10-års Jubileum för Pauls berättarkvällar

10-års Jubileum för Pauls berättarkvällar

img_2062

Den 2 december samlades en större skara än jag sett innan på den årliga berättarkvällen. Brasan sprakade muntert i den öppna spisen och stämningen var varm och hjärtlig. Kvällen bjöd på en hel del skratt. Flera av dem från för mig ett lite oväntat håll.

img_2068

Att Åke  var en sådan god historieberättare, visste jag inte! Denna gång hade Margareta Håkansson nämligen bjudit in Åke Brunngård och hans hustru, Ulla till  vår berättarkväll.

Vi började med att mätta magen, ty det var ju kvällsmatsdags. God ”tomtegröt”  och lika goda smörgåsar bredda vi till oss.  Vi som inte redan träffat vårt senaste ”tillskott” till Bråttensby invånarantal, kunde nu göra så.  Nämligen Lotta och Janne som till jul flyttar in i Östergården, Paul och Sveas Johanssons före detta hem i många år. Lotta ”tog” med sin mor Constance, som sedan länge bor på Liskaheden.

Personligen tycker jag det var riktigt roligt att Lotta och Janne, kom till en av Bråttensby´s begivenheter. Detta redan de flyttat in. Varmt välkomna ska ni vara.img_2065

Det var nu alltså 10 år sedan Paul Johansson tog initiativet till detta som nu blivit en tradition. En mycket lyckad och trevlig sådan. Som sig brukligt inledde Paul, berättandet. Flera av de medverkande antigen läste något skrivet, men också en dråplig bandinspelning lyssnade vi på. Ämnena växlade och det blev en del skratt, som sagt.

Efter de olika historierna blev det kaffe med kaka. Och historieberättandet fortsatte vi de olika borden. Det känns bra med dessa kvällar, att vi träffas och på detta sätt. Det håller liv i äldre kontakter och nya kan skapas.

Nu kan vi längre fram, se framemot nästa berättarkväll. Vi har lång tid på oss att samla på berättelser, händelser och roliga tilldragelser…

Jag riktar också ett varmt tack till de som ordnar och fixar. Tack för god spisning och Er tid och engagemang.

Anna på Nordgården

 

Berättarkväll i brasans sken

Berättarkväll i brasans sken

Fredagen den 2/12 kl 19.00 i bygdegården

 

img_9031

För 10 år sedan startade Paul den trevliga traditionen med berättarkvällar i bygdegården. Vi träffas framförden öppna spisen för att prata, berätta och läsa.

Det serveras gröt, smörgås, kaffe och kaka.

Välkomna!

Vi i Bråttensby

liggande_svart

Biexpert på besök i Bråttensby

Biexpert på besök i Bråttensby

 

En sommardag 1931 tog sig en retsam liten femåring för att reta sin morfars bin. Bikupan stod vid stugväggen och pojken ställde sig om hörnet med en lång pinne, som han petade i halmkupan med. Ett bi lyckades dock spåra upp marodören och sticka honom på näsan. När morfadern fick veta vad pojken gjort fick han stryk, och så hade han inte bara ont på näsan utan svårt att sitta också.

img_1932

30 personer kom och lyssnade på Olle Ekman

Pojken hette Olle Ekman och är numera 91 år, och denna barndomshändelse blev, tvärtemot vad man kunnat tro, början på ett långt liv som hängiven biodlare. Under årens lopp har Olle byggt upp en gedigen kunskap, som han förmedlar genom besök i skolor och på kurser till blivande biodlare och – i detta fall – för intresserade åhörare en kväll i Bråttensby bygdegård.

En färgstark morfar

Trettio personer hade kommit till bygdegården den 2 november och ordförande Christer Håkansson hälsade alla välkomna. Olle började med att berätta om sin barndom. Han föddes i ett fattigt hem i Algutstorp. Pappan var lungsjuk och lades in på sanatorium, och för att inte riskera att de fyra barnen skulle hamna på socknen placerade mamman ut några av barnen hos släktingar. Olle fick komma till morfar och mormor och där växte han upp. Morfadern hade en gång skrämt några lingonplockande damer på flykten genom att härma en älg och därefter tagit de kvarlämnade lingonen, vilket gav honom öknamnet ”skräm ijôl”. Som ung hade han jobbat som rallare och bland annat varit med och byggt järnvägen mellan Herrljunga och Borås. Arbetet var tungt och lönen låg; 14 dagars arbete kunde ge en krona i lön åt hela rallarlaget på elva personer. Olle berättade om morfaderns naturintresse, hur de var ute på fisketurer eller smög ut på tjäderspel tidiga sommarmorgnar.

