En eftermiddag med dragspelsmusik och melodikryss. Hur bra kan det inte bli? Ca tjugofem intresserade hade hörsammat inbjudan till denna eftermiddag. Åldersspannet på de som var där konstaterades vara ca 90 år. Christer Håkansson välkomnade alla med ett särskilt välkommen till Nårunga durspelare.
Nårunga durspelare, bestående av Eva, Marie, Hillevi, Ingemar och Lars, bjöd på en blandning av låtar från Sveriges spelemän. Vi fick veta att durspelen fungerar som ett munspel med en ton i dragläge och en annan ton när durspelet skjuts ihop. Tonarter är C och G.
Melodikryss med lite kluriga frågor, där deltagarna fick gnugga geniknölarna, blandat med imponerande underhållning av durspelarna gjorde att eftermiddagen blev trivsam och gemytlig.
Efter paus med fika, slutfördes underhållning och melodikryss, som bestod av 14 frågor, konstruerat av Eva Bayard. Eftermiddagen avslutades med en utlottning av vinster där numret på melodikryssbrickan var lottsedel.
Durspelarna avtackades av Christer Håkansson med lokalproducerad honung.
Den 21 december vänder sig vår del av planeten som allra mest bort från solens livgivande ljus och värme. Mörkare än så blir det inte, för sen börjar ljuset återvända dag för dag. Denna tidpunkt på året har därför firats sedan urminnes tid, så också i Bråttensby 2022. Det var Anna, Sune och Linda som bjöd in till att fira kvällen i deras trädgård. En sprakande eld i ”grillgrytan” och pepparkakor och värmande glögg inombords skapade den rätta stämningen. Många personer från Bråttensby och annorstädes kom och umgicks med varandra i glädje och samhörighet precis som det ska vara. En fin inledning på julhelgerna!
För 15 år sedan anordnade Paul Johansson en berättarkväll i bygdegården, något som sedan dess har blivit en tradition den första fredagen i december, även nu sedan Paul lämnat oss. De goda smakerna av Elsies risgrynsgröt, Evas vörtbröd och Lottas chokladkaka bidrog tillsammans med brasan i spisen till att skapa den juliga stämningen. I år blev det en hel del berättelser med anknytning till Paul och även Bråttensby för övrigt. Kjell inledde med att läsa ur Pauls bok ”Pojken som hade två kajor”.
Margareta följde upp med ett minne av en trivsam grillkväll tillsammans med Paul och Svea.
Sune berättade om ett barndomsminne då han varit ute i skogen med Paul och tittat på en skogsmaskin.
Eva berättade om Guntorps tegelbruk.
Ingvar läste gamla handlingar från en bouppteckning och ett överdådigt begravningskalas i byn.
Börje berättade om dottern Anna och deras resor tillsammans.
En jakthistoria framförd av Christer.
En julsaga läst av Barbro hanns också med innan elden falnat.
En gång i tiden bestod Bråttensby socken av två byar, Bråttensby by uppe vid kyrkan och Lunda by, där Östergårdarna nu ligger. Dessutom fanns sätesgården Guntorp och de fristående gårdarna Hägnen och Uddetorp. Men vid mitten av 1800-talet genomfördes laga skiftet, en reform som i grunden förändrade både jordbruket, bebyggelsen och livet på landsbygden.
Laga skiftet och de kartor som upprättades i samband med det var ämnet när 22 personer samlades i bygdegården en novemberkväll. Ingvar Valdemarsson berättade om hur skiftet gått till i Bråttensby, och utlagda på borden låg kartor där man kunde se 1700-talets bebyggelse och vägar samt hur olika åkrar och ängar värderats inför skiftet. För fikat stod Elsie och Margareta H.
