Hemlagad risgrynsgröt, en brasa i den öppna spisen och roliga och intressanta berättelser därtill. Det är ett svåröverträffat koncept som håller sig år efter år, och nu var det dags igen, en blåsig kväll i slutet av november.
Vi började med gröt och smörgås som Elsie, Margareta, Eva och Ninni bjöd på och sen samlades vi för högläsning vid brasan.
Berättelserna var av skilda slag: Christer Håkansson läste en betraktelse över att bli gammal, vilket har både nackdelar och poänger. Eva berättade den fascinerande historien om kyrkklockan som flyttats från Östra till Västra Bitterna, vidare till Tarsled och slutligen hamnat i Hol. Sune fördjupade våra kunskaper om cykelns historia, denna fantastiska uppfinning. Anna läste ur en bok om Elizabeth Zott, kemist och ovanlig programledare för matlagningsprogram i 1960-talets USA. Jonny gav smakprov från Västgöta-Bengtssons rika repertoar av historier som han samlat in under sina resor runtom i Västergötland. Avslutningsvis läste Barbro ett kåseri från Göteborgsposten av Kristian Wedel på temat försäljare och automatisk telefonsvarare.
Avslutningsvis blev det kaffe och kaka och fortsatt trevligt umgänge med grannarna.
Hemberedskap och HLR var det matnyttiga temat för en aktivitet som lockade 13 personer till bygdegården en torsdagskväll i oktober. Susanne De Paul från Civilförsvarsförbundet i Borås var inbjuden för att delge oss sina kunskaper i dessa viktiga ämnen.
När det gäller hemberedskap så handlar det om att man ska kunna klara sig utan ström i tre dagar. Förvisso är detta i allmänhet lättare för oss som bor på landet, men även vi kan stå handfallna när värmepumparna stannar eller vattnet inte gå att pumpa upp från våra djupborrade brunnar. Vatten, mat, värme, ljus, sömn och hygien är grundläggande behov som behöver kunna tillgodoses och likaså behöver man ha en informationskälla när mobiltelefonen inte fungerar. De som har lyckan att ha kvar sin vedspis i köket, en grävd brunn, ett utedass och en potatiskällare klarar sig långt, annars får man lösa det på annat sätt. Susanne De Paul gav råd om vad som är bra att ha hemma, som vattendunkar, batteri- eller vev/solcellsradio, spritkök, torrvaror som går snabbt att tillaga, förbandslåda och husapotek. Viktiga telefonnummer att ha koll på är 113 13, ett nationellt informationsnummer dit man kan ringa för frågor som inte är akuta, 114 14, ett icke-akut nummer till polisen och det mer okända 116 000 som gäller försvunna barn.
Efter fikat följde den mer handfasta delen av kvällen. Nu skulle vi parvis träna hjärt- och lungräddning på våra provdockor. Susanne visade hur och var på bröstkorgen man ska trycka och sen fick vi prova att köra två minuter i sträck, vilket var ganska ansträngande.
30 tryck och två inblåsningar är annars den rytm man ska försöka hålla. Men innan man kör igång det programmet finns det ett par andra viktiga saker man ska göra. Först kolla om man får kontakt med personen, och sedan luta kinden mot personens näsa för att känna om den andas, (för i så fall lägger man personen i framstupa sidoläge och gör ingen HRL). Sen ringer man 112 och därefter påbörjas HRL. Vi fick också prova på att använda en hjärtstartare.
Det kändes att detta var en nyttig övning för oss och att man behöver öva med jämna mellanrum och sen bara hoppas att man aldrig behöver använda sina kunskaper.
Det kom runt 25 personer söndagen den 28 september, en fin förmiddag som startade med att vandra runt Älgadammen för att prata om vad som har hänt i denna omgivningen sedan ca 1650-talet.
En vacker höstbild över Älgadammen
Älgadammen hette förr Gamle Damm och var en damm som det togs vatten ifrån när det skulle malas nere vid Skattegårdens skvaltkvarn. Gamle Damm upphörde efter 1750 och området benämndes som mader 1795.
Georg Aronsson använde maden som betesäng fram till 1950 då han återställde dämmet för att få vatten till Älgarna, därav namnet Älgadammen.
Det finns spår av små åkrar på flera ställen samt en grund som var sommarlada för beteskorna fram till 1947.
