Vi iBråttensby

Intresset för bygdegårdarnas tipspromenader är stort när de nu dragit igång igen efter två års uppehåll. Till Bråttensby kom det inte mindre än 74 vuxna och 15 barn. Rundan gick som vanligt i de vårsköna backarna ovanför Frisegården och Skattegården. Tolvorna var många bland barnen och Louise Alfredsson var närmast på skiljefrågan. Bland de vuxna var det tre som hade tolv rätt. Linda Johansson från Bråttensby vann förstapriset, Kjell Albinsson från Remmene kom tvåa och Annika Svensson från Remmene kom trea. I bygdegården hade Eva B, Christer H, Carina A och Johnny C fullt upp med att koka kaffe och breda smörgåsar, och lokalen blev fylld till sista plats. Tre lottringar såldes också.

Barbro

Det är något särskilt med påskelden på Ekeberget som sprider sitt flammande ljus över bygden i vårskymningen. Att många tycker så förstår man av att det var stor uppslutning på berget i år. Över femtio personer, både in- och utsocknes, samlades för att avnjuta skådespelet på nära håll. Tack till Sune samt barn och barnbarn Johansson som körde upp ris (av både tunnare och grövre dimensioner)! 

Berättarkvällen i bygdegården var trivsam som vanligt. 15 personer träffades för att äta gröt med vörtbröd, dricka kaffe och berätta historier i brasans sken. Margareta, Elsie och Eva stod för förplägnaden. Eva läste ur Remmeneboken om en flitig fruktodlare och hon delade även med sig av ett stämningsfullt tidsdokument från 1975 i form av ett brev som hennes pappa Paul skrivit till henne när hon bodde i Kalmar. Margareta knöt an till frukttemat och läste en berättelse om äpplesorten Säfstaholm, och Christer bidrog med en militärhistoria av Västgöta-Bengtsson. Barbro läste ett kåseri från Göteborgsposten om hur svårt det kan vara för ungdomen idag att skicka ett brev med frimärke och adress på. Och Kjell visade Bråttensbys hemsida där såväl torpen som gårdarna i Bråttensby finns dokumenterade flera hundra år tillbaka i tiden. Det är roligt att vi återigen vågar träffas för sammankomster! God Jul önskas alla nuvarande och före detta Bråttensbybor samt övriga Bråttensbyvänner!

Barbro Johansson

Årsmöte i Bråttensby bygdegårdsförening Vi i Bråttensby hölls i Bråttensby bygdegård den 15 mars och ca 20 personer kom. Det var omval på samtliga poster, förutom att revisorsersättaren byttes ut. 

Ordförande: Christer Håkansson
Sekreterare: Eva Bayard
Kassör: Börje Aronsson
Ledamöter: Lars Barkestedt, Tore Aronsson och Ingrid Johansson

Revisorer: Sune Johansson och Christer Bengtsson. Ersättare: Charlotta Hagström

Bygdegårdsansvarig: Börje Aronsson

Valberedning: Sune Johansson och Margareta Håkansson

Årets aktiviteter har, förutom årsmöte och styrelsemöten, bestått av bildvisning av gamla Bråttensbybilder, information av Hans Ivansson om festplatser som funnits i bygden, tipspromenad, torpvandring, föredrag av Hans Elvingsson samt berättarkväll. Programpunkter under kommande år blir bland annat genomgång av skifteshandlingar, torpvandringar och tipspromenad. Mer information om de olika programpunkterna kommer längre fram.

Keramikresa till Japan

I samband med årsmötet fick vi besök av Annika Larsson från Remmene som berättade om en resa till Japan. Resan arrangerades av den keramikgrupp, som leds av Birgitta Swahn och som varje år gör en resa till något keramik-relaterat mål. Den här gången var det långväga målet en keramikfestival i den lilla japanska staden Imbe. Här samlades keramiker från när och fjärran och de två dagar som gruppen hade till sitt förfogande räckte inte till för att gå över hela området. 

Bizenkeramik, med en historia som går 1000 år tillbaka, är rustikt oglaserat stengods som blir rödfärgat efter bränning. Det var också den keramiktyp som gruppen såg mest av, men de träffade även på glaserad keramik i olika färger. I Imbe träffade de far och son som var femtonde och sextonde generationen i en keramikersläkt och fick se deras keramikugn. Under ett helt år framställs lerprodukter innan allt sätts in i den kalla ugnen. Därefter eldas ugnen i tio dagar, vilket kräver stora mängder ved. Slutligen ska godset svalna i ytterligare tio dagar innan ugnen får öppnas. 

