Vi iBråttensby

Reseskildringar

Årsmötet började med att vi fick följa med på två äventyrliga resor, en i Sverige och en i Afrika. Guider var Emil Oskarsson och Daniel Marinder, båda två idrottsintresserade äventyrare från Nårunga. Emil började som löpare, 800 m och 1500 m, fortsatte med multisport, har t.ex. klarat svenska klassikern på ett dygn. Daniel har en bakgrund som fotbollsspelare och håller numera igång med tävlingar som Horla triathlon och Vasaloppet.

Vi fick först följa med Emil och hans kompis Kalle när de vid midsommartid 2013 cyklade från Treriksröset till Smygehuk på 7 dagar. Det gällde att ta sig genom Sverige så snabbt som möjligt och med väldigt lite utrustning. De hade bara cykelkläderna de åkte i och en liten väska med bl.a. extra slang till däcken. De klarade sig dock utan punktering!

Matsedeln var likadan alla dagar; frukosten bestod av fem ägg, lunch och mellanmål utgjordes av nötter, grädde och falukorv, middagen som de åt när de nått målet för dagen blev pizza med mycket fett. Mycket fett i maten gjorde att de fick energi till cyklingen. De flesta dagarna fick de tag i sin enkla mat, men problem uppstod i Kårböle, i Härjedalen, dit de kom sent på midsommaraftonen. Inget ställe var öppet på kvällen och på morgonen var det tyst och stängt i byn. De lyckades till slut väcka upp ägaren till macken, som öppnade butiken och även bjöd in dem på kaffe och smörgås.

Ju längre söderut de kom desto mer trafik och desto fler vägval, genom Norrland och Svealand var det bara E 45 som gällde. När de sent på natten den sjätte dagen letade upp Sveriges sydligaste punkt så hade de cyklat 210 mil på 6 dygn 19 timmar och 43 minuter. Det blev 31 mil per dygn!

Vinter 2012 träffades Daniel och Emil och började planera resan till Afrika. Daniel hade tagit initiativet efter att ha hört om resor till Kilimanjaro och höjdsjuka. Intressant!

Resan, flyg, boende och transfer bokades via ett resebolag, nästan som en charterresa. Kilimanjaro ligger i en nationalpark, så tillstånd att komma dit krävs. Det är världens högsta fristående berg och det innehåller fem växtzoner; odlade områden, regnskog, buskar och gräs, stenlandskap och glaciären på toppen.

Det finns 5-6 olika leder upp mot toppen. Man kan välja en snabbare eller en långsammare tur, Daniel och Emil valde den snabbaste! Bestigningen skulle ta 6 dagar, 4,5 dagar upp och 1,5 ner! De fick sällskap med två danska bergsklättrare och bildade en grupp tillsammans med guider, assistenter och bärare. Vid porten in i nationalparken fick de skriva in sig och lämna passnummer innan vandringen kunde börja.

Starten låg på 1600 meters höjd och därifrån gick de den första dagen upp till 2800 m och kom ovanför molnen. Det var varmt på dagen, men natten blev kall. På andra dagen gick de bara 5 km, men tog sig ändå upp till 3800 m. Där fanns en stor basecamp med många tält. Tredje dagen var en ”tillvänjningsdag mot höjdsjuka”, de gick från 3800 till 4000 för att sedan gå ner till 3800 igen, men närmare toppen. Daniel och Emil började nu, trots detta känna av höjden, maten som assistenterna lagade smakade inte längre så bra. Den fjärde dagen kom de upp till 4500 och den sista basecampen innan toppen. Höjdsjukan märktes mer, främst Emil mådde illa och hade huvudvärk. Guiderna har en tränad blick för att se om vandrarna klarar av bestigningen eller måste avbryta. Guiden såg att de här pojkarna skulle klara strapatsen och uppmuntrade dem med käcka tillrop: Easy peasy. Kilimanjaro is a small hill! Lätt som en plätt. Kilimanjaro är en liten kulle!

Sista natten före bestigningen av Kilimanjaro blev en natt med hög puls och dunkande hjärta, både höjden och spänningen bidrog. Det blev en kort natt för vid midnatt började den sista klättringen upp till toppen. De ville komma upp precis vid soluppgången. Lite lulliga och med dålig balans letade de sig upp i mörkret. Väl upp var det fortfarande kolsvart och de såg ingenting! Blixten på kameran lyste upp skylten som visade platsen! Det var 30 min kvar till soluppgången, men det var mycket påfrestande och guiden uppmanade dem att vända och börja klättringen ner. Vägen tillbaka gick fort på en snabbare väg och stundtals kunde de småspringa. Kropparna hämtade sig snart när de kom ner på lägre höjder!

Som avslutning på afrikaresan vilade de upp sig med att bese vilda djur i nationalparker i Tanzania och allra sist badade de i havet på Zanzibar. De hade kommit ner från 5895 meter till 0 meter över havet!

Årsmötesförhandlingarna

Sune Johansson ledde årsmötesförhandlingarna och Tore Aronsson var sekreterare. Till protokolljusterare valdes Christer Bengtsson och Ragnar Ed.