Vid vandringen slut var man framme vid Hastatorpet strax söder om vägen vid Älgadammen som var Östergårdarnas soldattorp från 1871-72 tills roten upphörde. Den siste soldaten A P Hast dog 1905. Makan Lotta (död 1931) och dottern Ellen (död 1933) bodde kvar med Tegel-Svante (död 1917) som inneboende på äldre dar. De sista som bodde därefter var sedan Karl Sjöberg med familj fram till 1940 då huset revs.
Före Hastatorpet fanns från omkring 1830 Hagalyckan och det byggdes gropavallar runt åkrarna. Nedanför åkrarna var det mader som också varit damm till kvarnen vid Skattegården. Bonden Anders Nilsson dog ”i rusligt tillstånd” ute på markerna 1850. Vid laga skiftet blev en del av markerna soldattorp under Östergårdarna. Nilssons änkas byggnader flyttades då 200 meter österut. Det fanns ladugård och uthus till torpet.
Sista grässkörden togs 1950 av Bertil Sjögren på Hastatorpets åkrar och på maderna samt på Annedals marker samt även på ”Bertils åkrar”. Den som bevittnade detta då var Alf Sjöberg som fortfarande bor kvar på Stenholmen. I år har skogen som självsåddes eller planterades efter år 1950 skördats. Så förändringar i naturen sker ständigt genom tiderna.
Lars Barkestedt stekte kolbullar på hällen. Kolbullarna innehöll vetemjöl, skrädmjöl, salt och vatten. Till kolbullarna kunde man få lite stekt bacon och naturligtvis lingonsylt.
Efter vandringen åts det med glädje kolbullar med tillbehör som serverades av Lars och Berit Barkestedt. Detta serverades vid grillplatsen som ligger intill en liten stuga som byggdes 1973 av Georg Aronsson.
Författat av Tore och Börje Aronsson bilder Margareta Håkansson
Herrljunga konst- och hantverksrunda hade i helgen öppna ateljéer för 24:e gången. Av de 28 ateljéerna fanns 2 i Bråttensby, hos Eva Bayard i Uddetorp och hos Margareta Kylén i Skattegården.
I Uddetorp hos Eva, i hennes ateljé-stuga möttes man av tavlor både lågt och högt i olika tekniker; akvarell, teckningar, akryl och olja. Eva målar i olja och akvarell.
Högt upp på en vägg, ovanför ett fönster hängde tre tavlor, som såg ut att vara från en gammal modetidning. Det visade sig att Evas mamma Svea hade skissat kläder på 1940-talet, som Eva nu målat av. Dottern Sarah Bayard bidrog med akryltavlor i härliga färger och barnbarnet Luna Holmén Bayard visade många teckningar med varierande motiv.
I innersta rummet satt Henrietta Bodo och spann garn på sin spinnrock, garn av ull från egna alpackor och angorakaniner. Henrietta berättade att alpackorna klipps en gång om året och kaninerna var tredje månad. Garnet, i sin naturliga färg, blir stickade plagg. Utöver eget garn köper Henrietta ullgarn i härliga färger till stickade tröjor, sockor, vantar mm
Från trädgården utanför ateljén hördes dragspelsmusik, det var Steinar Kristoffersen som spelade durspel.
Genom den forna stalldörren på ladugården i Skattegården kom man in i en stor ljus utställningslokal. Det var svårt att förstå att här varit en ladugård med kor och hästar! I den upplysta lokalen fanns en fantastisk mängd med konst och hantverk. Margaretas akryltavlor i olika storlekar och med varierande motiv hängde på väggar, stod på hyllor och var placerade i de djupa fönsternischerna. Hon hade tre gästutställare från Skaraborg, tre duktiga textilkonstnärer. Eva Wedin hade med knypplade alster, vävda dukar och sängöverkast, skinnväskor och stickade vantar. Margareta Holgersson hade stickade ponchos och sydda tunikor. Gunilla Carlsson, som inte var på plats i ateljén, visade fritt broderi på tavlor och kuddar.
Vilka fantastiska ateljéer, så innehållsrika och varierande. Tack Eva och Margareta för att ni bjöd in till denna upplevelse av konst och hantverk!
Sex sorters kakor, gott om kaffe och två glada konditorer mötte besökarna på Emmy och Elsas café en solig julieftermiddag. De båda flickorna upprepade förra årets succé och inbjöd bygdens folk att komma till en fikastund i Gäddegårdens trädgård. För en billig peng fick vi kaffe och en välfylld assiett med kakor. Det var Silviakaka och en mjuk kaka till, kolakakor, hästskor, chokladbollar och morfars favoriter, allt bakat av flickorna själva. Soligt väder var det också och det blev några timmars trivsamt umgänge i den blommande trädgården med grannarna och värdfolket.
