Vi iBråttensby

Herrljunga konst- och hantverksrunda hade i helgen öppna ateljéer för 24:e gången. Av de 28 ateljéerna fanns 2 i Bråttensby, hos Eva Bayard i Uddetorp och hos Margareta Kylén i Skattegården.

I Uddetorp hos Eva, i hennes ateljé-stuga möttes man av tavlor både lågt och högt i olika tekniker; akvarell, teckningar, akryl och olja. Eva målar i olja och akvarell.

Högt upp på en vägg, ovanför ett fönster hängde tre tavlor, som såg ut att vara från en gammal modetidning. Det visade sig att Evas mamma Svea hade skissat kläder på 1940-talet, som Eva nu målat av. Dottern Sarah Bayard bidrog med akryltavlor i härliga färger och barnbarnet Luna Holmén Bayard visade många teckningar med varierande motiv.

I innersta rummet satt Henrietta Bodo och spann garn på sin spinnrock, garn av ull från egna alpackor och angorakaniner. Henrietta berättade att alpackorna klipps en gång om året och kaninerna var tredje månad. Garnet, i sin naturliga färg, blir stickade plagg. Utöver eget garn köper Henrietta ullgarn i härliga färger till stickade  tröjor, sockor, vantar mm

Från trädgården utanför ateljén hördes dragspelsmusik, det var Steinar Kristoffersen som spelade durspel.

Genom den forna stalldörren på ladugården i Skattegården kom man in i en stor ljus utställningslokal. Det var svårt att förstå att här varit en ladugård med  kor och hästar! I den upplysta lokalen fanns en fantastisk mängd med konst och hantverk. Margaretas  akryltavlor i olika storlekar och med varierande motiv hängde på väggar, stod på hyllor och var placerade i de djupa fönsternischerna. Hon hade tre gästutställare från Skaraborg, tre duktiga textilkonstnärer. Eva Wedin hade med knypplade alster, vävda dukar och sängöverkast, skinnväskor och stickade vantar. Margareta Holgersson hade  stickade ponchos och sydda tunikor. Gunilla Carlsson, som inte var på plats i ateljén, visade fritt broderi på tavlor och kuddar.

Vilka fantastiska ateljéer, så innehållsrika och varierande. Tack Eva och Margareta för att ni bjöd in till denna upplevelse av konst och hantverk! 

Text och foto: Margareta Håkansson

Jag Sune o Anna, vi skulle hålla i tipspromenadens frågor, då Kjell o Barbro skulle lyssna på ett barnbarn som skulle uppträda någonstans. Frågorna var klara så vi skulle bara dela ut lappar, ta emot pengar och rätta frågorna.  Enkelt, nja, vi fick fixa skiljefrågan också. Mitt förslag var att vi plockar ett antal av Sveriges vackraste blomma, maskrosen. 67 st lades i en glasburk. Under kvällens gång så skakades dessa blommor ihop, det uppstod då ett tomrum. Mitt förslag var att fylla på med några blommor, men min fru tyckte inte det var ett bra förslag.

Vi packade bord och stolar, pennor och tipslappar och for till Bygdegården.  Väl där placerade vi oss utanför. Solen lyste och det var rätt skönt. Börje placerade ett bord strax intill för lottförsäljning.  

Jag skulle bland annat sköta stämplandet av deltagarlappen som gjorde att man kunde vinna presentkort vid sista promenaden. En del stämplade jag två gånger för dom var trevliga, en del stämplade jag inte alls, en del stämplade jag för mig, men dom allra flesta stämplade jag en gång. 

Redan 15 min i 18 kom dom första deltagarna. Inne i Bygdegården var det ett fejande, ett smörande, ett osthyvlande och ett dukande. Ute var det ett trixande och ett donande med bilar och ett köpande av lotter o tipslappar som gjorde dom fattiga pensionärerna o barnfamiljerna fattigare och dom rika bygdegårdarna ännu rikare.    

När kommersen var som störst glömde vi bort att numrera lappar men vi tror på 80 st vuxna. En del deltagare tyckte det var en fin promenad. Vilka som valde sträckan vet jag ej men Tore var inblandad. Gick promenaden några dagar senare och den var trevlig.

