Att Bråttensby har en internationellt känd idrottskvinna känner väl alla till vid det här laget. Tidigare i vintras gjorde Linda Johansson sin största prestation hittills i distansritt; hon red hem en andraplats i årets mest prestigefyllda tävling i Förenade Arabemiraten, President Cup, där hon tävlade i damklassen. Distansritt är något av en nationalsport i landet och de flesta stallen ägs av shejker. Stallet Al Nasr, som Linda tävlar för, ägs dock av landets president.
– Vi var 83 startande, berättar Linda, och jag fick min favorithäst, Hurst Storm. Jag har bara ridit honom en gång förut, men han passar min personlighet, och under uppridningen kändes allt bra.
Distansritt går till så att tävlingssträckan, i det här fallet 90 km, delas upp i mindre sträckor. Efter varje sträcka är det vila och veterinärbesiktning. Om en häst har antydan till hälta eller är medtagen på annat sätt får ekipaget avbryta. Eftersom många är ute efter att vinna blir det också många som bryter, och i den här tävlingen var det 2/3 av de startande som bröt. Kompetensen hos ryttaren ligger alltså i att hitta den rätta balansen, att rida så snabbt som möjligt och samtidigt behålla hästen i god form.
– Ryttaren måste kunna känna av hästen och samspela med den, säger Linda.
Linda och Hurst Storm lyckades hålla rätt tempo, hästen var i god form och hade bra puls vid pauserna. De låg ungefär i mitten av fältet efter första sträckan och arbetade sig sedan gradvis upp. På sista sträckan kom så upploppet där de tävlade mot ett annat ekipage. Hurst Storm gjorde sitt yttersta, men den andra hästen nådde mållinjen 30 sekunder före. Hur kändes det?
– Lite surt först, när det var så nära, medger Linda. Men sen var jag glad förstås. Och det var skönt att min häst var fräsch ändå in i mål.
Linda är den första svensk på pallplats i någon distansrittstävling i landet, så nog har hon anledning att vara stolt. Prisutdelningen missade hon dessvärre, eftersom den skedde först efter två dagar, då Linda redan flugit hem.
Lindas väg till framgångarna började redan när hon som tioåring fick sin första ponny, Philip, som hon tränade med mamma Annas hjälp. Den första tävlingen var på två mil och nästa år red hon fem mil. Tävlingsvanan byggdes upp med årliga tävlingar, där mamma och pappa agerade ”hinknissar”, dvs. servade med vatten till hästen och mellanmål till Linda. 2011 köpte de den polska araben Cajun och med honom kom Linda in i landslaget. Nu har Linda sin tredje häst, Ruby, en f.d. galopphäst som hon skolar om till distansritt och som hon hoppas kunna kvala in till EM med nästa år. En unghäst på tillväxt har hon också i stallet.
– Och så kommer jag nog att åka ner till Förenade Arabemiraten och tävla ett par gånger till den här säsongen, säger Linda. Vi får se om de hör av sig.
Det kan vi nog utgå från att de gör!
Barbro
