Kubbspel vid Remmene bygdegård 1/9 kl. 15.00
4 spelare i varje lag. Fika finns!
Anmälan senast 28/8 till Christer, 070-1542720
Mvh
Christer
Kubbspel i Remmene
Sju vackra flickor på Gröna Berg
Festplatsen Gröna Berg, belägen mellan kyrkan och bygdegården, var för femtio år sedan en av många välbesökta festplatser, där ungdomarna samlades på söndagseftermiddagarna för att dansa sångdanser, s.k. ”hôppeleka”. Den 4 augusti återupplivades för en dag denna tradition, när ett trettiotal personer samlades för att dansa Sju vackra flickor, Lasse går i ringen, Viljen I veta och flera andra danser från början av 1900-talet och i något fall ännu äldre. Det blev en glad och uppsluppen tillställning där vissa lärde sig nytt och andra återupplivade gamla minnen. Efter ca en timmes dansande pustade vi ut med medhavd fika innan vi fortsatte med flera danser. Ingrid Green och Kjell och Barbro Johansson ledde danserna. Deltagarna kom både från Bråttensby och från många andra håll i Västergötland.
Under 1900-talets gång har sångdanserna gradvis kommit att förändras och anpassas för barn, och idag träffar vi mest på Små grodorna och Prästens lilla kråka vid midsommarstången eller runt julgranen. Men de äldre deltagarna kunde berätta om hôppelekera i deras ungdom var tillfällen att träffa andra ungdomar och kanske få bli utvald av sin hemliga kärlek i Flickorna många eller Fjäskern. Fram till 1960-talet fanns festplatser runtom i bygderna, varav vissa hade dansbana och frekventerades på lördagarna, och andra, som Gröna Berg, var platser för sångdanser på söndagarna. Skjutbana, lotteristånd och scen med uppträdande fanns också.
Festplatsen hålls i fint skick av markägaren Hans Gustafsson, som inte bara klipper gräset, utan också har grusat upp vägen dit och gjort iordning en gångväg till kyrkan. Gröna Berg är en liten pärla i Bråttensby.
För att ge en bild av hur en dans går till kommer text och beskrivning nedan:
Flickorna många
(Uppställning i två ringar, flickorna i innerringen och pojkarna i ytterringen. Flickorna dansar motsols, pojkarna medsols.)
Flickorna många, uti raderna långa
Flickorna många, uti raderna långa
Räck så fram handen (Alla stannar och flickorna räcker fram handen till en pojke.)
Ta din kära i famnen (Paret håller varandra i händerna och tar ett steg intill varandra.)
Räck så fram handen (Samma)
Ta din kära i famnen (Samma)
Mor lärde mig spinna (Dansa runt parvis långsamt)
Far lärde mig dansa (Dansa runt parvis snabbt åt andra hållet)
Mor lärde mig spinna (Samma)
Far lärde mig dansa (Samma)
Håll i rocken, håll i rocken, så att jag får dansa (Dansa runt i armkrok)
Håll i rocken, håll i rocken, så att jag får dansa (Armkrok åt andra hållet)
Här ska noteras att ”rocken” i det här fallet inte avser ett plagg, utan spinnrocken, som flickan alltså vill slippa, för att få dansa istället.
Barbro Johansson
Bråttensby Open
I Bråttensby har det genom åren funnits många bordtennistalanger. Förr var det i bygdegården (eller ”kåken” som vi sa då) man träffades för att spela.
Nu i helgen sammanstrålade 7 spelare vid pingisbordet i Kyléns ladugård för att göra upp om mästartiteln i Bråttensby Open. De flesta med minnen av svettiga träningspass just där.
Efter 3 timmar och 19 spelade matcher blev det till slut Joakim Hermansson som fick kliva upp överst på prispallen. 2:a och 3:a blev Anders Kylén och Christoffer Åhman.
Margareta Kylén
Eftersnack i badtunnan. Det här gör vi om nästa år? 