De nyttiga bina

Biintresset fick Olle således från sin morfar och 1940 var han med och startade Vårgårdatraktens biodlarförening, där han fortfarande är aktiv. Det är viktigt med bin, menar Olle, och därför är han ute i skolor och berättar om bin för barn i årskurs 2 och 4. Förutom att bina pollinerar växter och producerar honung kan de bli vår räddning när allt fler bakterier blir antibiotikaresistenta. Nyslungad honung är nämligen effektivt bakteriedödande, beroende på de mjölksyrabakterier som finns i binas honungsmagar. Nu pågår forskning på Lunds universitet om hur dessa bakterier ska kunna användas medicinskt, och resultaten har varit positiva (Läs mer på: http://www.lu.se/article/kan-bi-bakterier-ersatta-antibiotika). Även propolis, kittvaxet som bina använder för att laga sina bon, är hälsosamt, ”25 gånger starkare än pencillin”, enligt Olle.

Bigubbar och -kärringar

img_1923

Olle Ekman berättade med stor inlevelse

Olle visade foton och berättade om ”bigubbar” han mött under årens lopp. Det fanns de som aldrig hade några skyddande kläder utan hanterade bina i alla moment utan att bli stuckna. En av dem tog en gång hand om en bisvärm som krupit in i ett golv och öste upp dem med bara händerna. Hans knep var att då och då blåsa röken från en brinnande tjärsticka över bina för att hålla dem lugna. En annan bigubbe lärde Olle knepet att i början på säsongen mosa några drönare och gnida in händer och ansikte med sörjan. Själv menade han sig ha ”ett avtal” med bina som innebar att han fick vara ifred för stick. Annars är det egentligen bara nyttigt med bistick, sa Olle, och bigubbar är i allmänhet pigga och friska. Förutom att Olle själv är ett strålande exempel på detta fick vi höra om en 96-årig biodlare, som var ute på gammaldans tre gånger i veckan.

Förutom risken för bistick är biodlare i farozonen när det gäller att hämta hem svärmar som har satt sig på besvärliga ställen. Mats i Hagen skulle hämta ner en svärm från ett äppleträd, och i gräset under hade han lagt en rökpust, som han lånat av Olle. Det bar sig så illa att han ramlade ner och när Olle kom fram och frågade hur det hade gått, så svarade han: ”Bedrövligt, din pust är platt!”

Olle ville också slå ett slag för ”bikärringarna”, hustrurna som ofta var de som fick göra jobbet, medan bigubbarna tog åt sig äran. Idag blir det alltfler kvinnor som ägnar sig åt biodling.

Lôta-bin

Vi fick även lära oss ett nytt ord – lôta-bina (lott-bin). När en kupa svärmar bildas ett nytt samhälle, och det vill många ha. Regeln var då att det fanns tre stycken som hade rätt till svärmen: den som ägde de bin som svärmade, den som ägde marken där svärmen satte sig och den som hittade svärmen. Om detta var tre olika personer så fick de rätt till en tredjedel var av svärmen, vilket sedan fick lösas på något praktiskt sätt. Det var alltså den lotten som var lôta-bina.

img_1944

Christer avtackade Olle med en vädermätare

Bland publiken fanns både aktiva, före detta och blivande biodlare, och Olle fick svara på en hel del frågor. Margareta och Berit hade hand om kaffet och bjöd på smörgåsar och äpplekaka.

Tack alla för en trevlig kväll!

Barbro

Olle Ekman berättar

Olle Ekman berättar

Välkomna till Bråttensby bygdegård onsdagen 2 nov kl. 19.00
Vårgårdaprofilen och mångsysslaren Olle Ekman berättar om episoder från sitt händelserika liv som orienterare, friidrottare, slaktare, skolvaktmästare och inte minst biodlare.

olle-3

 

 

 

 

 

Servering

Alla hälsas välkomna!
Vi i Bråttensby

liggande_faerg

Påskeld

Påskeld

Det verkar bli en påskeld i år också. Vi tänker tända elden vid halv åtta på påskafton kväll. Välkommen till Ekeberget. Sven Öberg har hjälpt till att köra upp riset.

Kjell Barbro

IMG_6443

Årsmötet i Vi i Bråttensby den 13 mars

Årsmötet i Vi i Bråttensby den 13 mars

Reseskildringar

Daniel Afrika

Årsmötet började med att vi fick följa med på två äventyrliga resor, en i Sverige och en i Afrika. Guider var Emil Oskarsson och Daniel Marinder, båda två idrottsintresserade äventyrare från Nårunga. Emil började som löpare, 800 m och 1500 m, fortsatte med multisport, har t.ex. klarat svenska klassikern på ett dygn. Daniel har en bakgrund som fotbollsspelare och håller numera igång med tävlingar som Horla triathlon och Vasaloppet.