Gruppen passade också på att se sig om på andra håll i Japan, bland annat såg de världsarvet Det Gyllene templet i Kyoto, med Japans mest berömda byggnad: en paviljong täckt av bladguld, vilket var en imponerande syn. Där fick de sällskap av en väldig massa japaner som var lediga den dagen på grund av att kejsaren skulle krönas, och då passade många på att åka just till Kyoto. Kejsarkröningen skedde dock i Tokyo och den kunde de se via tv. Annat den svenska gruppen upplevde var snabbtågen Shinkansen som körde i 320 km/tim och de typiska japanska trädgårdarna med gröna växter, mossa, sten och vatten. Gamla och nya kulturaktiviteter prövade de också på i form av en traditionell japansk teceremoni och ett besök på en karaokebar. 

Annika, som utgör ena halvan av Herrljungarevyns Alfhild och Signe (den andra halvan, Ingrid Johansson, skötte bilderna) bjöd på en skojfrisk framställning, där mat var ett återkommande tema. Det japanska köket är mycket olikt det svenska, vilket orsakade skepticism från Annikas sida när det gällde bland annat den råa fisken och de tjocka nudlarna och även teet som serverades vid teceremonin. Dumplings, ris och öl blev hennes basföda och som extra säkerhet hade hon med sig en Pågen-limpa i resväskan. 

Den svenska gruppen fick ett mycket gott intryck av japanerna. De var trevliga och hjälpsamma och utemiljön var trygg, även sent på kvällen. Överallt var det rent och snyggt och de offentliga toaletterna erbjöd både tvätt och torkning efter toabesöket, liksom särskilda toatofflor, när man gick in. Svenskarna blev också uppmärksammade i den lokala tidningen när det stod att ”de har kommit över haven för att se på vår keramik”.

Vi tackar Annika för en underhållande kväll!

Barbro

Torptemat i Bråttensby, som inleddes med en torpvandring i höstas, fick sin fortsättning den 26 januari i form av ”torparkaffe” i bygdegården. Drygt 20 personer kom för att avnjuta kaffe med hembakt knäckebröd och kakor bakade av Eva Bayard och Margareta Håkansson. Förr var det vanligt att kaffet dracks på fat, och Paul visade hur det gick till.

Efter fikat gjordes en powerpointpresentation där Kjell, Eva, Christer H och Barbro visade bilder och berättade om några av torpen och personerna som fanns i Bråttensby förr i tiden. Utgångspunkten är den torpbok som sammanställdes efter en kartläggning av torpen i slutet på 1970-talet. Presentationen innehöll också några ljudinslag från en inspelning av ett samtal från 1988 mellan Stig Hermansson, en av de drivande bakom torpboken, och Elna Andersson, född 1898, som var född på Guntorp.

Eva berättade om Olaus i Jordbro, en vänlig och försynt man, som var analfabet och försörjde sig på gårdfarihandel. Han sålde tyger och tog mer betalt för de tyger som hade vackra färger, och var ofta med på missionsauktioner, där han bjöd på dukar med fina blommor. Eva berättade också om Vall-Sven, som var son till en soldat och som vallade byns får. Han var synsk och kunde se såväl gastar, som blivit stående på vägen när solen gick upp, och likfärder vid kyrkan när någon skulle dö. Elna minns att han var en snäll gubbe, att de brukade hälsa på honom i hans backstuga och att han då brukade mäta barnen mot en stötta som han hade i stugan.

• 

• 

Barbro berättade sen om dem som stod längst ner på samhällsstegen, de egendomslösa, som var hänvisade till att gå på socknen, dvs. bo någon eller några veckor på varje ställe och hjälpa till med det de kunde. En sådan person var Vall-Svens bror Brodda-Gustav, som var psykiskt funktionsnedsatt, och som Elna hade många minnen av, bl.a. att han fick sova i lagården, att han brukade hjälpa till med att hugga ved och att hans älsklingspsalm var ”Det är något i himlen för barnen att få”.

Ett torp som det finns tydliga lämningar av är Pettera Majes som ligger på Gäddegårdens mark. Christer berättade om dem som bodde där. Maja-Stina, vars far hette Johan Petter och som torpet är uppkallat efter, föddes 1851 och hennes dotter Ellen var den sista som bodde där. Torpet såldes 1917 till smidesmästare Erik Johansson i Remmene, för på den tiden var det vanligt att ta vara på virke från äldre byggnader när man byggde nytt. 

Christer berättade också om soldaterna som bott i soldattorpen och som haft ett tufft liv före 1814, då Sverige fick en varaktig fred. Det var långa marscher ner i Europa och svåra umbäranden. Johannes Eriksson Thor, soldat på Hastatorpet vid Älgadammen, var t.ex med under fälttågen 1806, 1807, 1808 och 1809 och satt dessutom som krigsfånge i Frankrike. Då var det hans hustru som fick sköta torpet själv med hjälp av rotebönderna.

• 

• 

Nästa träff på torptemat kommer att bli en torpvandring då vi besöker några ytterligare torp. Information om det kommer per mail och på hemsidan. På hemsidan går det också att ladda ner torpboken. Observera att det inte är den slutliga versionen utan att den fortfarande redigeras.

Barbro Johansson