att missa. Bussfärden dit blev nämligen dramatisk med försenad buss, som sedermera visade sig innehålla stora mängder smuggelgods i form av mobiltelefoner, vilket ledde till beslagtagen buss och en timmes färd tillbaka innan de äntligen kom på en buss som tog dem hela vägen. Rio var en härlig upplevelse på många sätt; de såg de kända turistmålen, som Jesusstatyn högt uppe på ett berg och stranden Copacabana, och de fick också uppleva den stora karnevalen med både färgstarka sambaparader och livfulla gatufester.
I Argentina och Brasilien är de flesta invånare europeiska ättlingar, men i Bolivia, som blev nästa stopp på resan, är andelen indianbefolkning större. Huvudstaden La Paz är en tvåmiljonerstad belägen på 3500 meters höjd. Kollektivtrafiken utgörs av linbanor och husen i rött tegel klättrar utmed bergsväggarna. Härifrån gick förut Dödens väg, en smal väg, inte mycket mer än en klippavsats med nästan lodrätt berg upp respektive ner på vardera sidan och där höjdskillnaden ner till dalen är 3000 meter. Idag är vägen avstängd för trafik och en säkrare bilväg finns, men fortfarande går det att cykla på vägen (eller snarare rulla ner på cykel), vilket killarna gjorde. Det var det roligaste på hela resan, enligt Axel. Bolivia kan också ståta med världens största saltöken, en märklig plats, där vattnet som ansamlas under regnperioden bildar en spegelblank yta, vilket skapade lustiga syneffekter.
Världens största saltöken finns i Bolivia. Foto: Sebastian Friberg
I Peru var inkastaden Machu Picchu ett givet resmål. Killarna tog sig dit med en guidad vandring, där det visserligen var ansträngande att vandra uppe på 4000 meters höjd, men där de också hade det lyxigt med hästar som bar packningen och kockar som lagade trerätters måltider åt dem flera gånger om dagen. Häruppe var det lamadjuren som utgjorde boskap och som höll ängarna betade.
Lamadjur är vanliga boskapsdjur på höga höjder. Foto: Axel Barkestedt.
I norra delen av Sydamerika upplevde de Ecuadors djungler genom att färdas på flotte genom Amazonas, bo på ett vandrarhem med en jättespindel som närmsta granne och besöka de vita stränderna på paradisön San Andrés. Sista stoppet på resan var Colombias huvudstad Bogota, där gatukonsten och de trevliga invånarna var den största behållningen.
Paul åt av den goda soppan. Foto Kjell
Kvällen inramades av att vi först bjöds på en Sydamerikainspirerad soppa på sötpotatis, linser, selleri m.m., tillagad av Margareta och Christer, och som avslutning avnjöts kaffe och kakor, bakade av Margareta och Berit.
Christer tackar Axel för det fina bildspelet. Foto Kjell