Ny styrelse för Vi i Bråttensby för 2016 blev:

Christer Håkansson ordförande, Tore Aronsson sekreterare, Börje Aronsson kassör och ledamöter Eva Bayard, Ingrid Johansson och Lars Barkestedt.

Christerm Håkansson, Tore Aronsson, Lars Barkestet och Eva Bayard som nu ingår i styrelsen med Börje Aronsson och Ingrid Johansson som inte är med på bilden

Revisorer: Dan Johansson och Sven Aronsson, ersättare Sune Johansson

Valberedning: Sune Johansson och Margareta Håkansson

Sune avtackades efter sina 10 år som ordförande.

Den förre ordföranden Sune avtackades av den nye ordföranden Christer.

Margareta Håkansson

Paul, Ragnar, Margareta och Eva var några av dem som läste och berättade.

Den årliga berättarkvällen i Bråttensby bygdegård genomfördes traditionsenligt med brasa i spisen, risgrynsgröt och vörtbröd samt många goda historier.
Sexton personer trotsade mörkret, regnet och stormen och samlades på fredagskvällen för en stunds trivsamt umgänge. Elsie, Margareta H och Eva stod för förplägnaden och vi började med gröt och smörgås. Sedan ställde vi fram stolarna i en halvcirkel framför brasan för att lyssna på berättelser av olika slag. Paul inledde med att läsa ur sin kommande bok om en dag för nästan 20 år sedan, då han var ute och seglade på västkusten med några goda vänner.
Sedan följde en betydligt mer nutida historia, nämligen hur Kjell dagen innan hade startat en sms-grupp för Bråttensbyborna, vilket fick ett närmast kaosartat förlopp. Inom loppet av några få minuter hade samtliga på listan fått 18 sms, och det var med en suck av lättnad som Kjell till slut fick ordning på inställningarna.
Ragnar var näst i tur och hans berättelse härrörde visserligen från en tid tillbaka, men ämnet var mer aktuellt än någonsin. De handlade om ett tillfälle då han reste med tåg från Sverige till Norge och konduktören krävde att han skulle visa passet. När Ragnar inte hade något pass att visa upp drog konduktören slutsatsen att han inte alls var norrman, utan illegal invandrare. Det hela löste sig lyckligtvis.
Därefter blev det ett musikframförande, när Eva tog fram sitt durspel och spelade en schottis och en vals. Därefter läste hon årets Hasse Z-historia. Den här gången handlade det om en borttappad nyckel, som bl.a. ledde till att en dörr skickades med transport till Köpenhamn och att en röd stuga målades svart. Margareta Håkansson hade med sig en bok av Kjell Andersson och Tore Hagman, som handlar om människor som lever på udda sätt. Den kvinna hon läste om hade byggt sig en timmerstuga utanför Ulricehamn och henne hade Margareta H, Margareta Kylén hälsat på en gång i samband med ett besök hos Gullbritt, f.d. Yngvesson.
Efter alla dessa intressanta berättelser var det dags för det avslutande fikat med rulltårta och pepparkakor, och därefter begav vi oss glada hemåt i den milda vinterkvällen.

Barbro

Tisdagen den 16 juni ordnade Trafikverket ett informationsmöte i Kunskapskällan för markägare och andra intresserade om den planerade gång- och cykelvägen mellan Remmenedal och Herrljunga och mellan Herrljunga och Bergagärde. Det var mest markägare som kom, för de var personligt kallade, men några andra var det också.

Vi fick information om hur processen skall gå till från i dag fram till färdig väg. Man kunde inte svara på frågor i övrigt, tex om hur detta skulle kunna påverka eventuell färdigbyggnad av 181-an från Bråttensby bygdegård till Bergagärde. Kurt Hårsmar var med som markägare på mötet och han förklarade att det var så att kommunen hela tiden har velat att vägen skall byggas färdigt, men att Västra Götalands Regionen, som ansvarar för prioriteringen av länsvägarna, har strukit sträckan Bråttensby – Bergagärde i den senaste infrastrukturplanen. I stället avsatte Regionen pengar (35 milj kr) för stråk 3, i vilken väg 181 ingår, för trafiksäkerhetshöjande åtgärder. En del av dessa trafiksäkerhetshöjande åtgärderna utgörs av byggnation av gång- och cykelväg längs 181:an. Nu har Trafikverket fått i uppdrag att utföra byggnationen.

Trafikverkets information om processen finns på http://www.trafikverket.se/Privat/Projekt/Vastra-Gotaland/vag181-gc-remmenedal-herrljunga-bergagarde-herrljunga/ Titta gärna på Dokument som finns på sidan.

Personligen tycker jag att det är synd att man inte bygger cykelvägen åtminstone fram till vägen till Bråttensby kyrka så att hela den smala delen av 181-an kunde bli säkrare.

Jag vill påminna om att Vi i Bråttensby skrev ett remissyttrande 2004 till dåvarande Vägverket om vägutredningen om riskerna för oskyddade trafikanter. Vill ni läsa den så har jag bilagt den här. Remissvaret som vi faxade och skickade på post till Vägverket i tid för remissvar togs inte upp av Vägverket.

Kjell