Vi iBråttensby

För ett och ett halvt år sen var Lennart Palm i Bråttensby bygdegård och höll en uppskattad föreläsning med titeln ”Från gravvalvsvarligt till dödskul” (se artikel från 28 september 2022). Nu har han varit tillbaka med del 2 på samma tema. 

Att ämnet är populärt framgick av att bygdegården var närmast fullsatt med 35 personer. Lennart Palm är musiker med adelsgravar som hobby och reser till synes outtröttlig runt i landet på jakt efter gravar som han dokumenterar. I nuläget har han koll på ett 60-tal gravar och det händer ibland att medlemmar ur Riddarhuset ringer och frågar om han vet var deras släkt har sina gravvalv. 

Gravvalv kan finnas under kyrkgolvet eller separat i en gravkulle eller gravhus på kyrkogården. Redan förra gången berättade han om hur svårt det ofta kan vara att hitta och få tillgång till gravvalven och de som är placerade under kyrkgolv är naturligtvis de svåraste, eftersom valven kan vara igenfyllda med sten och grus. Ofta har man heller inte förstått att ta vara på namnbrickor som anger vem som ligger i kistan eller ordna den miljö med stengolv och god ventilation som kistorna behöver. Detta trots att Begravningslagen säger att en grav ska ”hållas i värdigt skick”.

Hästskjuts till skolan

I sin forskning har Lennart Palm fått veta en hel del om de ofta färgstarka personer som ligger i kistorna. Norra Europas största gravvalv med guldplattor i taket och rymmandes sju kistor finns på Östra kyrkogården i Göteborg och tillhör familjen Seaton.

Det berättas att sonen Georg skjutsades med häst till skolan. Läraren tyckte dock inte att en elev behövde utmärka sig så mycket, utan att Georg kunde gå till skolan som de andra. Inga problem, Georg traskade till skolan precis som kamraterna. Det var bara det att bakom honom gick en betjänt och bar hans skolböcker. En kuriosa vad gäller graven är att Georgs syster Elinor placerades i sin makes familjegrav i Stockholm, medan maken ligger i sin hustrus familjegrav i Göteborg.

Margareta Hvitfeldt hade norsk härkomst. Hon grundade Hvitfeldtska skolan i Göteborg samt skapade en stiftelse med utdelningar till duktiga elever och lärare. Hennes likaså norske kusinson, Ivar Huitfeldt, var dock inte lika mån om sitt grannland, utan deltog i Danmarks försök att inta Sverige i början av 1700-talet, vilket misslyckades. 

I Onsala ligger Sveriges mest kände kaparhövding, Lars Gathenhielm, Lasse i Gatan, begravd. Han ligger i en marmorkista och benen är hopknutna med en sidennäsduk för att garantera att han inte ska gå igen.

En björn i kistan

Ett särskilt spännande öde fick adelsmannen Lorentz Kristoffer Stobée som har sitt gravvalv i Råda kyrka. Han var utbildad inom botanik och trädgårdsskötsel och bosatt i Lidköping med sin familj. Under det stora nordiska kriget i början av 1700-talet blev han satt att försvara fästningen i Viborg. Men efter att den intagits av ryssarna hamnade han, efter en sejour som parkanläggare i St Petersburg, i fångläger i Arkhangelsk, Sibirien. Därifrån fick han bud om att hans vän Gyllenroot hade lurat Stobées hustru att maken dött i Ryssland och hon hade då gift om sig med Gyllenroot. Stobée förstod nu att han måste ta sig hem, och han rymde, efter att först fått hjälp att ta död på en tam björn och lägga den i en kista som påstods vara Stobées. Längs vägen fick han vid ett tillfälle även klä ut sig till amma för att undkomma sina förföljare. Väl hemma i Lidköping kördes rivalen ut ur slottet och blev sedermera halshuggen, medan Stobée och hans Kristina levde lyckliga i alla sina dagar. 

Keruber och dödskallar

Efter att ha berättat om Bråttensby kyrkas två gravvalv (se förra artikeln 220928), avslutade Lennart Palm sin framställning med att visa bilder på vackra renoverade kistor tillverkade av trä, sten och koppar, med utsmyckningar av silver, guld och sammet. Statyetter och reliefer i form av keruber, dödskallar och den grekiske krigsguden Ares är vanliga, medan en mer ovanlig utsmyckning föreställer en ängel som blåser såpbubblor.