Hela gänget poserar för ”pressen” 
På prispallen
Hôppeleka på Gröna Berg
Den 4 augusti anordnas ”hôppeleka”, sångdanser, på Gröna Berg i Bråttensby. Eva och jag såg Herrljungabon Hans Ivanssons film om festplatser på Vi i Bråttensbys årsmöte och blev inspirerade. Eftersom vi båda har dansat sånglekar på sjuttiotalet, ville vi försöka ordna en träff med sånglekar på den vackert belägna gamla festplatsen Gröna Berg i Bråttensby. Jag tog kontakt med en före detta Herrljungabo, Michael Eriksson, som i sin tur kontaktade Ingrid Green som har hållit på mycket med sånglekar på Nääs, och vi fyra planerade ovanstående träff. Till träffen annonserar vi både lokalt och regionalt.
Vi kommer att träffas 12 juni på Gröna Berg och kanske även i juli för att själva träna på sångdanserna. Är du intresserad så kom även då. Kontakta gärna Kjell på 073-5518686.
Hôppeleka är ett lokalt och dialektalt ord som används om sångdanserna. Det var sånglekar för ungdomen som ofta ordnades av SLU, Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund, i början av förra seklet men troligen även av andra föreningar på den tiden.
Se gärna föregående inlägg nedan om Årsmöte och filmvisning om festplatser.
Kjell
Vad är det som vi vurmar för? Jo, sånglekar!
Sånglekar finns upptecknade från århundraden tillbaka. De kunde delas in i ”samparningslekar” och ”friarelekar”. De utvecklades lite olika i våra olika landskap men budskapet var detsamma; ”Jag är så nöjder / jag är så gla. Nu har jag fått den jag vill ha.”
I början av 1900-talet hände något som haft avgörande betydelse för det vi i dag kallar sånglekar. På Nääs slöjdseminarium i Floda utbildades lärare från hela Sverige och alla fick de vara med och dansa sånglekar i Lekhuset om kvällarna. Så kom det sig att Nääs-varianterna av sånglekar kom att spridas över hela landet och är oftast det vi träffar på, som just sånglekar i dag. Temat går igen; flicka möter pojke.
Det är alltså inga barnvisor! Vid senare tiders midsommarfirande blir det allt vanligare att man puttar in barnen att dansa runt stången, leken anpassas och det blir mer av ”små grodorna” och de ”vanliga” sånglekarna försvinner så sakta. Det vi vill är att samla jättemånga unga och vuxna för att tillsammans sjunga och dansa sånglekarna som de skapats och levt vidare genom tiderna. Det är enkla små visor och man gör som man sjunger.
Här några exempel!
Flickornas största nöje det är att ha en vän / Flickornas största nöje det är att ha en vän
Så räcker jag dig hand kära vän / så tar jag dej i famn kära vän / och dansar med dej varje kväll / det skadar inte dej
Inte friar jag i den byn i den byn, i den byn / Inte friar jag i den byn, i den byn eller denna
Men den jag nu uti hand haver, är lika lustig och lika glader som jag
Inte må du tro att jag går och friar fast jag fjäskar lite smått för dej / Inte må du tro att jag går å friar fast jag fjäskar lite smått för dej
Mina vägar går till andra byar här är vännen som jag tycker om
Tycker om sa´n , tycker om sa´n, tycker, tycker, tycker om sa´n
Ingrid Green / Entusiasterna (inkl Kjell Johansson, Eva Bayard och Michael Eriksson)
Årsmöte och filmvisning om festplatser
Söndagen den 24 mars inleddes årsmötet för Vi i Bråttensby med filmvisning av Hans Ivansson. Filmen handlar om gamla festplatser.
Hans Ivansson har dokumenterat 47 festplatser belägna huvudsakligen i Herrljunga kommun. Se karta.
Det fanns två olika slags festplatser; med eller utan dansbana. Där det fanns dansbana var festen på lördagskvällar. Festplatserna utan dans hade tillställningar på söndagseftermiddagar med uppträdanden från en scen och enkla hoppelekar i gräset.
På festplatsen Gröna berg i Bråttensby får vi se Rune Gustavsson berätta. Platsen är en hagmark på Skattegården tillhörande Gustavsson. Den är intill väg 181 mellan bygdegården och kyrkan. Före festplatsens tid kallades platsen för Ekebacken, men för att skilja sig från benämningar på andra festplatser, fick den namnet Gröna berg. Den första festen var 1929 och parken användes fram till början av 1960-talet.
Bilden kommer från Paul och Svea Johanssons album.