Tack till Emmy och Elsa och deras föräldrar för detta gemytliga arrangemang! Självklart kommer vi gärna tillbaka nästa år om det skulle bli aktuellt.
Jag Sune o Anna, vi skulle hålla i tipspromenadens frågor, då Kjell o Barbro skulle lyssna på ett barnbarn som skulle uppträda någonstans. Frågorna var klara så vi skulle bara dela ut lappar, ta emot pengar och rätta frågorna. Enkelt, nja, vi fick fixa skiljefrågan också. Mitt förslag var att vi plockar ett antal av Sveriges vackraste blomma, maskrosen. 67 st lades i en glasburk. Under kvällens gång så skakades dessa blommor ihop, det uppstod då ett tomrum. Mitt förslag var att fylla på med några blommor, men min fru tyckte inte det var ett bra förslag.
Vi packade bord och stolar, pennor och tipslappar och for till Bygdegården. Väl där placerade vi oss utanför. Solen lyste och det var rätt skönt. Börje placerade ett bord strax intill för lottförsäljning.
Jag skulle bland annat sköta stämplandet av deltagarlappen som gjorde att man kunde vinna presentkort vid sista promenaden. En del stämplade jag två gånger för dom var trevliga, en del stämplade jag inte alls, en del stämplade jag för mig, men dom allra flesta stämplade jag en gång.
Redan 15 min i 18 kom dom första deltagarna. Inne i Bygdegården var det ett fejande, ett smörande, ett osthyvlande och ett dukande. Ute var det ett trixande och ett donande med bilar och ett köpande av lotter o tipslappar som gjorde dom fattiga pensionärerna o barnfamiljerna fattigare och dom rika bygdegårdarna ännu rikare.
När kommersen var som störst glömde vi bort att numrera lappar men vi tror på 80 st vuxna. En del deltagare tyckte det var en fin promenad. Vilka som valde sträckan vet jag ej men Tore var inblandad. Gick promenaden några dagar senare och den var trevlig.
Så småningom hade alla återvänt och fått sitt kaffe, the eller saft med smörgås o kaka. Nästan alla satt inne men en del placerade sig ute. Vid genomgång av lapparna visade det sig att ingen fick 12 rätt men 8 st lyckades få ihop 11 rätt. Utav dessa var en närmast utslagsfrågan. Sedan vidtog utdelning av lotterna. Många vann något, en del vann det dom hoppades på, andra inte det dom önskat, medan alla andra gick hem tomhänta. Sedan återstod det för personalen att ta en fika innan städning och diskning. När så den siste lämnat lokalen återstår bara bruset från 181an.
Korna var glada och ystra när de fick komma ut i gröngräset. (Foto Barbro Johansson)
Första maj firades med kosläpp på Guntorp. Lovisa och Joakim hade bjudit in gamla och nya ortsbor och många hade kommit till begivenheten i det vackra vädret.
Åskådare i alla åldrar. (Foto Barbro Johansson)
Den nyasfalterade ytan där plansilon ska ligga blev en utmärkt parkeringsplats. I väntan på att korna skulle komma ut kunde man satsa och gissa på vilken ko som skulle komma först. Det gick också att handla av Emmy Zagerholm, som sålde majblommor, rabarber, kalvdans, plantor och fröer – de senare i egenhändigt tillverkade påsar – och av Ida Alfredsson, som sålde honung och krukor. Monica serverade kaffe och bullar till de fikasugna. Överskottet, 2200 kr, går till Bygdegårdsföreningen.
Många passade på att satsa pengar i ”ko-lotteriet” och att handla av Emmy. (Foto Barbro Johansson)Emmy och Lovisa hade gjort fina fröpåsar av gamla tapeter. (Foto Barbro Johansson)
Två traktorer på gårdsplanen, en från 1960-talet och en från 2024, visade åskådligt på utvecklingen inom jordbruket. Den nya traktorns bakhjul var nästan lika stort som hela den gamla traktorn.