Skiftesreformerna
Bakgrunden till skiftesreformerna var att myndigheterna, och även många bönder själva, såg ett behov av att effektivisera landets jordbruk. I den medeltida byn låg gårdarna samlade och varje gård hade marker på olika ställen, för att de skilda odlingsförutsättningarna som fanns på olika platser runt byn skulle fördelas rättvist. Utanför de inhägnade åkrarna fanns de gemensamma allmänningarna där djuren betade. Vid arvskifte delades varje gård upp mellan arvtagarna och tegarna blev på så vis allt mindre, tills det var ett lapptäcke av små, alltmer svårbrukade tegar. Sverige var vid denna tid ett fattigt land i Europas utkant. Varken industrialiseringen eller emigrationen hade kommit igång, utan den allra största delen av befolkningen sökte sin försörjning på landsbygden och när folkmängden dessutom ökade blev det alltmer svårt att livnära sig.
Men med tiden utvecklades nya odlingsmetoder, exempelvis växelbruk, och jordbruksredskapen moderniserades. Där man förut ”krokat” åkrarna med träårder, började man istället använda järnskodda plogar samt harvar med större räckvidd. Detta krävde i sin tur att åkrarna röjdes från sten och därmed ökade odlingsytan. När lien började ersätta skäran vid spannmålsskörden krävdes också mer utrymme och mindre steniga marker. Järnplogen gjorde det också möjligt att plöja upp näringsrika lermarker och genom dikning kunde tidigare vattensjuka marker användas till odling. Parallellt med denna utveckling blev det då nödvändigt att slå ihop de små tegarna till större enheter.
Redan på 1770-talet genomfördes storskiftet, där små ägor slogs ihop till större, men fortfarande låg gårdarna samlade i byar. I början av 1800-talet kom en mer radikal skiftesreform, enskiftet, som innebar att varje gård skulle ha all sin jord samlad i en enhet och att gårdarna flyttades ut från byarna. Den här reformen fick dock bara genomslag i utpräglade slättbygder, som i Skåne och på Skaraborgsslätten.
Laga skiftet var en modifiering av enskiftet. Det kom 1827 och stadgade att varje gård fick ha högst tre odlingslotter. Men även i det här fallet innebar det att byarna sprängdes och gårdarna flyttades ut, och det räckte med att en av socknens jordägare föreslog skifte för att det skulle genomföras.
Skiftet i Bråttensby
Storskiftet i slutet på 1700-talet fick inte något stort genomslag i Bråttensby. Det enda var att utmarkerna, som förut varit gemensamma, delades upp mellan gårdarna. Men laga skiftet, som genomfördes från 1858till 1874, blev desto mer genomgripande. Det första man gjorde var att dra upp sockengränserna. Här visade det sig bl.a. att en del av Hägnen låg i Remmene socken och gränsen fick därmed rösas om och Bråttensby utökades något.
Lantmätaren var den som ledde arbetet med skiftet, men detta skedde långt ifrån smärtfritt. Åkrar värderades utifrån hur mycket korn de kunde ge och ängar utifrån hur många stackar hö de gav. Sedan skulle det ske en rättvis fördelning, så att alla fick likvärdig odlingsmark. Ingvar berättar att tvisterna och överklagandena var många och att det också var en hel del av de överklagande som fick rätt.
Före skiftet låg alltså Bråttensby by runt kyrkan. Den bestod av Lillegården, Stommen, Backgården, Skattegården, Nolgården samt Säteriet. Lunda by utgjordes av Gäddegården, Östergården och Frisegården. Att många gårdar fick sina nya skiften längre bort från byn gjorde att dessa fick flytta och gårdarna fick den placering som de har idag.
För detta stora arbete skapades en fond som byggde på att de som fick ”utflyttningsskyldighet” vid skiftet skulle kompenseras ekonomiskt av dem som fick ”kvarborätt”. Ersättning från fonden kunde dock sökas först när hela arbetet var klart, så de utflyttande bönderna fick ligga ute med de kostnaderna. Ersättningen beräknades utifrån att ett mansdagsverke var värt 1 riksdaler och ett kördagsverke, när man hade häst med, var värt 2,25 riksdaler. Återigen fanns anledning till tvister, och den som ansåg sig felaktigt behandlad kunde söka gödselersättning som kompensation. Tyvärr visade det sig att Bråttensbybönderna sammanlagt hade sökt 3050 lass gödsel, vilket inte gick att uppbringa, utan förrättningsmannen fick avgöra vilka som skulle få.
