Vi iBråttensby

Förr i tiden fanns betydligt fler boställen i Bråttensby än nu, inte bara gårdar utan även torp och backstugor. För fyrtio år sedan gjordes en torpinventering där platserna för torpen markerades med stolpar, totalt 64 stycken. Den 29 september samlades 18 nuvarande och tidigare Bråttensbybor vid Älgadammen för att ta en titt på platserna för sju av de torp som ligger närmast: Hagalyckan, Hastatorpet, Annedal, Stenholmen, Brodda-Mågens, Hallins och Boréns, och även byta ut en torpstolpe som ruttnat. De här torpen byggdes mellan 1825 och 1891, förutom Stenholmen, som uppfördes 1947 och ännu bebos. Av de övriga har fyra inte varit bebodda på över hundra år, medan Hastatorpet och Boréns var bebodda fram till 1936.

När de sista invånarna flyttade ut från ett torp revs husen ganska snart och virket togs tillvara på annat håll. Det som nu finns kvar är mer eller mindre synliga stengrunder från hus och ladugårdar samt de hoprasade skorstenarna. Vid Boréns finns även en murad brunn och vid Brådda-Mågens en fin jordkällare. Det går också att på vissa håll skönja rester av de åkrar som fanns runt torpen och med god fantasi kan man föreställa sig det betydligt öppnare landskap som fanns på den tiden, när Sverige var som skogfattigast. 

1800-talet var en tid med kraftig folkökning, enligt Esaias Tegnér orsakad av ”freden, vaccinet och potäterna”. Folkökningen innebar att det växte fram ett proletariat som inte ägde någon jord, och innan industrialiseringen kom igång fick egendomslösa som inte valde att emigrera försörja sig så gott de kunde på landsbygden. Flera av torpen är s.k. dagsverkstorp, vilket innebar att torpet låg på någon gårds mark och att torparna fick ett stycke jord att bruka mot att de utförde dagsverken på gården eller betalade med naturaprodukter. I Bråttensby fanns både frälsegårdar, som ägdes av adelsmän, och skattegårdar, ägda av bönder, och således fanns både frälsetorp och skattetorp. 

Alla hade inte möjlighet att få ett torp att bruka, utan det fanns också backstugusittare, som endast fick lov att bygga sig en bostad på en gårds mark, där jorden var sämre, och där de som mest hade möjlighet att ha några grisar och höns och ett potatisland. De fick istället försörja sig med t.ex. hantverk eller lönearbete på gårdarna. 

Fram till slutet av 1800-talet var militärväsendet organiserat med utgångspunkt i indelningsverket, infört av Karl XI i slutet på 1600-talet. Det innebar att landet delades in i rotar på två-fem hemman, som vart och ett skulle försörja en soldat med ett torp och olika förnödenheter. Av de torp som besöktes denna dag var Hastatorpet och Annedal soldattorp. Soldaterna fick namn som följde torpet, så att varje ny soldat på torpet fick samma namn. Namnen utgjordes av ord som förknippades med soldater som Hast, Rask, Kämpe eller Lantz och många sådana namn finns ju ännu kvar som minne av den tiden.

Torpinventeringen som gjordes i Bråttensby i slutet på 1970-talet finns dokumenterad i en bok, där fakta om torpen och dess invånare finns upptecknade. Om torparen Johannes Andersson på Stenholmen står berättat att han var med och byggde gamla skolan (nuvarande bygdegården) och även gamla missionshuset, som låg nedanför nuvarande Tore och Anette Aronssons hus. Johannes Andersson emigrerade till Nordamerika 1888. Hustrun Anna Kristina fick av fattigkassan ett bidrag på 177 kronor till biljett och kunde resa dit tre år senare.

Slutligen återges här ett utdrag från ett köpekontrakt, upprättat 24 februari 1874 gällande torpet Annedal:

Undertecknad hemmansägaren i Lunda Östergården 1/8 mt uplåter och försäljer ett torphemman beläget på mitt av lantmätaren tilldelade utmarkskifte, vilket är inhängnat och uppodlat till den största delen jemte all den min oodlade utmark, som stöter norr utifrån torplägenheten så kallade Annedal till min soldat A P Hast och hans hustru Annicka Andersdotter vid Lunda Östergård. /…/ Torpegaren skall utgöra 6 dagsvärken om året till säljaren med kost på stället. Såsom skatt betalas årligen 10 öre till säljaren. Jordägaren förbinder sig till torpägaren utgöra en plöjedag om året då det påfordras. /…/

För den som vill fördjupa sig ytterligare i torpens historia, blir det säkert fler torpvandringar framöver; det finns ju ytterligare några att besöka! Det finns också planer på att publicera torpboken som pdf här på hemsidan.