 Så småningom hade alla återvänt och fått sitt kaffe, the eller saft med smörgås o kaka. Nästan alla satt inne men en del placerade sig ute. Vid genomgång av lapparna visade det sig att ingen fick 12 rätt men 8 st lyckades få ihop 11 rätt. Utav dessa var en närmast utslagsfrågan.  Sedan vidtog utdelning av lotterna. Många vann något, en del vann det dom hoppades på, andra inte det dom önskat, medan alla andra gick hem tomhänta. Sedan återstod det för personalen att ta en fika innan städning och diskning. När så den siste lämnat lokalen återstår bara bruset från 181an.

Text Sune Johansson, bilder Christer Bengtsson

I år var påsken sen, vilket gjorde att vår påskeld tändes först klockan 21. Till allas glädje tog det också fart och brann bra, trots att det småregnat under dagen. Men riset, som Samuel Öberg så förtjänstfullt kört upp, var torrt och halmen och vinden gjorde sitt till. Och det var förstås bara bra att det kommit regn på alla torra löv som ligger på Ekeberget. Ett 40-tal personer kom och vi fick även avnjuta ett praktfullt fyrverkeri som Bengt Lundell bjöd på.

Barbro Johansson

Tipspromenad i skogen vid Uddetorp hos Eva Bayard den 22/2 under Carl den 16 Gustavs nådiga regim. Nåja någon bestämmanderätt har han knappast säger han si tycker en del så och säger han så då tycker folk si.

Nåja nu skulle det inte handla om kungen utan om arbetet för att få fart på en stor hög med ris som det var tänkt att eldas upp för att därefter bilda en glödhög för att grilla sin medhavda korv eller något annat som folk kunde tänkas vilja förkolna, för att därefter inmundiga med god aptit. Säkerligen skulle samma anrättning upplagd på en tallrik hemma i köket utmynna i allt annat än vällust, mer kanske ramaskri över bränd mat. Kanske får herrn då åka till närmsta korvschapp eller nuförtiden heter det pizzeria, för inhämtning av någon typ av maträtt.

  Och nu tillbaka till rishögen, 2,5tim före klockan T., påbörjade jag (Sune) uppeldandets av en styck hög i god tid. Efter en halv timme började jag dock inse att riset bestod av en väldigt hög halt av H2O den medhavda tändveden och tändvätskan gjorde dock ej något större intryck på rishögen. Efter en timme var rishögen lika sur som när jag började. En känsla av misslyckande började infinna sig, dunken med tändvätska blev allt lättare, man skulle kunna säga att tändvätskan gick upp i rök, men inte ens rök för röksignaler blev det. En halvtimme kvar till klockan T var det bara att inse slaget var över. Rishögen låg där och ruvade, om man gick nära skulle det gå att se två mörka fläckar det var allt!

Nu hade Eva medtagit en st klotgrill så helt hopplöst var det inte för dom som ville bränna lite korv.  Vid 14 tiden kom det ett antal automobiler och ur dessa steg det ett antal medmänniskor, det kom även en del användandes sina apostlahästar. Vi blevo 2st över dussinet.  

Ett antal grupper gick iväg för att svara på tipspromenadfrågor personligen fick jag försöka köra med uteslutningsmetoden och sedan gissa.  En del handlade om geologi. träd, torp, en om fotboll (märkligt) En om hur länge björn sover. Andra om annat. Vi gick förbi många träd en del större, en hel del mindre än dom stora. Mer sällan några små. Många hette Gran mindre antal hette Fura och en del var lövträd. Men på en plats gingo människor omkring med spejande ögon och letade efter en stubbe? Det förtäljdes då för mig att såg man en siffra och om bilden på tippspappret stämde med stubbens utseende, skulle siffran om satt på en pinne efter stigen införas på lappen.    