På 1920-talet berättar Ingvar Valdermarsson att det i varje socken bildades JUF-föreningar (jordbrukare Ungdomens Förbund) för ungdomar med syfte att modernisera utövandet av jordbruksdriften. För att finansiera verksamheten anordnades hembygdsfester.
I parken fanns entré, belysning med kulörta lyktor och olika bodar för korv- och kaffeförsäljning, tombola och pilkastning.
Se foto från början av 1960-talet. En scen fanns i nedre delen av backen och publiken satt ovanför i sluttningen. Den var uppbyggd på pelare och hade en egen sceningång på baksidan.
Bilden kommer från Ingegerds Anderssons album. På bilden ser vi Glada gänget: Rune Öst, Oskar Brav, Arne Åhman, Jim Johansson Remmene, Ingegerd Andersson Jällby, Rune Gustavsson, Dorthy Andreasson Fölene.
På Gröna berg uppträdde celebriteter som Lasse Dahlkvist, Sven Arefeldt och Berith Bohm. Hon drog mellan 500 och 600 besökare. Den lokala gruppen ”Glada gänget” med Rune Öst i spetsen uppträdde förstås och Dorthy Andreasson sjöng Två solröda segel.
Entrépriset var två och femtio till tre kronor beroende på artisternas gage. Rune Öst från Frisegården i Bråttensby var en drivande kraft för att få igång festerna, han ledde även danslekarna tillsammans med Bengt Olausson som trakterade instrument. Danslekarna var ” Kom Julia vi gå, Tre små gummor, Vi äro musikanter, Lasse går i ringen” med flera.
I filmen får vi se och lyssna till Rune Gustavsson när han spelar på sitt knappdragspel utomhus på olika festplatser. Inspelningen gjordes några månader före han gick bort på hösten 2016, 93 år gammal. Rune har även komponerat en vals som han tillägnat Katebo festplats, Katebovalsen. Vid den vackert belägna Kvinnestad festplats i strandkanten av Kvinnestadssjön berättar Rune att han ofta fiskade i sjön. Tillsammans med Filip Nilsson på ”Torpet” hade de byggt en eka efter ritningar.
Hans Ivansson har dokumenterat en ca 50 årig nöjesepok i svensk historia genom intervjuer och besök på platser, gamla foton och gamla filminspelningar, när det finns att tillgå (t ex Sämfesten). Festerna sågs inte med blida ögon från kyrkan och frikyrkorna, det kunde vara syndigt. I JUF’s stadgar fick inte pardans förekomma, men folklekar gick bra. Det fanns en festplats i så gott som varje socken. För att ta sig dit var det därför inte så långt. Fortskaffningsmedel var förutom apostlahästarna, främst cykel. Motorcyklar förekom också, däremot var det inte vanligt med bilar. Festerna var viktiga mötesplatser. På en fråga om det förekom slagsmål, kom ett dröjande svar att han inte kunde minnas att det integjorde det. Detta var nog främst där det fanns dansbanor, då var det inte ovanligt med ett och annat grabbatag i nacken. Känslorna svallade, så att säga. Många hittade också sin käresta som man också gifte sig med. På så sätt träffades mina föräldrar Svea och Henry på Katebo festplats och mina svärföräldrar Lizzie och Gösta Bayard på Grude festplats. Rune Gustavsson fann sin kära Kerstin vid en festplats i Sjövik, i närheten av hennes hem.
Eva Bayard
Årsmöte för Vi i Bråttensby
Söndagen den 24 mars kl 18.00 kommer Hans Ivansson till bygdegården och visar en av sina filmer där Rune Gustafsson besöker gamla festplatser.
Efter film och fika håller Vi i Bråttensby sitt årsmöte.
Alla välkomna!
Hälsar Styrelsen
Bråttensby under 1900-talet
Ingvar Valdemarsson som mindes och Tore Aronsson som visade.
Gamla foton från Bråttensby var temat när Bråttensbyborna bjöds in till bygdegården sista söndagen i februari. Intresset för gamla bilder var stort och över 30 personer i alla åldrar hade kommit för att delta. Tore Aronsson hade samlat in och sammanställt foton från folks album och datorer och kvällen bjöd på en kavalkad av Bråttensbybor från sekelskifte till sekelskifte. Men allra först avnjöt vi kaffe och smörgås, bullar och kakor, bakade av Margareta Håkansson, Berit Barkestedt, Solveig Lundell och Elsie Valdemarsson.
