Välkommen till ”Vi i Bråttensbys” årsmöte i bygdegården torsdagen 15/3 kl 19.00!

Årsmötesförhandlingar

Vi bjuder på smörgåstårta!

Vi visar en av Rune Ösths gamla filmer från 1970-talet!

Söndagen den 28/1 kl.15.00

blir det tårtbuffé i Bråttensby bygdegård

På förra årets succéartade kafferep framfördes önskemål om en tårtbuffé. Vi hade ju 13 olika kakor på kafferepet, så nu hoppas vi även få smaka många tårtor.

Bidrag med din favorittårta, helst med recept.
Meddela gärna, före 25/1, om du bakar en tårta, så att vi kan planera buffén!

Välkommen

Anmälan och eventuella frågor,
ring Christer, 0513-40042, 070-1542720

Alla välkomna med eller utan tårta!

Medarrangör

Hisnande bergskedjor, heta öknar, frodiga djungler, vita stränder och myllrande miljonstäder; detta är något av vad Sydamerika har att erbjuda och som Axel Barkestedt och hans båda vänner fick uppleva under sin fem månader långa resa från söder till norr. Ett trettiotal intresserade åhörare kom till Bråttensby bygdegård för att lyssna på Axels reseberättelse och se fantastiska bilder av killarnas äventyr på den mångsidiga kontinenten.

Axel gav åhörarna en pedagogisk och medryckande guidning längs den rutt som killarna följt på sin resa. Första månaden var de två som reste tillsammans och de började i världens sydligaste stad, Ushuaia, längst ner på Argentinas sydspets. Här var det högsommar och 5-10 grader varmt, på grund av närheten till sydpolen. På stränderna promenerade pingviner och på klipporna solade sjölejon. Sedan gick färden vidare upp i Patagonien och dess storslagna landskap med stäpper, glaciärer och en säregen bergstopp här i Andernas sydligaste del.

Utsikt över bergstoppar i Patagonien. Foto: Sebastian Friberg

Killarna fick glädjen att se den mäktiga kondoren sväva i skyn och de träffade också på en sorts litet bältdjur, som gick omkring bland parkbänkarna och letade efter brödsmulor. De besökte en alpby, som var en kopia av en schweizisk sådan, med såväl de karakteristiska trähusen som chokladtillverkning. I Patagoniens sjödistrikt hyrde de kajaker och paddlade.

Nästa resmål var området Mendoza längre upp i Argentina, där vinodlingen dominerar landskapet. Här hyrde killarna cyklar och ägnade en dag åt att cykla runt och besöka vingårdar och prova viner. Här började de också få närkontakt med Anderna, genom att beskåda världens högsta berg utanför Asien, över 6000 meter högt. Själva nöjde de sig med att färdas upp till 3800 meters höjd till bergspasset mellan Argentina och Chile, där landskapet var helt kalt och utsikten bestod av bergstoppar av varierande höjd. När de sedan reste österut till Buenos Aires mötte den tredje killen upp och i denna Argentinas huvudstad med 12 miljoner invånare besåg de bl.a. de färgglada husen, en två timmar lång improviserad trumshow samt fotbollslagets Boca Juniors hemmaarena.

”Djävulsgapet” på gränsen mellan Argentina och Brasilien. Foto: Sebastian Friberg

Därefter gjorde de en sväng in i Uruguay, där de bland annat besökte en märklig stad utan elektricitet dit inga vägar ledde utan som nåddes genom att man körde längs sandstränderna med fyrhjuliga bilar. Åter in i Argentina, nu i den norra delen med gräns mot Brasilien, fick de inte bara se utan också känna det mäktiga Iguazúfallen, ett hästskoformat ”djävulsgap”, där vattnet föll från 80 meters höjd, luften var fylld av vattenånga och dånet öronbedövande. Här passade de på att åka med båt nere vid och under fallen, vilket inte bara var spännande utan också uppfriskande, eftersom det var 35 grader varmt.

Ett resmål som de planerat in var karnevalen i Rio de Janeiro, men denna höll de på att missa. Bussfärden dit blev nämligen dramatisk med försenad buss, som sedermera visade sig innehålla stora mängder smuggelgods i form av mobiltelefoner, vilket ledde till beslagtagen buss och en timmes färd tillbaka innan de äntligen kom på en buss som tog dem hela vägen. Rio var en härlig upplevelse på många sätt; de såg de kända turistmålen, som Jesusstatyn högt uppe på ett berg och stranden Copacabana, och de fick också uppleva den stora karnevalen med både färgstarka sambaparader och livfulla gatufester.