Någonstans i mitten av föreläsningen blev det paus med kaffe, te och sju sorters kakor, där varje styrelsemedlem, Christer, Eva, Börje, Ninni, Lars och Lotta, hade bidragit med varsin kaka, och vetebrödet kom från Lindströms bageri.

Barbro Johansson

En härlig frisk skogspromenad i sol och minusgrader är inte det sämsta sättet att tillbringa en söndagsförmiddag på. Det tyckte i alla fall vi tolv personer och två hundar som var ute och gick i Bråttensbyskogen med start vid ”andra vändplan”.

Första stoppet – efter en fika i en solig glänta – var Ejes källa belägen i kanten av Långåsen. Namnet fick den för ca 50 år sedan, efter Eje Sjöberg, som bodde i närheten. Det var också då som Stig Dalberg, även kallad Vårgårdaälgen, byggde ett tak av sten över den skreva i berget där källan rinner upp. Men den är känd som en offerkälla redan långt tillbaka. Följande finns att läsa i gamla uppteckningar:

Vid Långås (där Hanna Sjöberg nu bor, 1928) fanns förr en offerkälla, där man offrade småslantar, knappar, nålar o dyl. för sjukdomar. Man fick ej ta något ur denna källa, för då fick man de sjukdomar som offrats för. (August Larsson, född 1856 i Bråttensby)

Offerkälla finns nära gränsen till Eggvena. Antingen hör marken till Johan på Guntorp eller till Gäddegården. Det är säkert inte mer än 25 år sedan (alltså omkr. 1910) folk i Bråttensby gick till den källan och offrade pengar. (Greta Lindelöv, född 1868 i Bråttensby)

Vi besökte också Vall-Svens jordkula på andra sidan sockengränsen i Eggvena. Den grävdes fram runt 1960. Väggarna står kvar och man kan se var eldstaden var, men taket är borta.

Om Vall-Sven finns det många berättelser som återges både i Eggvenaboken, Herrljungaboken och på Bråttensbys hemsida, och Christer läste upp en del av det som har berättats om denne lite udda figur. Han var äldste son till soldaten Anders Carlsson Brodd, kunde läsa hjälpligt men inte skriva. Däremot sades han vara synsk och kunna förutspå dödsfall. Det hände att han såg likfärder vid kyrkan när någon snart skulle dö. Han försörjde sig med att gå dagsverken, bl.a. arbetade han på Guntorps tegelbruk, och han hade även till uppgift att valla socknens får, ”ett par hundra får”, enligt vad han själv sa. En platt sten på Gröna berget kallas för Vall-Svens predikstol, och där sägs han ha stått och predikat för fåren. Vid ett tillfälle råkade han i bråk om pengar och dömdes till 4 månaders straffarbete för knivhugg. Jordkulan i Eggvena byggde han sedan han supit upp de pengar han samlat in för att bygga sig en stuga, men när han dog vid den aktningsvärda åldern 85 år, hade han fyra kronor i sin ficka som skulle användas för en kista. Han är begravd på Eggvena kyrkogård.

Text Barbro och foto Kjell

Söndagen den 12 november tillverkades julprydnader i halmslöjd med konsthantverkare Gunnel Johansson som lärare i Bråttensby bygdegård. Vi var en lagom grupp på elva elever. Det var varmt och skönt i bygdegården denna gråmulna söndag i november. Precis innan vi samlades vid 10 tiden bildades en glipa i himlen där solen kunde anas.

Gunnel hade med sig fuktig halm redo att börja användas samt övriga tillbehör. Vi gjorde enkla prydnader såsom små julstjärnor och tomtar av råghalm. Förutom halmen behövdes det en liten sax, rött garn, lite lim och rött filttyg.

Råghalmen är av en gammal sort som växer sig hög lagom till skörden i början av juli. Sådden sker på hösten då den hinner bli några decimeter hög. Gunnel får rågen av en bonde som inte använder de nya stråförkortade rågsorterna. Gunnels före detta grönsaksland används numera också för rågodling. Det är mycket arbete med att förbereda den skördade rågen för halmslöjd. Den kan lätt börja mögla. Rågen ställs på tork under tak och får blekas i solen innan den tas in. Först rensas det yttre skalet bort och nästa steg är att lägga rågen i ett badkar. Man klipper sedan i noden och drar bort nästa skikt. Toppstrån och mellanstrån är bäst att arbeta med. Andra sädesslag som havre och korn lämpar sig inte lika bra som råg. Havren är så skör och kornet har så korta strån.