Barbro Johansson

Kubbspel vid Remmene bygdegård 1/9 kl. 15.00
4 spelare i varje lag. Fika finns!
Anmälan senast 28/8 till Christer, 070-1542720

Mvh
Christer

I Bråttensby har det genom åren funnits många bordtennistalanger. Förr var det i bygdegården (eller ”kåken” som vi sa då) man träffades för att spela.

Nu i helgen sammanstrålade 7 spelare vid pingisbordet i Kyléns ladugård för att göra upp om mästartiteln i Bråttensby Open. De flesta med minnen av svettiga träningspass just där.

Efter 3 timmar och 19 spelade matcher blev det till slut Joakim Hermansson som fick kliva upp överst på prispallen. 2:a och 3:a blev Anders Kylén och Christoffer Åhman.

Margareta Kylén

Söndagen den 24 mars inleddes årsmötet för Vi i Bråttensby med filmvisning av Hans Ivansson. Filmen handlar om gamla festplatser.

Hans Ivansson har dokumenterat 47 festplatser belägna huvudsakligen i Herrljunga kommun. Se karta.

Det fanns två olika slags festplatser; med eller utan dansbana. Där det fanns dansbana var festen på lördagskvällar. Festplatserna utan dans hade tillställningar på söndagseftermiddagar med uppträdanden från en scen och enkla hoppelekar i gräset.

På festplatsen Gröna berg i Bråttensby får vi se Rune Gustavsson berätta.  Platsen är en hagmark på Skattegården tillhörande Gustavsson. Den är intill väg 181 mellan bygdegården och kyrkan.  Före festplatsens tid kallades platsen för Ekebacken, men för att skilja sig från benämningar på andra festplatser, fick den namnet Gröna berg. Den första festen var 1929 och parken användes fram till början av 1960-talet.

Bilden kommer från Paul och Svea Johanssons album.

På 1920-talet berättar Ingvar Valdermarsson att det i varje socken bildades JUF-föreningar (jordbrukare Ungdomens Förbund) för ungdomar med syfte att modernisera utövandet av jordbruksdriften. För att finansiera verksamheten anordnades hembygdsfester.

I parken fanns entré, belysning med kulörta lyktor och olika bodar för korv- och kaffeförsäljning, tombola och pilkastning.

Se foto från början av 1960-talet. En scen fanns i nedre delen av backen och publiken satt ovanför i sluttningen. Den var uppbyggd på pelare och hade en egen sceningång på baksidan.

Bilden kommer från Ingegerds Anderssons album. På bilden ser vi Glada gänget: Rune Öst, Oskar Brav, Arne Åhman, Jim Johansson Remmene, Ingegerd Andersson Jällby, Rune Gustavsson, Dorthy Andreasson Fölene.

På Gröna berg uppträdde celebriteter som Lasse Dahlkvist, Sven Arefeldt och Berith Bohm. Hon drog mellan 500 och 600 besökare. Den lokala gruppen ”Glada gänget” med Rune Öst i spetsen uppträdde förstås och Dorthy Andreasson sjöng Två solröda segel.

Entrépriset var två och femtio till tre kronor beroende på artisternas gage. Rune Öst från Frisegården i Bråttensby var en drivande kraft för att få igång festerna, han ledde även danslekarna tillsammans med Bengt Olausson som trakterade instrument. Danslekarna var ” Kom Julia vi gå, Tre små gummor, Vi äro musikanter, Lasse går i ringen” med flera.

I filmen får vi se och lyssna till Rune Gustavsson när han spelar på sitt knappdragspel utomhus på olika festplatser. Inspelningen gjordes några månader före han gick bort på hösten 2016, 93 år gammal. Rune har även komponerat en vals som han tillägnat Katebo festplats, Katebovalsen. Vid den vackert belägna Kvinnestad festplats i strandkanten av Kvinnestadssjön berättar Rune att han ofta fiskade i sjön. Tillsammans med Filip Nilsson på ”Torpet” hade de byggt en eka efter ritningar.