Utmarkerna
Bråttensby låg i utkanten av de ofruktsamma s k Svältorna, och de utmarker som skiftats redan tidigare bestod vid denna tid av ljunghedar, där djuren gick och betade. Förutom en del skog på Guntorp fanns den närmaste skogen i trakterna kring Tämta och därifrån kunde man köpa virke. Men många av de nya boningshusen, lagårdarna och uthusen uppfördes av virke från de gamla byggnaderna., något som var vanligt vid denna tid. På utmarkerna fanns också torvmossar, som alla hade del i. Torven användes som bränntorv.
Livet efter skiftet
Att byarna sprängdes innebar en stor omställning på landsbygden. I byarna levdes livet på många sätt kollektivt. Grannarna fanns på nära håll och alla beslut om sådd, skörd, betessläppning m.m. togs gemensamt i bystämman. Nu skulle varje bonde bruka sin egen mark, vilket gav större möjligheter att genomföra egna idéer, men också ett större ansvar. Rationaliseringen och jordbruksutvecklingen tog fart. Det sociala livet förändrades också, när grannen inte längre fanns på andra sidan staketet utan kanske en halv fjärdingsväg bort.
Bild ur Christina Ilminges bok Bevara & sköta en gammal trädgård.
Något annat som förändrades var trädgårdsodlingen, vilket Eva Bayard berättade om utifrån boken Bevara & sköta en gammal trädgård av Christina Ilminge. Före skiftena fanns det flera olika odlingar runt gårdarna och byn. Grönsaker odlades i inhägnader, antingen en för varje gård eller en gemensam för hela byn. Plommon och körsbär odlades i fruktlundar och humle i humlegårdar. Gårdstomten däremot användes mest som arbetsyta. Det var först efter skiftet när byarna upplöstes och gårdarna flyttades ut som även bönder började anlägga hela trädgårdar. Nu börjar man också ympa fruktträd, plantera bärbuskar och rabarber och skapa blomrabatter.
Utvecklingen gynnades av att staten såg en fördel med att gemene man hade trädgårdar och bidrog till landets självförsörjning av livsmedel. Inrättande av Kungliga lantbruksakademien, hushållningssällskap ute i länen samt skolträdgårdar bidrog till att främja trädgårdsodlingen i landet.
Både gravvalvsvarligt och dödskul blev det när Lennart Palm från Lerum gästade bygdegården en söndagseftermiddag i september. Lennart Palm är musiker och känd från Melodikrysset, men också hängiven sin hobby att ”krypa ner under kyrkgolv och ta reda på vilka som ligger där”. Och det är många gravvalv som Lennart undersökt, ibland hukande, ibland krypande och ibland även ålande i smuts och spindelväv.
De som begravdes i gravvalv eller i kistor i kyrkorummet var utan undantag adelspersoner, eftersom de hade råd att skänka stora gåvor till kyrkan för att få denna förmån. Rikedomen märks på kistorna, som i allmänhet är gjorda av koppar och har vackra och påkostade utsmyckningar. Lennart Palm visar bilder på flera praktfulla kistor som har renoverats till sin forna glans.
Färgstarka adelsmän
Många färgstarka personer framträder i Lennart Palms berättelser. Här finns Svante Horn av Åminne som blev skadad och lemlästad på alla tänkbara vis – han fick bl.a. benet sönderskjutet och skallen krossad – men mötte alla svårigheter med ”manlig munterhet” och strax gav sig ut i striden igen. Och här finns Peter Kruse som skänkte altartavla till kyrkan i Torsås och som tack för hjälpen blev avbildad som en deltagare i Jesu sista måltid. Och här finns Magdalena von Ascheberg som födde 25 barn, men med tiden, till makens förtrytelse, behandlade honom alltmer kärvt och avvisande.