Mycket har hänt på sextio år. Traktorn till höger köpte Stig Hermansson på 60-talet, den till vänster är helt ny. (Foto Barbro Johansson)
Klockan 11 samlades alla längs staketet och några minuter senare kom så korna ut, sprudlande vårystra, och rörde upp ett moln av damm. Allra först ut genom lagårdsdörren vågade sig ko nummer 442. Lycklig vinnare på detta nummer var Olivia Lindblom, som fick en korg med diverse godsaker i pris. Lisa Bardby vann en korg vid ett utlottat pris.
Olivia Lindblom hade gissat på rätt ko, och fick en korg med mycket gott att äta i pris. Den vinnande kon står närmast bakom. (Foto Pia Bengtsson)
Kosläppet är en trevlig tradition och ett tillfälle att få se en modern mjölkgård och att träffa nya och gamla bekanta med anknytning till orten. Tack till familjen Hermansson-Zagerholm för det fina evenemanget!
I år var påsken sen, vilket gjorde att vår påskeld tändes först klockan 21. Till allas glädje tog det också fart och brann bra, trots att det småregnat under dagen. Men riset, som Samuel Öberg så förtjänstfullt kört upp, var torrt och halmen och vinden gjorde sitt till. Och det var förstås bara bra att det kommit regn på alla torra löv som ligger på Ekeberget. Ett 40-tal personer kom och vi fick även avnjuta ett praktfullt fyrverkeri som Bengt Lundell bjöd på.
Till årsmötet den 19 mars hade Gunnar Ivarsson från Herrljunga Hembygdsförening bjudits in. Han är väl förtrogen med det gamla Herrljunga och kan personer och årtal på sina fem fingrar. Den här kvällen fick vi en närmare presentation av Storgatan från slutet av 1800-talet fram till idag, vilket förstås är väldigt intressant för oss som rört oss i Herrljunga under årens lopp.
Gunnar visar ett äldre flygfoto över Storgatan Herrljunga. Foto Kjell J
Gunnar berättade om många av de hus och inrättningar som funnits under årens lopp, och det som slår en är att det fanns så många fler affärer förr i tiden. Det var bl.a. charkuterier, konditorier, apotek, bokhandel, konfektion, sybehör, hattaffär och ett flertal specieriaffärer. När bilarna börjat komma hade varje specerihandel och järnaffär också en bensinpump och det fanns tio stycken av olika märken längs Storgatan. En finsk bastu fanns under en period vid fisktorget, där ICA nu ligger. Bastun kom sedan att hysa Erik Stjernas stoppmöbeltillverkning, vilket var grunden till Stjernmöbler.
Bron över järnvägen vid nuvarande ICA-entré.
Järnvägen från Borås korsade tidigare Storgatan längre västerut, banvallen var nedsänkt och en bro ledde över järnvägen. När spårbredden ökade kunde tågen inte köra i så skarpa kurvor längre och järnvägen flyttades till sin nuvarande sträckning. Den gamla banvallen fylldes igen och blev till ”Promenaden”, som det fortfarande finns lite spår kvar av.
Många var intresserade av Gunnars föreläsning. Foto Kjell J
1960-talets rivningshysteri fick lyckligtvis aldrig något genomslag i Herrljunga. Längs Storgatan finns därför många av de hus som byggdes under 1900-talets första decennier ännu kvar och har bevarats i mer eller mindre ursprungligt skick.
Hus i Herrljunga som bevarats. Ur Gunnars bildspel
På kartor som Gunnar visade kunde vi se hur mycket Herrljunga har vuxit sedan början på 1900-talet. Då slutade samhället vid Västra Parkgatan, som nu går ner till Kunskapskällan och Altorpskolan. Åt andra hållet kunde man se att Hagen, som byggdes när spanska sjukan härjade efter första världskriget, låg ett stycke utanför samhället.
Ordföranden avtackar Gunnar. Foto Kjell
Efter föreläsningen bjöd Vi i Bråttensby på fika, ordnat av Margareta och Christer och därefter vidtog årsmötesförhandlingarna. Det blev omval på alla poster och en glädjande nyhet från kassören var att föreningen fått ett överskott. De största inkomstkällorna under året har varit försäljning av skrot, bygdegårdarnas tipspromenad och kosläppet.
Årsmötet. Foto Kjell
Följande val gjordes:
Ordförande: Christer Håkansson
Sekreterare: Eva Bayard
Kassör: Börje Aronsson
Ledamöter: Lotta Hagström, Ingrid Johansson, Lars Barkestedt
Senaste kommentarer