När vi alla hade så lyckats att ta oss runt bannan i det lagom goda vädret så fanns det även mat uppdukat för dom som inte haft med sig tillräckligt med föda t.ex Sune)  Sugen var man, det är oftast gott med något att tugga på när man är ute  skog o mark.  Maten som vi inmundigade Eriksons korv o rotfruktgratäng i en liten bullform.  Det bjöds även på vinbärskaka av vilka jag avsmakade ett flertal, kaffe, saft och glögg som jag tydligen missade. Vi fick en genomgång av svaren på frågorna.  Det var ingen som lyckats med att få alla svaren rätt men tio fick Kristin med dotter, nu är det kanske någon som undrar vilka dessa var tja hade ni varit där hade ni vetat! Dom flesta andra hade nog nio och åtta rätt? Sedan pratade en del varandra och andra pratade med andra tills vi tyckte att dagen började gå mot sitt slut, och vi alla drog oss hemåt.  Den enda som blev kvar är högen mörk och tyst.  

Sune Johansson

I det mulna och lite regniga vädret i söndags var vi åtta personer som gav oss iväg på en liten torpvandring. Från Jordbro gick vi söderut och lade märke till den gamla landsvägen parallellt med dagens väg från den skarpa kurvan. Vi passerade en milsten och tog av mot höger längs den gamla vägens sträckning mot Barbro Jarls hus. En liten skogsväg ner mot järnvägen ledde fram till Inga-Lenas dagsverkstorp på Backgårdens ägor. Inga-Lena (f 1845) kom från Tarsled, gifte sig 1868 med Gustaf (f 1829) på Hägnen där hon bodde i 10 år. Gustaf var arbetskarl för sin bror Johan som tagit över föräldrarhemmet Hägnan. Av någon anledning dog Gustav endast 47 år och den då 31-åriga Inga-lena blev änka. Hon och barnen, Albert, den minste bara ett år gammal, bodde kvar på Hägnan några år men de flyttade alla sedan till dagsverktorpet som då stod klart 1878. Inga-Lena gjorde dagsverken på Backgården och betalade arrenden för huset. Hon blev 83 år. De fyra barnen verkade klara sig i livet. Den älsta dottern Torin blev barnmorska i Bohuslän. Sonen Emil gifte sig med Hanna från Jordbro och bodde på torp nr 51. Anna gifte sig och flyttade till tegelbruket i Hoberg och Albert bodde i en lillstuga intill Inga-Lenas hus. Hennes hus var 30 kavadratmeter och Alberts 15. De båda husgrunderna, en ladugårdsgrund en vattenkälla och en jordkällare finns kvar. När Albert var 4 år fick han scharlakansfeber och blev blind. Han lärde sig bokbinderi och kunde utföra sitt arbete i hemmet. Han var musikalisk och spelade i Bråttensby kyrka. Albert Gustafsson ”blinde” dog 1951. Hans hus flyttades till Bravs och står som lillstuga där.

På vägen mot Kyrkostenen stannade vi till lite och tittade på Alberts hus på avstånd. Vid Kyrkostenen berättade Tore och delade ut en karta från 1799 där det framgår att stenen är en sockengränsmarkering i söder mot Landa. Att den kallas kyrkostenen beror på att stenen liknar en kyrka. I torpboken finns en torpstolpe på Råarebacken som man spekulerat om att där skulle legat en kyrka, gemensam för Landa och Bråttensby. Herman från Hägnen (Johans son) har berättat att det börjat byggas ett värn för att skydda sig mot danskarna på Råarebacken och inte en kyrka. Osäkerheten om vad som varit på Råarebacken kan ha att göra med Kyrkostenen. Här tog vi en fikapaus och hade tur att få se och höra en spillkråka som flög förbi.

Promenaden gick vidare tillbaka mot Jordbro, till Inga-Lenas son Emils torpställe. Han var artellerist och regemnstmusiker och fick soldatnamnet Sjöberg. Alf Sjöberg på Stenholmen, sonson till Emil, vet att han spelade fiol som regemenstmusiker i Karlsborg. Den ca 40 kvadratmeter stora husgrunden finns kvar bland smågranarna och en annan grund i gränsmuren kan ha varit ett svinhus. Längs muren vid den lilla vägen finns en trevlig stenbänk. Bostadshuset revs och såldes i mitten på 1930-talet. Det står nu på ”Hjorts” ställe norr om järnvägen.

Vi konstaterade att det blev en trevlig tur trots vädret. Jag tror att vi skulle kunna göra om turen till våren med ackompangemang av fågelsång.

Eva Bayard