Lennart Palms egen favorit är Harald Stake från Hönsäter på Kinnekulle. Han följde Gustav II Adolf på dennes fälttåg på kontinenten och räddade hans liv 1631, vilket gav kungen ytterligare ett år att leva. Senare blev Harald Stake landshövding med säte på Bohus fästning. Där fick han motta ett brev från danske kungen som sa att danskarna med sin större militärmakt tänkte anfalla och att det vore bäst om svenskarna gav sig utan strid. På detta skrev Harald Stake ett svarsbrev som löd:
Sittande skitande fick jag ditt brev, ju mer jag lästa det mer det drev… Marken var bar, det fanns intet löv Därför tog jag ditt brev och torkade min röv…
Ingen kapitulation således, och svenskarna vann slaget.
Bråttensby kyrka
Lennart Palms intresse är alltså att ta reda på vilka det är som ligger i gravarna, men detta är inte alltid så lätt. Gravvalv kan vara låsta och nyckeln bortslängd utan att en dokumentering gjorts. Eller man har helt enkelt slarvat med att ta tillvara namnbrickor och inte brytt sig om att ta hand om kistorna. Detta var tyvärr fallet med gravarna i Bråttensby kyrka.
I Bråttensby fanns två adelsgårdar, Guntorp och Bråttensby säteri, och under kyrkan har det hittats två gravvalv, som dessvärre fylldes med jord vid renoveringen i slutet av 1800-talet. I det ena gravvalvet finns fem kistor, varav en anges innehålla en ung fröken Rutensköld. Genom att gå igenom släkttavlan har Lennart Palm kunnat sluta sig till att den unga fröken är Ulrika Magdalena, som dog vid 14 års ålder. Övriga kistor tillhör hennes föräldrar Sten Georg Rutensköld och Ebba Natt och Dag samt Stens syster Katarina och deras far Leonard.
Det andra gravvalvet tros tillhöra Bråttensby säteri och innehåller sju kistor. Det finns inga namn på kistorna, men i kyrkan hänger två sköldar med namnet I B Gyllengröönn och en sköld med namnet H R Gyllenhaal. I B står för Jakob Brynte, och H R bör vara Hans Reinhold. Men det finns flera frågetecken kring detta, bland annat var Hans Reinhold friherre, medan skölden inte är en friherresköld. Vidare finns det ingen Gyllengrön i adelskalendern, utan Gyllengren är det rätta namnet.
Kvällen avslutades som vanligt med gott fika, som Margareta, Lotta och Eva stod för, och trivsamma samtal bland de tjugo Bråttensbybor som kommit för att lyssna.
En onsdagskväll i september blev Bråttensbyborna inbjudna av Tore Aronsson till en vandring nära Älgadammen. Där hade han nämligen upptäckt ett område där det legat en damm en gång i tiden, och när han guidade oss runt i området fick vi veta mer om den.
Det mest uppseendeväckande är kanske att denna ”Nordgårds damm”, var så stor, 1,5 gånger större än Älgadammen. Vi såg den gamla fördämningen, som numera är genomgrävd av ett dike och tog sen en promenad i det som varit dammens botten och såg var dess kanter hade gått. Dammen anlades för att tillsammans med Älgadammen – som på den tiden kallades Gamle damm – bidra med vatten till en kvarn i Skattegården. Enligt vad Tore forskat fram så var det en skvaltkvarn, belägen mellan nuvarande Gustavssons och Kyléns. I roteringslängden[1] från 1676 anges att där bodde åbon[2] Anders Andersson Mjölnare, som vid den tidpunkten var 70 år.
Diket i den gamla fördämningen
På skifteskartan från 1805 är dammen borta och området kallas för ”Dams mader” (alltså damm med ett m). Dammen bör således ha använts från slutet av 1600-talet till omkring mitten av 1700-talet. Att området därefter dikades ut beror säkert på att man ville skapa mer odlingsmark.