Emil cyklar igenVi fick först följa med Emil och hans kompis Kalle när de vid midsommartid 2013 cyklade från Treriksröset till Smygehuk på 7 dagar. Det gällde att ta sig genom Sverige så snabbt som möjligt och med väldigt lite utrustning. De hade bara cykelkläderna de åkte i och en liten väska med bl.a. extra slang till däcken. De klarade sig dock utan punktering!

Matsedeln var likadan alla dagar; frukosten bestod av fem ägg, lunch och mellanmål utgjordes av nötter, grädde och falukorv, middagen som de åt när de nått målet för dagen blev pizza med mycket fett. Mycket fett i maten gjorde att de fick energi till cyklingen. De flesta dagarna fick de tag i sin enkla mat, men problem uppstod i Kårböle, i Härjedalen, dit de kom sent på midsommaraftonen. Inget ställe var öppet på kvällen och på morgonen var det tyst och stängt i byn. De lyckades till slut väcka upp ägaren till macken, som öppnade butiken och även bjöd in dem på kaffe och smörgås.

Ju längre söderut de kom desto mer trafik och desto fler vägval, genom Norrland och Svealand var det bara E 45 som gällde. När de sent på natten den sjätte dagen letade upp Sveriges sydligaste punkt så hade de cyklat 210 mil på 6 dygn 19 timmar och 43 minuter. Det blev 31 mil per dygn!

Vinter 2012 träffades Daniel och Emil och började planera resan till Afrika. Daniel hade tagit initiativet efter att ha hört om resor till Kilimanjaro och höjdsjuka. Intressant!

Tält AfrikaResan, flyg, boende och transfer bokades via ett resebolag, nästan som en charterresa. Kilimanjaro ligger i en nationalpark, så tillstånd att komma dit krävs. Det är världens högsta fristående berg och det innehåller fem växtzoner; odlade områden, regnskog, buskar och gräs, stenlandskap och glaciären på toppen.

Det finns 5-6 olika leder upp mot toppen. Man kan välja en snabbare eller en långsammare tur, Daniel och Emil valde den snabbaste! Bestigningen skulle ta 6 dagar, 4,5 dagar upp och 1,5 ner! De fick sällskap med två danska bergsklättrare och bildade en grupp tillsammans med guider, assistenter och bärare. Vid porten in i nationalparken fick de skriva in sig och lämna passnummer innan vandringen kunde börja.

vandring AfrikaStarten låg på 1600 meters höjd och därifrån gick de den första dagen upp till 2800 m och kom ovanför molnen. Det var varmt på dagen, men natten blev kall. På andra dagen gick de bara 5 km, men tog sig ändå upp till 3800 m. Där fanns en stor basecamp med många tält. Tredje dagen var en ”tillvänjningsdag mot höjdsjuka”, de gick från 3800 till 4000 för att sedan gå ner till 3800 igen, men närmare toppen. Daniel och Emil började nu, trots detta känna av höjden, maten som assistenterna lagade smakade inte längre så bra. Den fjärde dagen kom de upp till 4500 och den sista basecampen innan toppen. Höjdsjukan märktes mer, främst Emil mådde illa och hade huvudvärk. Guiderna har en tränad blick för att se om vandrarna klarar av bestigningen eller måste avbryta. Guiden såg att de här pojkarna skulle klara strapatsen och uppmuntrade dem med käcka tillrop: Easy peasy. Kilimanjaro is a small hill! Lätt som en plätt. Kilimanjaro är en liten kulle!

Sista natten före bestigningen av Kilimanjaro blev en natt med hög puls och dunkande hjärta, både höjden och spänningen bidrog. Det blev en kort natt för vid midnatt började den sista klättringen upp till toppen. De ville komma upp precis vid soluppgången. Lite lulliga och med dålig balans letade de sig upp i mörkret. Väl upp var det fortfarande kolsvart och de såg ingenting! Blixten på kameran lyste upp skylten som visade platsen! Det var 30 min kvar till soluppgången, men det var mycket påfrestande och guiden uppmanade dem att vända och börja klättringen ner. Vägen tillbaka gick fort på en snabbare väg och stundtals kunde de småspringa. Kropparna hämtade sig snart när de kom ner på lägre höjder!

Som avslutning på afrikaresan vilade de upp sig med att bese vilda djur i nationalparker i Tanzania och allra sist badade de i havet på Zanzibar. De hade kommit ner från 5895 meter till 0 meter över havet!

 

Årsmötesförhandlingarna

Sune Johansson ledde årsmötesförhandlingarna och Tore Aronsson var sekreterare. Till protokolljusterare valdes Christer Bengtsson och Ragnar Ed.

Ny styrelse för Vi i Bråttensby för 2016 blev:

Christer Håkansson ordförande, Tore Aronsson sekreterare, Börje Aronsson kassör och ledamöter Eva Bayard, Ingrid Johansson och Lars Barkestedt.

