Torptemat i Bråttensby, som inleddes med en torpvandring i höstas, fick sin fortsättning den 26 januari i form av ”torparkaffe” i bygdegården. Drygt 20 personer kom för att avnjuta kaffe med hembakt knäckebröd och kakor bakade av Eva Bayard och Margareta Håkansson. Förr var det vanligt att kaffet dracks på fat, och Paul visade hur det gick till.
Efter fikat gjordes en powerpointpresentation där Kjell, Eva, Christer H och Barbro visade bilder och berättade om några av torpen och personerna som fanns i Bråttensby förr i tiden. Utgångspunkten är den torpbok som sammanställdes efter en kartläggning av torpen i slutet på 1970-talet. Presentationen innehöll också några ljudinslag från en inspelning av ett samtal från 1988 mellan Stig Hermansson, en av de drivande bakom torpboken, och Elna Andersson, född 1898, som var född på Guntorp.
Under årens lopp har torpstolparna som sattes upp blivit dåliga, en del av dem har ramlat ner och platserna har vuxit igen och blivit svåra att hitta. Kjell och Barbro har börjat leta upp torpen och markera deras gps-positioner. Kjell visade nu en karta på var de hittills uppletade torpen låg.
Eva berättade om Olaus i Jordbro, en vänlig och försynt man, som var analfabet och försörjde sig på gårdfarihandel. Han sålde tyger och tog mer betalt för de tyger som hade vackra färger, och var ofta med på missionsauktioner, där han bjöd på dukar med fina blommor. Eva berättade också om Vall-Sven, som var son till en soldat och som vallade byns får. Han var synsk och kunde se såväl gastar, som blivit stående på vägen när solen gick upp, och likfärder vid kyrkan när någon skulle dö. Elna minns att han var en snäll gubbe, att de brukade hälsa på honom i hans backstuga och att han då brukade mäta barnen mot en stötta som han hade i stugan.
Barbro berättade sen om dem som stod längst ner på samhällsstegen, de egendomslösa, som var hänvisade till att gå på socknen, dvs. bo någon eller några veckor på varje ställe och hjälpa till med det de kunde. En sådan person var Vall-Svens bror Brodda-Gustav, som var psykiskt funktionsnedsatt, och som Elna hade många minnen av, bl.a. att han fick sova i lagården, att han brukade hjälpa till med att hugga ved och att hans älsklingspsalm var ”Det är något i himlen för barnen att få”.
Ett torp som det finns tydliga lämningar av är Pettera Majes som ligger på Gäddegårdens mark. Christer berättade om dem som bodde där. Maja-Stina, vars far hette Johan Petter och som torpet är uppkallat efter, föddes 1851 och hennes dotter Ellen var den sista som bodde där. Torpet såldes 1917 till smidesmästare Erik Johansson i Remmene, för på den tiden var det vanligt att ta vara på virke från äldre byggnader när man byggde nytt.
Christer berättade också om soldaterna som bott i soldattorpen och som haft ett tufft liv före 1814, då Sverige fick en varaktig fred. Det var långa marscher ner i Europa och svåra umbäranden. Johannes Eriksson Thor, soldat på Hastatorpet vid Älgadammen, var t.ex med under fälttågen 1806, 1807, 1808 och 1809 och satt dessutom som krigsfånge i Frankrike. Då var det hans hustru som fick sköta torpet själv med hjälp av rotebönderna.
Nästa träff på torptemat kommer att bli en torpvandring då vi besöker några ytterligare torp. Information om det kommer per mail och på hemsidan. På hemsidan går det också att ladda ner torpboken. Observera att det inte är den slutliga versionen utan att den fortfarande redigeras.
Barbro Johansson
Senaste kommentarer