Lundells hus innan boningshuset revs och ett nytt byggdes.
Och inne i huset sitter familjen Augustsson med Paul som läser tidningen, Greta som läser sin veckotidning, Solveig och Bror spelar dam och Gunnar sitter med vid köksbordet. Ett bra uppställningsfoto. Vem tog bilden?
Att fotografera sin vardag, liksom att ibland ställa upp sig mer formellt framför fotografen i en studio, på föreningsmötet eller tillsammans med skolkamraterna är lyckligtvis något som Bråttensbybor har ägnat sig åt i alla tider. Pappersbilder i svartvitt och färg, liksom diabilder, kan idag scannas in och överföras till digitalt format, vilket gör det lätt att visa för många. Flera personer i Bråttensby hade försett Tore med bilder, ur vilka han gjort ett urval som visades under kvällen och vi fick följa Bråttensby-livet i vardag och fest. Mycket funderingar ägnades åt att identifiera personerna, och här slog vi våra kloka huvuden ihop. Framför allt var Ingvar Valdemarsson en värdefull resurs, eftersom han kände igen de flesta. Inte minst imponerande var det hur han utan att staka sig rabblade upp alla elever som gått samtidigt med honom i Bråttensby skola i början på 1940-talet.
Bråttensby gamla skola med den legendariske läraren August Lindelöv med sina skolbarn på 1900-talets början.
Hus och gårdar i Bråttensby och deras om- och tillbyggnader, gav bilderna också exempel på. Bråttensby skola togs i bruk på sin nuvarande plats 1920. Innan dess låg den där bygdegården nu ligger och tog emot barn från både Bråttensby och Landa. Fotona visade också något av jord- och skogsbrukets utveckling, där vi kunde se traktorer av olika årgångar, höhässjor, sädeskärvar och skördetröskor, samt den första prototypen till processor, tillverkad av PAJO Mekaniska. Andra bilder visade Bråttensbybor på utflykter, kalas och sammankomster.
Här ser vi påskkärringar från andra delen av 50-talet
50- och 60-talets påskkäringar, som gick runt på ställena, i hopp om att bjudas på godis, fanns också förevigade.
De första stegen till dagens processorer för skogsavverkning gjordes på Pajo Mekaniska i Bråttensby.
Kort sagt blev kvällen en fin illustration av hur tidevarv komma och gå och hur släkten följa släktens gång. Många Bråttensbybor har gått ur tiden och nya kommer till. Vissa har flyttat bort, andra har flyttat hem igen och ytterligare andra kommer med nytt blod. Nu finns många unga familjer i Bråttensby och förhoppningsvis fortsätter vi att fotografera för stundens glädje och för framtida fototräffar.
Barbro Johansson
Eftermiddagsfika med bildvisning!
Söndagen den 27 januari träffas vi i Bråttensby bygdegård för att dricka kaffe och se på gamla foton från Bråttensby.
Vi börjar med kaffe och hembakat kl 16.00 och därefter följer bildvisning.
Välkomna hälsar Vi i Bråttensby!
Grizzlybjörnar och rådjurstjurar på årets berättarkväll
En populär återkommande aktivitet i Bråttensby bygdegård är berättarkvällen med risgrynsgröt och berättelser i brasans sken. I år spände historierna från äventyr i Canadas vildmark till gamla tiders mjölkhantering. Prästhistorier, språkvård, lantbrevbärare och dikter av olika slag hanns också med.
Linda tar en selfie när hon tar hand om hästarna som guide i vildmarken
Närmare 30 personer hade kommit till bygdegården, traditionsenligt inbjudna av Paul. Lika traditionsenligt bjöd Elsie, Eva och Margareta på risgrynsgröt och vörtbröd med ost och skinka.