Hans Ivansson har dokumenterat en ca 50 årig nöjesepok i svensk historia genom intervjuer och besök på platser, gamla foton och gamla filminspelningar, när det finns att tillgå (t ex Sämfesten). Festerna sågs inte med blida ögon från kyrkan och frikyrkorna, det kunde vara syndigt. I JUF’s stadgar fick inte pardans förekomma, men folklekar gick bra. Det fanns en festplats i så gott som varje socken. För att ta sig dit var det därför inte så långt. Fortskaffningsmedel var förutom apostlahästarna, främst cykel. Motorcyklar förekom också, däremot var det inte vanligt med bilar. Festerna var viktiga mötesplatser. På en fråga om det förekom slagsmål, kom ett dröjande svar att han inte kunde minnas att det integjorde det. Detta var nog främst där det fanns dansbanor, då var det inte ovanligt med ett och annat grabbatag i nacken.  Känslorna svallade, så att säga. Många hittade också sin käresta som man också gifte sig med. På så sätt träffades mina föräldrar Svea och Henry på Katebo festplats och mina svärföräldrar Lizzie och Gösta Bayard på Grude festplats. Rune Gustavsson fann sin kära Kerstin vid en festplats i Sjövik, i närheten av hennes hem.

Eva Bayard

Ingvar Valdemarsson som mindes och Tore Aronsson som visade.

Gamla foton från Bråttensby var temat när Bråttensbyborna bjöds in till bygdegården sista söndagen i februari. Intresset för gamla bilder var stort och över 30 personer i alla åldrar hade kommit för att delta. Tore Aronsson hade samlat in och sammanställt foton från folks album och datorer och kvällen bjöd på en kavalkad av Bråttensbybor från sekelskifte till sekelskifte. Men allra först avnjöt vi kaffe och smörgås, bullar och kakor, bakade av Margareta Håkansson, Berit Barkestedt, Solveig Lundell och Elsie Valdemarsson.

Lundells hus innan boningshuset revs och ett nytt byggdes.

Och inne i huset sitter familjen Augustsson med Paul som läser tidningen, Greta som läser sin veckotidning, Solveig och Bror spelar dam och Gunnar sitter med vid köksbordet. Ett bra uppställningsfoto. Vem tog bilden?

Att fotografera sin vardag, liksom att ibland ställa upp sig mer formellt framför fotografen i en studio, på föreningsmötet eller tillsammans med skolkamraterna är lyckligtvis något som Bråttensbybor har ägnat sig åt i alla tider. Pappersbilder i svartvitt och färg, liksom diabilder, kan idag scannas in och överföras till digitalt format, vilket gör det lätt att visa för många. Flera personer i Bråttensby hade försett Tore med bilder, ur vilka han gjort ett urval som visades under kvällen och vi fick följa Bråttensby-livet i vardag och fest. Mycket funderingar ägnades åt att identifiera personerna, och här slog vi våra kloka huvuden ihop. Framför allt var Ingvar Valdemarsson en värdefull resurs, eftersom han kände igen de flesta. Inte minst imponerande var det hur han utan att staka sig rabblade upp alla elever som gått samtidigt med honom i Bråttensby skola i början på 1940-talet.

Bråttensby gamla skola med den legendariske läraren August Lindelöv med sina skolbarn på 1900-talets början.

Hus och gårdar i Bråttensby och deras om- och tillbyggnader, gav bilderna också exempel på. Bråttensby skola togs i bruk på sin nuvarande plats 1920. Innan dess låg den där bygdegården nu ligger och tog emot barn från både Bråttensby och Landa. Fotona visade också något av jord- och skogsbrukets utveckling, där vi kunde se traktorer av olika årgångar, höhässjor, sädeskärvar och skördetröskor, samt den första prototypen till processor, tillverkad av PAJO Mekaniska. Andra bilder visade Bråttensbybor på utflykter, kalas och sammankomster.

Här ser vi påskkärringar från andra delen av 50-talet

50- och 60-talets påskkäringar, som gick runt på ställena, i hopp om att bjudas på godis, fanns också förevigade.

De första stegen till dagens processorer för skogsavverkning gjordes på Pajo Mekaniska i Bråttensby.

Kort sagt blev kvällen en fin illustration av hur tidevarv komma och gå och hur släkten följa släktens gång. Många Bråttensbybor har gått ur tiden och nya kommer till. Vissa har flyttat bort, andra har flyttat hem igen och ytterligare andra kommer med nytt blod. Nu finns många unga familjer i Bråttensby och förhoppningsvis fortsätter vi att fotografera för stundens glädje och för framtida fototräffar.

Barbro Johansson