Två torp har också legat i området: Hagalayckan byggdes 1830, då även gropavallar[3] anlades, och revs troligen 1877, då den sista boende avlidit. Soldattorpet Hastatorpet, byggdes 1872 och stod kvar till 1940. Mer om torpen, och de exakta platserna, finns på brattensby.se under fliken ”Torpbok”.
Fika med trevligt småprat avslutade sedan denna fina höstkväll i skogen.
Barbro
Tore visar på en Gropavall vid vägen till Älgadammen
[1] Roteringslängden låg till grund för utskrivningar av soldater. Där antecknades från början av 1620-talet alla vapenföra män från 15 års ålder som kunde skrivas ut till krigstjänst.
[3] Gropavall är en form av inhägnad som består av en stensatt jordvall med ett dike på den sida där djuren går, för att göra inhägnaden högre. Man kunde även lägga ris ovanpå vallen.
Lennart Palm kommer till Bråttensby Bygdegård klockan 16:00 den 25 september. Han är kanske mest känd från Melodikrysset, men Lennart Palm från Lerum har fler strängar på sin lyra – inte minst i form av ett stort intresse för högreståndsgravar från 1600- och 1700-talen. Välkommen att ta del av hans kunskaper i föredraget ”Från gravvalvsvarligt till dödskul”.
Han kommer att berätta om adelsfamiljerna som bott i Bråttensby och vilka som ligger begravda under kyrkgolvet. Där fanns det två gravkamrar med sammanlagt tolv kroppar. Den ena familjens kroppar var balsamerade. Gravarna sandfylldes och blev förstörda, troligen i samband med den stora ombyggnaden av kyrkan i slutet av 1800-talet. I kyrkan hänger begravningsvapnen tillhörande adelsfamiljerna Gyllenhaal och Gyllengren. Är det dessa adelsfamiljer som ligger begravda i kyrkan? Eller fanns det andra familjer? Lennart Palm ger oss svar…
Intresset för bygdegårdarnas tipspromenader är stort när de nu dragit igång igen efter två års uppehåll. Till Bråttensby kom det inte mindre än 74 vuxna och 15 barn. Rundan gick som vanligt i de vårsköna backarna ovanför Frisegården och Skattegården. Tolvorna var många bland barnen och Louise Alfredsson var närmast på skiljefrågan. Bland de vuxna var det tre som hade tolv rätt. Linda Johansson från Bråttensby vann förstapriset, Kjell Albinsson från Remmene kom tvåa och Annika Svensson från Remmene kom trea. I bygdegården hade Eva B, Christer H, Carina A och Johnny C fullt upp med att koka kaffe och breda smörgåsar, och lokalen blev fylld till sista plats. Tre lottringar såldes också.
Nu har aktiviteterna dragit igång igen i Bråttensby efter två års pandemi. Det uppskattades bl.a. av de 19 personer som kom för att delta i torpvandringen med utgångspunkt från Uddetorp. Eva Bayard guidade till tre torp, Kullen, Löckebacken och Lise-Svantes och berättade om dem som bott där. Rester av torpen finns i form av husgrunder, jordkällare eller stenmurar och berättelser från torpen finns också bevarade. På Kullen skedde en skärmytsling med kniv, vilket ledde till att bygdeoriginalet Vall-Sven fick fyra månader på fästning. Löckebacken brann ner till grunden i samband med den stora skogsbranden 1947, orsakad av gnistor från ett ånglok. Lise-Svante var en fattig torpare som hade en ko, men inte en häst och därför spadvände hela sin åker på höstarna. Den som vill läsa mer om torpen kan gå in på brattensby.se och klicka på fliken Torpbok, där det även går att få gps-position till varje torp.
Det är något särskilt med påskelden på Ekeberget som sprider sitt flammande ljus över bygden i vårskymningen. Att många tycker så förstår man av att det var stor uppslutning på berget i år. Över femtio personer, både in- och utsocknes, samlades för att avnjuta skådespelet på nära håll. Tack till Sune samt barn och barnbarn Johansson som körde upp ris (av både tunnare och grövre dimensioner)!
Senaste kommentarer