Vi började med små stjärnor som man enklast knyter ihop med lintråd. Det gäller att dra åt ordentligt efter som halmen krymper när den torkar. Dubbelt halvslag först och sedan helst en råbandsknop även om en käringknut också funkar. Under fyra timmar hann Gunnel instruera fyra olika halmmodeller, en dubbelstjärna, en Betlehemsstjärna med en så kallad planknut, en stjärna gjord av två trianglar samt en tomte.

Vi hann också med en fikapaus med Margaretas goda drömtårta och Monicas goda fudge. Till lunch serverades en kräftsoppa med hembakat bröd och ost.
Stort tack till konsthantverkare Gunnel Johansson och deltagarna för en inspirerande och jättetrevlig sammankomst.
Bråttensby Bygdegårdsförening
genom Eva Bayard

Recept kräftsoppa:
2 hackade vitlöksklyftor
7 rivna morötter
Fräses i olja

1 l vatten
2 fiskbuljongtärningar
Koka upp
Häll i morötterna och vitlöken

1 pkt frusen dill
1 burk kräftost (400 g)
1 burk crème fraiche
Rör i och koka upp
Kräftstjärtar att lägga på tallriken
Häll soppan över

Förr i tiden var det många som kunde göra rönn- eller sälgpipor. De skulle göras när träden savade  på våren, i maj-juni. Hur många kan det idag?

Vi i Bråttensby bjöd in till en liten lektion den 5 juni. Ca 15 personer samlades i skogsbrynet med fin utsikt mot Skattegården ända bort till Remmene. Christer hade ordnat några späda rönnar och visade två olika pipor, en enkel och en lite mer avancerad som går att spela melodi på.

Knivarna togs fram och tillverkningen började! Hur var det nu man skulle göra? Inte helt lätt, men alla hjälptes åt och det blev många pipor, tunna, tjocka, entoniga och med melodi. Alla fixade de vassa knivarna, inga plåster behövdes! Innan det medhavda fikat togs fram hölls en liten konsert! 

Rönnpipor skall användas medan de är nygjorda innan de torkar. Vill man behålla dem till nästa dag så kan man lägga dem i vatten över natten, berättade Christer.Tacksamma över lektionen och samvaron lämnade vi skogen. När vi gick därifrån kom knotten!

Text och media Margareta Håkansson

Årets kosläpp är alltid en sevärd händelse och i år släpptes korna på Guntorp ut 1 maj, vilket var den traditionella dagen för kosläpp i det gamla bondesamhället. Från klockan 10 kunde besökarna gå runt bland olika stånd och handla lokalproducerade produkter. Här fanns kalvdans, honung, potatis, lammskinn och både hönsägg och ankägg, och fika med kanelbulle fanns att köpa. Dessutom fanns ett lotteri där man kunde gissa på vilken ko som kom först ut. Kalvstallet var öppet för besök och kasserat ensilage fanns att köpa för användning i täckodling. 

Klockan 11 var det dags för huvudattraktionen och folk samlades längs stängslet. Så öppnades dörrarna på lagårdsgaveln och korna kom ut, först lite tveksamt och sedan alltmer ystra och spralliga. De satte svansarna i vädret, hoppade bocksprång och stångades med varandra. En stund stod korna och tittade förundrat på alla människor som stod uppradade längs stängslet innan flocken fick fart igen och drog vidare till en annan del av hagen. Så småningom hade de lugnat ner sig så pass så de kunde ta några smakprov av det färska gräset.

Nummer 234 var det som kom ut först och det var Noa Wahlberg som gissade rätt ko. Priset var ett dricksglas med en Arla-ko på. Dessutom fanns fem bonusvinster som gick till Christer Ström, Charlie Hagström, Sune Johansson, Holly Kyrkander Zachrisson och Pontus Jardstedt. Överskottet från dagen går till Bråttensby bygdegårdsförening.

Tack till familjen Hermansson/Zagerholm, som arrangerade detta trevliga och uppskattade program för både stora och små!

Text Barbro, bild Kjell