I första programinslaget visade det sig att Bråttensby har en ung invånare som är äventyrlig utöver det vanliga. Linda har varit i västra och norra Canada i sammanlagt över ett år och visade bilder från det storslagna landskapet och något av allt som hon varit med om. Hennes första arbete var som liftvakt vid en skidbacke, där hon fick stå utomhus åtta timmar per dag, ibland i 40 graders kyla. Det andra arbetet fick hon under sommaren hos en familj, som guidade jägare ut i vildmarken. Här blev Lindas uppgift bland annat att bo ensam i en stuga högt uppe i bergen för att se till hästarna i ett varg- och grizzlybjörntätt område. Mellan arbetena gjorde hon långa resor ensam i bil, längs miltals spikraka vägar där det stundtals dök upp svartbjörnar, renar, bison och Canadas särskilda former av älg och vilda får.
Annat hon hann med under sin resa var isfiske, helikopterfärd och besök på kreatursutställning, (där djuren dammsögs före uppvisning), rodeo och museet ”Skyltskogen”, som innehöll ca 90 000 skyltar från lite varstans i världen, skyltar som folk kontinuerligt kom och fyllde på. Är hon klar med Canada nu då? Nej, redan i mellandagarna kommer hon att åka tillbaka till detta spännande land.
Paul Johansson inledde traditionellt berättarkvällen
Efter denna första del av kvällen blev det fika, innan alla samlades framför brasan för att fortsätta berättandet. Paul inledde med att berätta en liten historia om en dam som hann halvvägs in i en bil. Sen läste Barbro två satiriska dikter från 1700-talet. Margareta läste en krönika av Magnus Josefsson om att måla lagår’n, stryka tvätt och att ”ålderdomsräkna”. Ulla gav i en dikt en gammal kvinnas perspektiv på sitt liv och bemötande på vårdhemmet. Åke bidrog med ett par prästhistorier, bland annat om en präst som höll provpredikan med och utan löständer. Även Christer drog en prästhistoria, innan han läste ett kåseri från Svensk Jakt om hur det kan gå när en klåfingrig redaktör tycker att ”råbock” låter för vulgärt och ändrar till ”rådjurstjur” i texten.
Christer Håkansson
Eva Bayard
Barbro Johansson
Åke Brunngård
Därefter blev det lokalhistoria. Eva berättade om den cyklande brevbäraren Ernst Sjögren och hans okonventionella utdelningsrutiner, som ledde till att han fick fraktas hem. Ingvar avslutade med en tidsbild från 1930-talet, då mjölkbönderna i Bråttensby var indelade i mjölkalag, som körde mjölken till mejeriet i Remmene. Han beskrev den långa raden av mjölkskjutsar som köade vid mejeriet, där mejerskan Stina vägde in mjölken, som sedan transporterades i fyrkantiga kärl på godståg till Göteborg. Han konstaterade också att på den tiden fanns runt trettio mjölkgårdar i socknen, som tillsammans producerade mindre mjölk än vad den enda mjölkgården i Bråttensby gör idag.
Ulla Brunngård
Ingvar Valdemarsson
Tiderna förändras, men trivsamt umgänge och glada skratt passar in i alla tider, och förhoppningsvis kommer många flera sådana tillfällen i Bråttensby bygdegård.
Barbro Johansson
Grannsamverkan med anledning av bränder
Som ni kanske redan vet så har det varit några bränder, bl. a. en vid sommarhemmet vid Jämnasjön. Polisen har tagit in två personer som kan vara kopplade till bränderna men som släpptes i dag enligt NLT. Detta har lett till att det har startats eller dragit igång en grannsamverkan med hjälp av Facebooks Messenger där det finns en sluten grupp och att det har bevakats under nätterna i området runt Hackebergsskogen och även åt vårt håll. I natt vaknade jag av att en bil kom körande kl 02.15 i långsam fart och jag visste inte vad det var, men det var bevakningen. Tack för det.
Vill vi bevaka vårt område och hur skall det i så fall organiseras?
Vill du bli inbjuden till den slutna Messenger-gruppen, ta i så fall kontakt med Kjell Johansson 073 551 86 86 eller andra som är med i gruppen och som kan bjuda in dig.
Hur blir det framåt? Skogarna är torra och lättantändliga, så det kan vara bra med någon bevakning. Hur skall vi hantera detta?
Det är många frågor att fundera på och jag skulle tro att det kommer att bli någon samordning mellan de olika socknarna.
Bilden nedan har jag hämtat från Åsas inlägg den slutna gruppen.
Kjell