I Argentina och Brasilien är de flesta invånare europeiska ättlingar, men i Bolivia, som blev nästa stopp på resan, är andelen indianbefolkning större. Huvudstaden La Paz är en tvåmiljonerstad belägen på 3500 meters höjd. Kollektivtrafiken utgörs av linbanor och husen i rött tegel klättrar utmed bergsväggarna. Härifrån gick förut Dödens väg, en smal väg, inte mycket mer än en klippavsats med nästan lodrätt berg upp respektive ner på vardera sidan och där höjdskillnaden ner till dalen är 3000 meter. Idag är vägen avstängd för trafik och en säkrare bilväg finns, men fortfarande går det att cykla på vägen (eller snarare rulla ner på cykel), vilket killarna gjorde. Det var det roligaste på hela resan, enligt Axel. Bolivia kan också ståta med världens största saltöken, en märklig plats, där vattnet som ansamlas under regnperioden bildar en spegelblank yta, vilket skapade lustiga syneffekter.

Världens största saltöken finns i Bolivia. Foto: Sebastian Friberg

I Peru var inkastaden Machu Picchu ett givet resmål. Killarna tog sig dit med en guidad vandring, där det visserligen var ansträngande att vandra uppe på 4000 meters höjd, men där de också hade det lyxigt med hästar som bar packningen och kockar som lagade trerätters måltider åt dem flera gånger om dagen. Häruppe var det lamadjuren som utgjorde boskap och som höll ängarna betade.

Lamadjur är vanliga boskapsdjur på höga höjder. Foto: Axel Barkestedt.

I norra delen av Sydamerika upplevde de Ecuadors djungler genom att färdas på flotte genom Amazonas, bo på ett vandrarhem med en jättespindel som närmsta granne och besöka de vita stränderna på paradisön San Andrés. Sista stoppet på resan var Colombias huvudstad Bogota, där gatukonsten och de trevliga invånarna var den största behållningen.

Paul åt av den goda soppan. Foto Kjell

Kvällen inramades av att vi först bjöds på en Sydamerikainspirerad soppa på sötpotatis, linser, selleri m.m., tillagad av Margareta och Christer, och som avslutning avnjöts kaffe och kakor, bakade av Margareta och Berit.

Christer tackar Axel för det fina bildspelet. Foto Kjell

Det finns inget dåligt väder… sägs det. Vi blev en liten skara regnklädda fågelintresserade som samlades på Gäddegården tillsammans med Göran Andersson, ornitolog från Vårgårda, på pingstaftonens förmiddag.

Vi lämnade gårdens svalor och sädesärlor och vandrade försiktigt genom kohagen bakom gården, parerade mellan komockorna,  mot skogen. I kohagen och björkskogen hörde vi bl.a. bofink, gulsparv, svartvit flugsnappare och järnsparv. Järnsparv var för oss en ny bekantskap, vi lyssnade på lätet och fick titta på fågeln i en app, i verkligheten gömde den sig i lövverket. Den är lite större än en gråsparv, men med ungefär samma färgskala.

Efter björkskogen passerade vi en damm innan vi kom in i mörka granskogen. Där hördes andra fågelläten, skogens fåglar. Göran uppmärksammade oss på olika läten, som t.ex. kungsfågel, svarthätta, svartmes, rödhake, grönsångare (låter som ett mynt som snurrar) och spillkråka.

På lämplig plats och då regnet gjorde ett uppehåll plockade vi fram våra ryggsäckar med något ätbart och tog en paus.

Genom Frisegårdens täta skog kom vi till skogsvägen mot Skåphult. Vi stannade vid ett hygge strax efter första vändplan. Där fick vi lyssna på en fågel som blivit allt vanligare, gransångaren. Den låter som om den sjunger om salta sillar, sill-salt-salt-sill-salt-sill-salt!

Sedan följde vi vägen tillbaka till utgångspunkten. Sammanlagt hörde vi ca 25 olika arter och vi såg en del av dem. Av de 25 fåglarna var två rovfåglar, ormvråk och duvhök. Vi ska vara rädda om duvhöken, sa Göran, för det är den som kan hålla efter kajor, som på många håll blivit en plåga.

Tack Göran för en intressant fågelguidning!

Vid pennan: Margareta Håkansson