107

Christerm Håkansson, Tore Aronsson, Lars Barkestet och Eva Bayard som nu ingår i styrelsen med Börje Aronsson och Ingrid Johansson som inte är med på bilden

Revisorer: Dan Johansson och Sven Aronsson, ersättare Sune Johansson

Valberedning: Sune Johansson och Margareta Håkansson

Sune avtackades efter sina 10 år som ordförande.

104

Den förre ordföranden Sune avtackades av den nye ordföranden Christer.

Margareta Håkansson

Årsmöte för Vi i Bråttensby

Årsmöte för Vi i Bråttensby

Årsmöte söndagen den 13 mars kl 18.00 i bygdegården

Daniel Marinder och Emil Oskarsson från Vårgårda visar  bilder och berättar om sin resa till Kilimanjaro.

KI

 

Välkommen.

Vi bjuder på fika.

Medarrangör:

liggande_svart

Berättelser vid brasan

Berättelser vid brasan
Berättare 2015

Paul, Ragnar, Margareta och Eva var några av dem som läste och berättade.

Den årliga berättarkvällen i Bråttensby bygdegård genomfördes traditionsenligt med brasa i spisen, risgrynsgröt och vörtbröd samt många goda historier.
Sexton personer trotsade mörkret, regnet och stormen och samlades på fredagskvällen för en stunds trivsamt umgänge. Elsie, Margareta H och Eva stod för förplägnaden och vi började med gröt och smörgås. Sedan ställde vi fram stolarna i en halvcirkel framför brasan för att lyssna på berättelser av olika slag. Paul inledde med att läsa ur sin kommande bok om en dag för nästan 20 år sedan, då han var ute och seglade på västkusten med några goda vänner.
Sedan följde en betydligt mer nutida historia, nämligen hur Kjell dagen innan hade startat en sms-grupp för Bråttensbyborna, vilket fick ett närmast kaosartat förlopp. Inom loppet av några få minuter hade samtliga på listan fått 18 sms, och det var med en suck av lättnad som Kjell till slut fick ordning på inställningarna.
Ragnar var näst i tur och hans berättelse härrörde visserligen från en tid tillbaka, men ämnet var mer aktuellt än någonsin. De handlade om ett tillfälle då han reste med tåg från Sverige till Norge och konduktören krävde att han skulle visa passet. När Ragnar inte hade något pass att visa upp drog konduktören slutsatsen att han inte alls var norrman, utan illegal invandrare. Det hela löste sig lyckligtvis.
Därefter blev det ett musikframförande, när Eva tog fram sitt durspel och spelade en schottis och en vals. Därefter läste hon årets Hasse Z-historia. Den här gången handlade det om en borttappad nyckel, som bl.a. ledde till att en dörr skickades med transport till Köpenhamn och att en röd stuga målades svart. Margareta Håkansson hade med sig en bok av Kjell Andersson och Tore Hagman, som handlar om människor som lever på udda sätt. Den kvinna hon läste om hade byggt sig en timmerstuga utanför Ulricehamn och henne hade Margareta H, Margareta Kylén hälsat på en gång i samband med ett besök hos Gullbritt, f.d. Yngvesson.Publ
Efter alla dessa intressanta berättelser var det dags för det avslutande fikat med rulltårta och pepparkakor, och därefter begav vi oss glada hemåt i den milda vinterkvällen.

Barbro

Angående SMS-rabaldret

Ibland är inte tekniken med mig. I går fick jag tips om att det är bra att skicka SMS som påminnelse om aktiviteter. Jag hittade en funktion på nätet som verkade bra. Men jag insåg inte att SMS-grupp som grundinställning skickade ett svar på ett sms till alla i gruppen. När några sedan svarade på sms:et, så gick det ut till alla. Det blev stökigt och dessutom oetiskt. Detta märkte inte jag utan jag fick reda på det i ett samtal med en annan Bråttensbybo.

Nu har jag ändrat inställningarna så det inte ska hända igen. I fortsättningen ska det bara komma sms när jag skickar ut ett och ni kan också svara mig på sms utan att det går till andra. Om någon ny vill ansluta till SMS-gruppen eller mailgruppen eller om någon som gått ur vill gå tillbaka är det bara att skicka ett sms till 073 5518686 eller mail till info@brattensby.se.

Kjell

Berättarkväll vid brasan

Berättarkväll vid brasan

Fredagen den 4 december kl 19.00 i Bygdegården

IMG_5806

Vi lyssnar på varandras berättelser och uppläsningar i brasans sken.
Du kan komma och lyssna och, om du vill, läsa eller berätta något för oss andra.

Det serveras gröt och smörgås under kvällen Välkommen!